- Project Runeberg -  Blad ur min tänkebok /
88

(1898) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungdomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höjdens brant och ser oftast hvarken forntiden under
sig, eller framtiden ofvan sig, emedan träden skymma
hans utsigt. Han lefver i det närvarande, där alla
åtråns och ärelystnadens föremål uppsluka hans blick.
Gubben har under mödor och strider uppnått den
motliggande höjdens kam, ser himmelen som en
framtid öfver sig och verlden som det förflutna
under sig i dalen. Åter känner han omkring sig en
renare luft, stormarna nå icke mera hit, hans blick
har blifvit långsynt, men han känner sig trött af
klättringen och söker en skuggad plats mellan de
grå klipporna för att hvila.

Det är intet tvifvel att ju de första och sista
stadierna af lifvet, ehuru underlägsna i kraft, äro
relativt de högsta, och de mellanliggande skola icke
se ringaktande ned på någondera af dem. Skilnaden
mellan båda förtjenar att undersökas.

Ungdomen synes vara ett snabbt stigande. Och
likväl finnes i lifvet intet djupare fall än det ifrån
barn till yngling. Hela den obrutna objektiva åskådningens
verld, som är barnets lyckliga Eden, har
brustit sönder i glänsande spillror, och hvarje spillra
gör anspråk på att vara en verld för sig. Naturen
har förlorat lif, röst och medkänsla, hon förstår icke
mer sitt barndomsspråk, hon igenkänner ej mer den
förtrogna anden, som bodde i barnet. Ungdomens
nyvuxna sökande ande igenkänner icke mera sig
sjelf i naturen. Båda fortfara att älska hvarandra,
ja, barndomens vänskap har nnmera antagit kärlekens
glöd. Naturen kläder sig i sin skönaste
blomsterprakt för att behaga ungdomen, och ungdomen
söker drömmande sitt ideal i naturen. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:57:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tankebok/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free