Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfviska gått hvarandra till möte och begärt vår
lön, där vi bordt gifva vår kärlek.
Kärleken går som en grundtanke genom lifvet,
från vaggan till grafven och bortom grafven. Kärleken
uppbygger, förenar, försonar och sammanhåller
allt hvad den vidrör. Tag bort kärleken, och
jorden skall vara, hvad man tror sig veta om månen,
en ofruktbar ödemark. Attraktionen är kärlekens
omedvetna makt öfver den liflösa materien, men en
tvångsmakt, som binder utan att lösa. Kärleken i
sin sanning är sjelf fri och frigörande allt. Tro
icke vanan, icke plikten, icke maktspråket, icke beundran,
icke lustan, icke ett oförklarligt hypnotiskt
inflytande, som man ej sällan ser binda två varelser
vid hvarandra; tro endast den kärlek, som gifver
sig fritt och mottager fritt! Men olyckliga de folk
och de enskilde, som hata! Hatet är en centnertyngd,
som ohjelpligt neddrager sitt offer i ett
bottenlöst djup. Kartago hatade Rom och gick
utan räddning förloradt. Polackarne hatade ryssarne,
fransmännen hata tyskarne, irländarne hata
engelsmännen och förstå icke, att hatet har ingen
framtid, hatet har intet annat hopp, än hämnden,
och hämnden studsar tillbaka på hämnaren. Hvad
vore veriden utan förlåtelse? Hvad vore striden
utan försoning? Böj dig, egenrättfärdige, sjelftillräcklige,
oförsonlige, inför den Gud, som är kärleken,
förrän han lemnar dig att förgås i hatets
afgrund!
18 15/4 95.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
