Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westerås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till stånd, som att i sammanhang dermed grundlägga undervisningsverk
af flera slag. Sedan kyrkan under hans efterträdare
Laurelius kommit i fullfärdigt skick, hemsöktes den af
åskeld 1691, som förstörde tornet och skadade tak och hvalf.
Då börjades den tornbyggnad af Nic. Tessin, som nu pryder
kyrkan, och är kanske den yppersta i sitt slag, som riket
eger, 328 fot hög. Kyrkan sjelf är utantill 314 fot lång och
116 fot bred. Vid stora ingången sitta i muren tvenne marmortaflor
från 1515 och 1510, föreställande kyrkans patroner,
Jungfru Maria, S:t Johannes och S:t David. Innantill uppehållas
hvalfven af 35 pelare i 4 rader. Vestra delen, eller
skeppet, är äldst, ehuru från flera olika tider; östra delen,
som innehåller högchoret, är yngre och ovanligt lång, nära
hälften af det hela. Högchorets altartafla är ett dyrbart förgyldt
bildthuggararbete, skänkt af Sten Sture den yngre och hans
gemål. Der bakom finnes ett annat altare, »Munkaltaret», det
enda som återstår af de många smärre, som denna kyrka,
likasom andra, haft under katholska tiden. Sidochoren äro nu
mestadels grafchor, bland hvilka de i historiskt afseende eller
för konstvärde mest betydande äro: Tidö gårds, K. Erik XIV:s,
erkebiskop Troilii, biskoparne Kalsenii och Isers, samt riksdrotset
M. Brahes. Det fordna S:t Eriks chor, der Stureslägtens graf
lär vara att söka, är inredt med bänkar. I denna del af kyrkan
är ock en stor sakristia, inredd till kyrkoförhör. – I vestra
delen finnas Cedercreutska och Benzelstjernska, f. d. Rudbeckska,
grafchoren. Längst ned är ett stort rum inbygdt,
som sedan 1714 är upplåtet för gymnasiibibliotheket; ett dylikt
på andra sidan om ingången var fordom domkapitlets sessionsrum,
och det var här som K. Gustaf I förelade kapitlet
biskop Peder Sunnanväders förrädiska bref till Dalkarlarne.
Öfver båda dessa byggnader är orgelverket, som blott upptager
alltför mycket utrymme. Af kyrkans klockor är en särdeles
märkvärdig, dels för sin vigt af nära 30 skeppund, dels för
sin åtminstone föregifna höga ålder, ursprungligen från år 1107.
Kyrkogården upphörde år 1809 att vara begrafningsplats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
