Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 76. Dannemora socken - Dannemora gruffält - Österby bruk - Österby bruks gods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dannemorasjöns västra strand, 4 3/4 mil från Upsala, slutligen åt
vester till Wendel.
Danamoru nämnes 1314 såsom hörande till prov. Norundh
af Tiunda; det utgör nu för sig ett konsistorielt pastorat
af 3:dje klassen. Af kyrkoherdar förekommer en från
1400-talet. Kyrkan är gammal, af gråsten, med måladt hvalf.
Gårdar och verk: Dannemora gruffält, n. o., till stor del
inom Film, kan räknas för det förnämsta jernmalmsfält i Sverige, men
torde knappt vara bland de äldsta; de säkra underrättelserna derom
gå blott tillbaka till 1400-talet, då ett silfverberg i Film nämnes,
hvaraf erkebiskop Jakob Ulfsson lät tilldela sig en del, af Sten Sture
d. ä. Ännu 1579 synes försöken på nämnda metall hafva fortfarit,
emedan K. Johan III då förehade en anläggning till verkstad för dess
tillgodogörande. Emellertid var arbetet för jernmalm längesedan börjadt;
år 1532 erhöll riksrådet E. Flemming och några Tyskar, Piper,
Holst m. fl., tillstånd att bearbeta Dannemora jernverk; de ådrogo sig
K. Gustafs missnöje, i det de utskickade först malmen, därpå tackjernet
till Tyskland, hvilket snart blev uttryckligen förbudet. Konungen
tog saken i sin egen hand, inkallade Tyska arbetare, höll öfver
dem allvarlig uppsikt, och befordrade Osmundssmidets utbytande mot
stångjernssmide. Hvad under honom begynt, synes föga ha gått
framåt, om ej tillbaka, under hans söner; ännu 1613 tillverkades vid
bruken häromkring, Österby, Gimo och Lövsta, blott 3 till 400 skeppund
stångjern. År 1627 kommo dessa bruk genom arrende till Welam
Giliusson och Louis de Geer, 1633 till den sednare ensam, och 1643
köptes de af honom, i avräkning på fordringar af kronan. Från denna
tid kom nytt lif i hela rörelsen vid grufvor och bruk, genom inkallade
Walloner, hvilkas ättlingar ännu finnas qvar dels i denna näring,
dels i andra af olika slag. Gruffältets äldsta fördelning mellan
ortens alla särskildta bruk lär vara af general-bergs-amtet (sednare
bergs-kollegiet) uppgjord 1640, men har undergått många förändringar,
likasom besittningsrätten till bruken. År 1740 skiljdes mellan
"enskildta grufvor", tillhöriga de ovan nämnda tre verken, då ännu
alla i De Geerska släktens händer, och "compagnie-grufvor", tillhöriga
de övriga. Nu tillhör alltsammans ett bolag af egarne till Löfsta m. m.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
