När du befinner dig på gatan, hör du gatan till. Du skall vara uppmärksam på vad som försiggår å densamma. Behöver du anstränga hjärnan för att lösa något tankeproblem, skall du därför välja en mera passande plats än gatan. Den, som går i djupa tankar på gatan, kan stöta ihop med förbipasserande, glömma att hälsa på mötande o. s. v.
- - -
Trottoaren är till för de promenerande, ej för de konverserande. Det är följaktligen oskickligt att ställa sig att prata där och sålunda hindra trafiken. Behöver du tala med någon, som du träffar ute, så gå under samtalet sakta framåt på trottoaren med honom.
- - -
På gatan får man ej uppträda med hatten på skulten eller på näsan eller på liknande sätt vårdslöst klädd. Inte heller får man vissla, sjunga, skrika eller gestikulera. Man väcker då en mindre smickrande uppmärksamhet, och främlingar kunna tro, att man är berusad.
- - -
Brister du i skratt då någon faller nå gatan, får en snömassa från ett tak över sig eller råkar ut för något annat missöde, så veta alla, som bevittna ditt uppträdande, att du är en tarvlig eller tanklös person. För fint folk kan aldrig andras otur eller olycka utgöra något glädjeämne. Du kan aldrig veta om den, som faller, har brutit ett ben, vrickat en fot eller fått en axel ur led. I stället för att tanklöst flina, bör du skynda fram och se till, om du kan vara honom till någon hjälp.
Även om han reser sig och går, bör du behärska din skrattlust. Du kan ej veta, om han fått en ryggskada, en hjärnskakning eller dylikt, ehuru han bemästrar sin smärta för att ej bli ytterligare föremål för de tanklöses åtlöje.
- - -
Stirra inte på någon, och tag den regeln med dig när du kommer in i spårvagnen, på restaurangen o. s. v.
Man får inte peka på någon. Se inte på alla du möter med en förolämpad min.
- - -
På trottoaren viker en yngre alltid av för en äldre för så vitt det ej gäller barn, för vilka man alltid går undan.
Mötas jämnåriga, viker den mest välunpfostrade av. Den, som seglar fram dryg och morsk, fordrande att alla skola gå ur vägen för honom, bör man ej förarga sig över. Beklaga honom i stället.
En gentleman viker av för alla damer. Detta utgör för damerna en särskild förpliktelse att gå på rätt trottoar eller på rätt sida av trottoaren.
- - -
Vid möte med promenerande skall du ej skilja ett sällskap personer, som gå i bredd med varandra, genom att gå mellan någon av dem, utan du går så långt åt sidan, att de få ha följe.
I gathörn saktar man farten, eljes kan man stöta ihop med någon. Risken för att så skall ske är ännu större, om man ser sig tillbaka eller annorledes är ouppmärksam.
Endast tölpar slänga med käppen då de promenera å en starkt trafikerad trottoar, där människor i varje stund riskera att träffas av densamma.
- - -
Bär aldrig paraplyet med doppskon bakåt. Du har inga ögon i nacken och kan alltså lätt sticka ut ögonen på folk bakom dig, särskilt i trängsel.
Sättes paraplyet under armen, så skall spetsen vara framåt. Då behärskar du den och kan lätt föra den neråt, om den skulle hota att genera någon.
Det bekvämaste paraplyet har böjd krycka eller en snodd, så att det kan hänga på armen.
Då man stiger upp i en järnvägskupé, spårvagn, uppför en trappa eller dylikt, bär man alltid paraplyet hängande nedåt. Ty eljes kan man göra någon illa, ifall man får en knuff, halkar till eller så.
Jag kan tillägga, att den, som vill att hans paraply skall hålla så länge som möjligt och se trevligt ut så länge som möjligt, aldrig låter det stå och torka ouppspänt, emedan det då blir rynkigare och fulare för varje gång detta hänt.
Då man bär paraply på misstanke om regn, har man det i fodral. Fladdrande paraplyer ge intryck av slarvighet.
Fjäderställningen skadas och doppskon blir ful, om paraplyet brukas som käpp.
- - -
Gå ej och titta på dig själv därför att du fått nya kläder. Undersökningen om de sitta bra bör vara undanstökad hos skräddaren eller hemma hos dig.
Gå ej stel som om du sväljt en eldgaffel. Då en militär gör det, väcker det mindre uppseende, eftersom han redan med sin uniform verkar utklädd. Men tar en civilklädd samma uppstramade hållning, blir han obarmhärtigt utskrattad.
