- Project Runeberg -  Blad ur min tänkebok /
94

(1898) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifvets sommar och höst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett mycket lätt öfvergående bekymmer, och ungdomen
egnar endast när lifvet står på spel en tanke
däråt. Medelåldern. däremot misstänker i tid och
otid krämporna, anlitar apotekarne och uppgör
husackord med doktorerne. Ingen älskar lifvet som
den, för hvilken det fått en praktisk betydelse; så
mycket är ännu ogjordt. man måste hushålla med
tillvaron.

Yrket, utkomsten, embetsrummet, fackstudierna,
hemmet, barnen, köket, sällskapslifvet, partistriderna,
politiken, sammankomsterna, grannarna upptaga medelåldern.
Det är icke arbetet, som nöter lifvets tråd,
det är inre och yttre ofrid, söndringar, sorger, fruktan,
tvekan, väntan, sviket hopp, kärlek och vänskap,
egna och andras felsteg, misstag, misstankar, missräkningar,
ånger, inbillningar, vanor, laster – det
är de, som utslita tråden. Lättheten att glömma
och tid till att godtgöra finnas ej mer. Att koncentrera
vår viljekraft på det närvarande, det är att
praktiskt uträtta, hvad vi förmå. Om vi bokföra
vårt lif, skola vi finna summan af vår verksamhet
störst i medelåldern. Men att lefva i det närvarande
är på samma gång att fastkedjas vid dess
fordringar, ej kunna hvila i minnet, ej finna tröst i
hoppet. Dag aflöser dag, och hvad skola vi äta,
hvad skola vi dricka, hvad skola vi kläda oss med?

Kristus svarar: söken först efter Guds rike
och hans rättfärdighet! Där icke detta svar gifver
lifvet ett nytt innehåll, förvissna kropp och själ med
lifvets ändliga mål som försvinna. Tröttheten uttager
sin ratt, nerver och muskler slappas, tanken strömmar
i trögare vågor, och förr än vi ana det, hamna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:57:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankebok/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free