Stormaktstidehvarfvet (1611--1718)
Öfversikt
(född 1638, student, språklärare, död 1674), kallad efter sin signatur »Lucidor den olycklige» (af Lucis-doron »ljusets gåfva»), förföll visserligen ofta till blott rimmeri och vårdade sig föga om formen, men hans diktning röjer en skaldenatur af äkta renässanslynne, som bland mycket andefattigt och ovårdadt tillfällighetskram äfven diktat åtskilliga visor af värde, t. ex. dryckesvisan Skulle jag sörja, då vore jag tokot, som uttrycker en spotsk likgiltighet för ödets växlingar, äfven som psalmer, i hvilka botkänslan ger sig ett sublimt, ehuru något vildt uttryck (omskrifina såsom n:r 465 och 467 i vår nuvarande psalmbok). Lucidors dikter utgåfvos efter hans död under titeln Helikons blomster.
Rörande Lasse Johanssons lefnadsomständigheter hafva länge
sanning och dikt varit hopväfda, och man har också genom förblandning
med en helt annan person utspunnit en romantisk kärlekshistoria om
honom och en viss Magdalena Sjöblad. Den verklige Lucidor var son af
en kapten Johan Ericsson. Efter studier i Uppsala och utrikes resor
slog han sig ned i Stockholm. Han anlitades mycket som
tillfällighetsrimmare; i ett brudkväde hade han emellertid en gång
råkat att stöta en hög ädling för hufvudet; han blef anklagad och
förvisades på ett år från Stockholm. Återkommen dit, dödades han år
1674 af en löjtnant Storm efter en ordväxling på källaren
Fimmelstången. Lucidor var en mångbeläst och bildad man, hvars obundna
lefverne dock gjorde honom olämplig för allvarligare sysslor.