Gå ej heller vårdslöst, skrevande med benen, släpande fötterna efter dig o. s. v. Vårdslöshet är lika osmaklig som tillgjordhet.
- - -
En dag sågo vi på gatan en ung dam, vilkens armar arbetade som ett par balansvikter. Det gick väl an. Men hon ledde ett litet hundkräk, och för varje släng hon gjorde med armen, fick den stackars hunden ett ryck i det trånga kopplet kring halsen. Att det gjorde ont, märkte man, ty det rosslade i hans hals, då rycken voro för våldsamma.
- - -
En dam får icke utan tvingande skäl gå fort på gatan. Det kvinnliga väsendets högsta charme är mjukhet och behag, och kvinnans hela dräkt är avsedd för lugnare rörelser. En klännings eller en kappas vackra fall förstöres alldeles av en häftig gång.
Vilket otrevligt intryck av manhaftighet ger ej en dam, som tar långa steg och slänger med armarne! Att iakttaga ett rörelsernas lugn kläder henne f. ö. var hon befinner sig. Hon måste vara måttfull i gester, inte skrika och inte skratta bullersamt. Framför allt gäller detta ute på gatan. Högljuddhet, skrattsalvor, slampiga rörelser o. s. v. ge anledning till misstydningar.
- - -
Skulle du vilja halka på ett bananskal, falla i gatan, slå dig eller kanske bryta en arm eller ett ben? Om icke, så får du ej heller vara tank- eller hänsynslös nog att kasta skalet av den banan, du ätit, på gatan.
- - -
Spottandet är något som utmärker, att man inte är frisk.
Rökaren har, emedan han bär giftpinne i munnen, en onaturlig salivavsöndring och behöver alltså spotta. Detsamma är fallet med tuggummikonsumenten i städerna och kådtuggaren i Dalarne och Norrland. (Dessa få överansträngda spottkörtlar och kunna alltså ej när de verkligen behöva saliven, d. v. s. vid måltiderna, frambringa en fullt matsmältningsduglig sådan).
Spottandet visar annars, att man har förslemning, något som följer med onaturligt levnadssätt: tobaks-, alkohol- och kaffebruk, salt och kryddad mat o. s. v. Kroppen får överflöd av skadliga ämnen, som den söker att bli kvitt, bl. a. i form av slem. Detta slem bör man ej heller svälja. Det är gift för kroppen.
Men man får ej spotta ut det var som helst, ty det blir både obehagligt och skadligt för omgivningen. Många gånger har en mor fört difteri till sitt barn i kjolen, som släpat på en difterisjuks spott.
Att lungsot sprides genom upphostningar är allmänt bekant, och lungsiktiga äro skyldiga omgivningen att ha spottflaska.
En fin människa spottar aldrig på trottoaren och undviker att göra det på gatan, utan i rännstenen, aldrig i trappor eller i korridorer (där fasta spottlådor borde finnas) och än mindre i rum. Finnes ej spottlåda inomhus, så brukar man sin egen näsduk; men naturligen vänder man sig då bort eller går ut.
Den människa, som ej iakttager dessa för omgivningens hälsa och trevnad nödvändiga regler, kan du påsätta stämpeln knöl eller något annat lika uttrycksfullt.
- - -
Särskilt i dammiga sommardagar samlar sig mycken smuts i ögonvrårna. Torka därför ur dem då och då med näsduken, och när du kommer åt, kasta en blick i spegeln och se efter, att din renhållning lyckats. Om du är aldrig så fint klädd och aldrig så vacker, skall du alltid väcka ett mindre behagligt intryck, ifall du uppträder med smuts i ögonvrårna - ge den känslan, att du är mindre noga med att hålla din kropp ren.
- - -
Under den soliga årstiden måste man bekämpa frestelsen att kisa med ögonen och grina mot himlafästets drottning.
En del personers tårkanaler ha benägenhet för att begynna arbeta så fort vederbörande komma ut i luften. De slarvigaste av dem ta sig då det orådet före att söka befria sig från denna obehagliga fuktighet genom att knipa ihop ögonen - i stället för att torka bort tårarna. Detta, liksom allt annat grimaserande, är vanprydande och väcker ett mindre smickrande uppseende - ja, kan, när det utövas av damer, t. o. m. framkalla tråkiga misstydningar. Var alltid herre över ditt ansikte!
- - -
Hälsningen är ett uttryck för artighet, vördnad eller förtrolighet - särskilt gäller detta hälsningen på gatan. Följaktligen hälsar man ej lika på alla. För en överordnad eller äldre person tar en herre av sig hatten djupt, och en ung dam niger. För en bekant, med vilken man ej är förtrolig, tar en herre av sig hatten artigt men ej så djupt.
