Tillägg. De senaste årtiondenas vittra författare
"Renässans"
(född 1859, ursprungligen målare). Han intog med sin år 1888 utgifna diktsamling Vallfart och vandringsår -- en af den svenska diktkonstens mest lysande debuter -- genast en mycket framstående plats bland svenska skalder; dessa dikter röjde en ny individualitet, som med glöd och färgprakt i skildringen förenade sinnrikhet och själfullhet i uppfattningen, på samma gång hans lifsglada »esteticism» utgjorde en gensaga mot den realistiska hvardagsprosan. Samma anda genomgick hans romaner, Endymion med ämne från Österlandet samt den ömsom verklighetsskildrande, ömsom fantastiska Hans Alienus, i hvilka författaren gjorde sig gällande såsom förträfflig, om än något ojämn prosaskildrare; särskildt verkade de i dessa romaner förekommande skildringarna från Österlandet genom utmärkt lokalfärg. Den sistnämnda var f. ö. symbolisk för författarens hemvändande från Orienten till hemlandet. I sin andra samling Dikter (1895) var det särskildt sångerna från svensk skogsbygd och barndomsminnena som väckte anklang; i andra stördes intrycket af någon oklarhet. Senare vände sig Heidenstam till att i prosaform skildra historiska minnen. I tvenne följder af noveller, Karolinerna (1897--98), har han sålunda i diktens form behandlat ämnen från Karl XII:s tid, skildrande kung Karl och hans män, företrädesvis under deras äfventyrliga färder på främmande mark: det är en hel rad egendomligt uppfattade och originellt gifna krigartyper och situationsbilder.
I Den heliga Birgittas pilgrimsfärd stå de vackra
skildringarna af trakten kring Vättern och af Österlandet vida öfver
den psykologiska skildringen af hufvudpersonen. I samlingarna
Sankt Göran och Draken samt Skogen susar har Heidenstam
åter framträdt som novellist.
