Faksimile af titelbladet till bibelöfversättningen 1541.
Reformationstidehvarfvet (1521-1611)
Öfversikt
-- »Mäster Olof» -- (född 1493, död 1552), Sveriges egentlige reformator, en af de ädlaste och mest storslagna personligheterna i vår odlings historia, är tidehvarfvets mest betydande skriftställare och representerar i sin person reformationstidens alla litterära strömningar, i det att han är teologisk författare, bibelöfversättare, andlig skald, historieskrifvare och bibeldramatiker, på en gång en lärd man och en folklig författare. Rastlöst och oförfäradt arbetade han på alla områden för sitt stora mål: att blifva sitt folks andlige frigörare. Han författade en mängd folkliga ströskrifter för reformationen, i hvilka han -- besjälad af Luthers ande -- med öfvertygelsens kraft, med glödande nit och i en ypperlig stil angrep den gamla läran, och detta på ett, oaktadt stridens häftighet, värdigt och hofsamt, sällan bittert sätt. Särskildt märkes skriften »Om Guds ord och människors bud», som kanske är den ädlaste och djupsinnigaste af hans skrifter; vidare en postilla »till rättelse för enfaldiga klerker och kyrkopräster», utmärkt för en sträng, allvarlig bibelförklaring med kort tillämpning, fri såväl från exempelpredikans anekdoter som från skolastiska spetsfundigheter. Han utgaf handböcker för gudstjänstordningen samt psalmer (original och öfversättningar), hvaribland flera bibehållits i svenska kyrkans nuvarande psalmbok, t. ex. n:r 21 och 49 samt öfversättningen »Vår Gud är oss en väldig borg». Han tog ock en viktig del i bibelöfversättningen; huruvida han är upphofsman till 1526 års öfversättning af Nya testamentet är omstridt, däremot har han säkert medverkat vid 1540--41 års fullständiga öfversättning af Den heliga skrift, som med skäl kallats den viktigaste tilldragelsen inom vår litteraturhistoria.
Faksimile af titelbladet till bibelöfversättningen 1541.
Olaus Petri är vidare vår förste, mera kritiske häfdatecknare genom sin berömda svenska krönika (Sveriges historia till Gustaf Vasa), hvilken är utmärkt för fördomsfri och sanningskär undersökning af källorna samt sträfvande att utfinna historiens lärdomar. Krönikan, som af politiska skäl förbjöds af Gustaf Vasa, spreds emellertid i talrika handskrifter.
Af Olaus Petri äro ock de kärnsunda, äkta humana domareregler, som läsas framför den svenska lagboken.
Olaus Petris stil är enkel, kraftig, klar och flärdlös och har en personlig prägel.
Lefnad: Olaus Petri var smedson från Örebro och
mottog sin första undervisning där och i Uppsala. År 1516 kom han
till Wittenberg och rycktes med i den luterska rörelsen, som uppstod
under hans studietid därstädes. Hemkommen till Sverige, blef »Mäster
Olof» den nya lärans apostel. Efter någon tids tjänstgöring i
Strängnäs kallades han genom Gustaf Vasas försorg till Stockholm som
stadens sekreterare (1524) och predikade tillika i dess kyrkor, dock
utan att vara prästvigd. Nu började han reformationsverket med full
kraft, på sätt som af historien är kändt. Åren 1531--33 var han
Gustafs kansler, en syssla hvartill han enligt konungens senare
uttalande -- då brytning dem emellan inträdt -- var lika skicklig »som
en frisisk ko till att spinna silke». Ovänskap uppstod nämligen
mellan Gustaf och Olaus Petri, föranledd af frimodigheten i Olaus'
predikningar, af för konungen obehagliga yttranden i krönikan samt
framför allt af meningsskiljaktigheter om reformationens innebörd,
hvilken för Gustaf var af mera världslig än andlig art. Olaus Petri
åtalades slutligen och blef verkligen på grund af en i juridiskt
afseende bristfällig anklagelseskrift dömd till döden (för det han
skulle uraktlåtit yppa ett i bikten honom anförtrodt anslag mot
konungens lif) men benådades och blef 1543 kyrkoherde i Stockholm.
Han dog 1552.