Sina föräldrar, sin syster, sin fästmö, sin hustru, sin bror, sin fästman, sin man hälsar man med en förtrolig nick eller gest - det skulle se allt för kallt och främmande ut att hälsa på dem på annat sätt.
Då man hälsar på en dam genom hattavtagning, bär man hatten i hand till dess hon passerat.
Vintertid kunna särskilt äldre herrar hälsa genom att göra honnör, förenad med en böjning på huvudet eller en bugning.
Går du gatan framåt i sällskap med någon och denne hälsar på en person, skall även du göra det, om också denna är dig obekant.
Om du går ensam och möter någon av dina manliga bekanta och denne har en för dig främmande person i sällskap, får du icke nicka utan ordentligt lyfta på hatten.
Se alltid på den du hälsar! Om du lyfter på hatten åt någon, men ser åt annat håll, vet man inte om du avser att uttrycka din ringaktning för den mötande eller om du är illa uppfostrad.
Se vidare härom i kapitlet "Konsten att kläda sig".
- - -
Unga damer ha den förmånen att få hälsa pä äldre personer med nigningen. Det är en synnerligen vacker rörelse, helst om den unga damen kan göra den vackert under gåendet, "i språnget", såsom det heter, d. v. s. hon stannar ej och "stöper ljus", såsom det också heter, men utför hälsningen utan att avbryta sin promenad.
Jämnåriga bekanta hälsar hon på genom att böja på huvud och hals. Nicken är otillåten åt andra än hennes närmaste.
En ung kvinna, som är klok, är mycket försiktig med sitt umgänge. Hon blir ej förtrolig med andra flickor, och ännu mindre med unge män, utan att hon övertygat sig om, att hon har behållning och heder av vänskapen. Dit hör att ej lägga bort titlarne utan att vara viss på, att den bekanta flickan eller mannen förtjänar ett sådant förtroende.
På en så nära bekant hälsar den unga damen med en nick - med den förtroligaste hälsningen. Dock ges därvid undantag. Om hon tycker det vara onödigt att på gatan annonsera bekantskapen eller en sådan yttring av förtrolighet skulle ge anledning till prat, så använder hon den kallare hälsningen: huvud- och halsböjningen.
Det är givet, att en ung man, som fått äran att bli du med en ung flicka, måste ta hänsyn till sådana förhållanden, och det är ej ur vägen att de säga varandra det, så att ej missförstånd uppkomma - den ceremoniellare hälsningen kan tagas som ett tecken på köld eller på att man blyges för bekantskapen.
- - -
Blir din hälsning å gatan likgiltigt besvarad eller icke besvarad alls, så underlåt att göra vederbörande vidare besvär, om det ej är någon överordnad, som du trots allt måste visa dylik artighet.
Har din hälsning blivit obesvarad på grund av att den mötande ej sett dig, varit tankspridd eller så, får du naturligtvis ursäkta.
- - -
Om en herre har den dåraktiga vanan att röka och ute träffar en dam, som han hälsar på genom att taga henne i hand, så får han ej därunder ha cigarren i mun. Varje bildad dam skall betrakta detta som en ohövlighet.
Fru Anna Branting yttrade också en gång i en intervju:
"Ett oförlåtligt fel är att ha cigarren i munnen medan man hälsar. Jag blev verkligen mycket förvånad, då härom dagen en mycket fin man, som umgås i de bästa kretsar, hälsade på mig med cigarren i munnen. Senare på dagen sutto vi i samma loge på Operan, men ingen bör förvåna sig över, att jag inte gav honom tillfälle att hälsa på mig. Han kan inte - då får han låta bli."
- - -
När du på gatan hälsar på en mötande dam, tar du av hatten med den hand, som är ifrån henne.
Har du damsällskap, blir förhållandet motsatt.
På sina lärare skall man alltid hälsa, även om det är en professor, för vilken man ej är presenterad.
Vid promenad skall du vara i sällskap med ditt sällskap.
Promenaden är ingen kapplöpning. Att gå från sällskapet eller någon i sällskapet är ohövligt. Vissa nervösa personer skylla sin taktlöshet i dylika fall på, att de bli så trötta av att gå sakta. Dessa ha sin rätta plats i idrottsföreningen och böra söka sig dit.
Å promenaden tar man hänsyn till varandra och framför allt till dem, som på grund av svaghet, hjärtfel eller dylikt ej kunna gå fort. Å promenaden är det ju inte kroppsrörelsens grad av häftighet, som spelar någon roll, utan nöjet att vara i sällskap, samspråket, den friska luften, studium av naturen o. s. v.
