Har du mottagit en gåva, skall du betrakta det som en skyldighet att lämna en gengåva. Det är inte sagt att givaren väntat sig någon sådan, men den blir i allt fall välkommen, om du kan hitta på något, som han tycker om och väljer lämplig tid för överlämnandet därav.
En sak har ju ej blott penningvärde utan också affektionsvärde. Sök alltid ge din gåva dess särskilda betydelse med att i henne inlägga även detta. Alltså: mottagarens älsklingsblomma, en vy från hans hembygd, en reproduktion av den skulptur han bäst tycker om, något som han behöver, något som ökar hans personliga trevnad eller något som han önskar sig. I detta slags uppmärksamhet skall du söka överträffa honom, icke ifråga om priset å din gåva.
Vill du med en gåva tacka för en tjänst, så skall gåvan endera ha så ringa värde, att den ej ser ut som betalning, eller ock så högt, att den utgör överbetalning. I förra fallet gäller det en person, till vilken du står i vänskapsförhållande, i senare fallet någon som du vill visa tacksamhet, men vilken det vore ogrannlaga att bjuda pengar eller för vilken en penningbelöning ej vore nog.
En protégé eller underordnad skall också ge gengåvor. Men för en sådan gäller i synnerhet vad jag sagt härovan. Gåvan får ej ha så högt penningvärde, att det gör en finkänslig mottagare ont, att givaren gjort så stort hål i sin pung. Det angenäma för mottagaren ligger däri, att givaren visar sig tacksam. Något som givaren själv gjort eller en blomma, en bok e. dyl. är nog. Kommer gåvan på födelsedag, namnsdag eller annan minnesdag, så är din uppmärksamhet fördubblad.
- - -
Det är ej nog att tacka för en gåva. Du måste i handling övertyga givaren, att du sätter värde på denna och på gåvan. Alltså skall fru Anna, då hon är på middag hos sin väninna Tilda, bära den brosch, som hon fått av henne. Och då farbror Janne kommer på besök i huset, skall kaffet serveras i de koppar, hon fått av honom. O. s. v. Men fråga aldrig efter något, som du givit bort. Mottagaren kan ha glömt att du var givaren och - gåvan kan vara på vandring ute i världen.
Dyrbara gåvor få dock ej sålunda gå vidare.
- - -
Anonyma gåvor böra aldrig förekomma mellan personer på ungefär samma sociala plan utan endast då det är fråga om välgörenhet.
En flicka kan ej bära en brosch, en ring e. dyl., som hon fått från anonymt håll. Mottagandet av en gåva ställer en alltid i obligation, och givaren kan vara en person, som hon ej vill stå i obligation hos.
Får man en blombukett eller en krukväxt på en sin bemärkelsedag, anstränger man sig helt naturligt att söka taga reda på vilken man skall tacka. Det är ett extra besvär, som den anonyme givaren åsamkat mottagaren. Och kanske givaren blir misslynt, om man, trots allt besvär, ej lyckats spåra upp honom.
Mottagaren kan givetvis ej gå och fråga: Är det du eller du eller du, som gett mig den där krukväxten? En sådan fråga innebär ju att man hade påräknat att bli ihågkommen av den tillfrågade. Mottagaren har sålunda bara det medvetandet av att han står i en tacksamhetsskuld, som han ej kan avbörda.
- - -
En flicka får ej mottaga presenter av någon, med vilken hon ej står på mycket förtrolig fot. Ännu mera gäller detta en fru. Olydnad mot denna förnuftiga regel har åstadkommit många misstydningar och mycket för den tanklösa mottagarinnan ledsamt prat.
Av detta följer att en om sitt rykte angelägen dam återsänder presenter från andra herrar än dem hon är mycket förtrogen med. Herrar med bättre kassa än takt löpa alltså sina risker.
Vad en herre lättast kan ge är blommor. Det kan ges till en ung dam med vilken man ej är vidare bekant och i regel även till en fru, till vilken man står i tacksamhetsskuld i hennes egenskap av värdinna.
- - -
Ge aldrig presentkort till julklapp eller eljes som gåva. Det är ofint. En gåva skall aldrig ges för gåvans skull utan vara en vänlighet från givaren till mottagaren. Den skall alltså visa, att givaren gjort sig mödan att studera mottagarens smak eller undersökt vad han behövde. Det måste alltså vara ett reellt föremål. Ger man ett presentkort, så visar det, att man ej velat göra sig denna möda utan i stället slänger åt mottagaren en slant, som deponerats hos en firma. En sådan givare betraktar julklappen som en tråkig skyldighet, som han vill komma ifrån så lindrigt som möjligt.
- - -
Om någon glömt något av värde hos dig, skall du ofördröjligen sända
det till ägaren, så slipper denne söka efter det. Det skall avgå i
bästa skick. En näsduk, ett par strumpor eller dylikt tvättas innan
de återsändas.