Den, som saknar sinne för dessa saker, äger inte den uppfostran, som gör honom lämplig för det umgängesliv, som tar sig uttryck i promenader.
På promenaden skall herrn rätta sina steg efter damens, ej tvärtom. Man kan knappt se något fulare än en dam som tar långa steg; och en stackars frus ansträngningar att följa med mannens sjumilasteg verka alltid löjliga.
Det är också herrn, som skall hålla rätt fot. Ett par, som går arm i arm med olika fot, får över sig något stötigt, skumpande, i stället för det rytmiskt harmoniska, de skola ha.
- - -
Är du på promenad med en dam och det vid något tillfälle blir så trångt på trottoaren, att ni ej kunna gå i bredd, låter du henne gå före tills stockningen är över och du kan skynda fram till hennes sida.
Med sin fästman, sin man, sin son och sin bror går en dam helt naturligt arm i arm på promenaden. Annars bör hon vara försiktig med dylik förtrolighet, som lätt kan ge anledning till prat. Men har hon tagit en ung mans arm, bör hon vakta sig för att hänga på den eller trycka den, ty det kan ge honom anledning att ta sig förnäma tankar.
Gå alltid till vänster om en dam eller äldre person, då du befinner dig i en sådans sällskap ute.
Från denna regel kan det dock givas undantag: om t. ex. vägen eller gatan är smutsig, men vägkanten är ren eller en plankgång eller trottoar finns där, så anvisar du denna åt damen eller den äldre personen under beklagande av att trafikförhållandena nödga dig att gå på oriktig sida.
- - -
Möter du en bekant ensam dam på gatan och vill säga henne något, så stannar du ej henne utan gör henne följe och framför under tiden ditt ärende.
Du har huvudet blottat medan du hälsar på henne. Likaledes då du säger adjö.
Man får ej på gatan tilltala en dam, med vilken man ej är närmare bekant. Man riskerar då, att hon ser på en med en blick, som säger: "Var har du blivit uppfostrad?", säger något avkylande ord och går vidare.
Än värre går det dig med rätta, om du tilltalar en för dig okänd dam på gatan. Det kan t. o. m. hända, att hon anropar polisen för att bli av med dig.
Den dam, som blir utsatt för obehaget att attackeras på gatan, bör försöka att bli av med tölpen genom att gå in i närmaste butik eller upp i närmaste portgång. Hjälper ej detta, anropas polisen.
Unga damer - och särskilt i stora städer - avrådas dock bestämt att vara ute ensamma å gatan om kvällarne. I en sådan situation är bärandet av ett paket ett visst skydd: det visar att hon är ute i något ärende.
- - -
En regel utan undantag: Var helst en dam på ett eller annat sätt blir utsatt för kränkande behandling, uppträder varje gentleman till hennes försvar.
Hejda ej utan giltig orsak en person å gatan. Han kan ha brått för att uträtta en affär, en tjänsteangelägenhet e. dyl. och vara förtvivlad över att uppehållas av dig, som kanske bara har struntprat att bjuda på, ehuru han ej vill såra dig genom att fästa din uppmärksamhet därpå.
Om du är i sällskap på gatan och får se någon annan, som du måste träffa, får du ej springa från ditt sällskap utan att ursäktande ha förklarat orsaken därtill.
Har du någon i sällskap, så behöver du ej alls presentera honom för alla som du möter och säger en mening till. Det är blott att onödigtvis besvära ditt sällskap och de mötande. Man skall f. ö. egentligen aldrig utan tvingande skäl presentera några personer för varandra, om vilka man ej vet, att de båda önska det.
Om en herre och en dam gå i sällskap å gatan, så slut dig ej till dem. Det är ej osannolikt att du vore ovälkommen i sällskapet, fastän de ej ha mod att säga, att de önska dig dit, där pepparn växer.
- - -
På offentliga platser bör man ej bära en tidning, en näsduk, en blomma o. dyl. i hand. Folk, som stämmer möte med varandra genom annons, bruka använda dylika enkla igenkänningstecken och särskilt en dam kan sålunda bli utpekad eller tilltalad av personer, med vilka hon intet har att göra.
Då man skall möta någon obekant resande vid järnväg eller ångbåt, bör man komma överens om något mindre vanligt igenkänningstecken.
- - -
Vänd dig ej om för att se på någon, som du mött.
- - -
För butiksfönstren kan du intressera dig men däremot ej för de privata hemmens.
- - -
Tag ej av handsken, då du hälsar på gatan. Därmed tvingar du den, som du hälsar på, att göra sig samma onödiga besvär. Finns det något löjligare än att se ett par personer stå och rycka och slita av sig handskarne innan de hälsa?
Ett undantag från denna regel kan göras, om dcn ene är behandskad men ej den andre. Är det ej en äldre person eller överordnad, är dock ett dylikt undantag överflödigt.
Det är icke nödvändigt att bära handskar. Det anses med rätta tillgjort, om herrar bära handskar sommartid.
Handskar få vara stoppade, men alldeles icke trasiga, såvitt man ej avser att skylta med ovårdsamheten om sin person.
- - -
Om du talar vid en dam eller överordnad på gatan, behöver du ej stå med hatten i hand hela tiden utan sätter huvudplagget på sedan du hälsat.
Gör en underordnad ej det, bör den överordnade uppmana därtill.
- - -
"Då tre officerare äro ute på promenad, går alltid generalen i mitten", lyder ett talesätt, som inskärper att i ett sällskap på tre personer, är centrumplatsen den förnämligaste. Den blygsammaste platsen är till vänster om mittelpersonen.
- - -
Har en öppen plats en damtoalett bör ingången till densamma ej utgöra någon samlingsplats för herrar.
En herre, som besöker en bekvämlighetsinrättning, skall ordna sin dräkt - således även knäppa överrocken - innan han lämnar inrättningen.
Om du på gatan, i en offentlig lokal eller annorstädes finner att någon person har sin toalett ofullbordad eller på något sätt i oordning, så sök få tillfälle att taktfullt fästa hans uppmärksamhet därpå, så att han slipper utgöra föremåi för narrars åtlöje.
- - -
Då man lämnar en vagn, järnvägskupé e. dyl., går herrn först och räcker därpå handen till damen.
Då en dam i en herres sällskap går in eller ut genom en dörr eller en grind, skall herrn öppna dörren och låta henne gå förut. Hon har sina kjolar, sin handväska, sin paraply e. dyl. att sköta och är alltså obekvämare ställd än herrn.
Över en stätta går herrn först och ser sig ej tillbaka förr än damen kommit över och hunnit upp honom.
Endast åt en nära bekant dam kan en herre bjuda att lyfta henne över en stätta.
Uppför en trappa går herrn först; utför damen först.
I Frankrike hälsar man på alla, även obekanta, som man möter i en trappa. Det är ett slags anhållan om ursäkt för att man besvärar dem med detta möte.
- - -
Står en dörr eller grind öppen, då du inträder, så rör den icke. Det finns då någon orsak till, att man så vill ha det. I motsatt fall tillser du, att man ej på dig tillämpar ordspråket: "Herrar och hundar och vettlösa ungar stänga aldrig dörren".
Dagens Nyheter utarbetade en gång i samråd med polismästare Hårleman, ingenjör Gustaf Stamm, lärare vid Stockholms chaufförskola, andre folkskoleinspektören Carl Lidman och överlärare Karl Steenberg nedanstående trafikregler för skolbarn. Ett stort antal vuxna människor ha nytta av att studera dem:
1) Se dig för, se långt åt alla håll innan du går över en gata!
2) Skynda varligt! Den som har för bråttom till spårvagnen måste ofta bortföras av ambulansen.
3) Gå alltid till vänster på gångbanan! Mötande skall vika åt vänster, men gör han icke det, bör du icke envist hålla på din rätt.
4) Stanna aldrig mitt på gångbanan, ty du hindrar trafiken och tvingar andra ut på körbanan, där de riskera att bli överkörda.
5) Rusa aldrig över gatan då en bil närmar sig, ty du kan lätt komma under den.
6) Promenera aldrig på körbanan, lek aldrig på körbanan, ty då leker du med döden.
7) Hoppa aldrig av eller på en spårvagn i gång, ty släpvagnen eller en bil kan komma efter, och du har icke sju liv som katten.
8) Gå aldrig över gatan bakom en spårvagn förr än du förvissat dig om att det andra spåret är fritt.
9) Häng dig aldrig bakpå en bil, ty när du släpper taget finns det ingen mamma bakom som tar emot dig, utan en bil som kör över dig.
10) Möter du en bil på körbanan, så irra icke åt alla håll, såvida du ej vill bli överkörd.
11) Armbåga dig aldrig fram vid spårvägshållplatsen eller på gångbanan, utan uppför dig som du vill att andra skola uppföra sig mot dig.
12) Snedda aldrig en gata, utan gå rakt över den.
