Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Jonas Love Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALMQVIST. 169
Lefnad: Almqvists lefnadsöden äro ytterst märkliga. Han
föddes i Stockholm, son till en landtbrukare; hans mor
varGjör-wells dotter. Såsom barn visade han ett allvarligt och drömmande
lynne; hos morfadern-, älskade han att lyssna till dennes historiska
visdom. Efter studier i Uppsala (han promoverades till filosofie
magister samtidigt med Atterbom, Palmblad, Gumaelius, Fahlcrantz
m. fl.) inskrefs han 1815 i ett ämbetsverk, från hvilket han
emellertid 1823 tog afsked. Tillsammans med Dahlgren, Afzelius och
några andra unga män blef Almqvist medlem af Manhemsförbundet
(ett slags efterbildning af det götiska), för hvilket han uppgjort
ett högst egendomligt och fantastiskt förslag till stadgar. Ar
1824 flyttade Almqvist jämte ett par vänner till Värmland för
att lefva som bonde. Han gifte sig med en bondflicka^ vid hvilken
han alltsedan ungdomen fäst sig, och kallade sig dannemannen Love
Carlsson. Han försörjde sig delvis med kartritning. Emellertid
ledsnade han snart vid det afstängda lifvet i en från hufvudstaden
fjärrbelägen landsbygd, hvarför han återflyttade till Stockholm 1826.
Efter någon tid af arbetslöshet fick han anställning som lärare och
blef 1829 rektor vid Nya elementarskolan, där han gjorde
försök med nya pedagogiska metoder. Han var en utmärkt lärare
och berömd läroboksförfattare, men efter någon tid drog hans
vittra skriftställeri hans intresse från lärarkallet. Hans vänner
önskade nu skaffa honom en plats vid universitetet i Lund. Då
detta misslyckades, ref han upp broarna bakom sig, utgaf 1839
de djärfva skrifterna »Det går an» och den i 17 år gömda »Amorina»,
tog afsked från lärarsysslan, som han på senare tiden vanskött,
och ägnade sig uteslutande åt vittert och publicistiskt skriftställeri
samt blef medarbetare i det liberala Aftonbladet. Almqvist, som
var prästvigd, inkallades till förhör inför Uppsala domkapitel med
anledning af några yttranden i hans skrifter, som ansågos oförenliga
med trosläran. Emellertid utnämndes han till regementspastor,
hvaremot försök till annan befordran misslyckades. Hans ekonomi
var rubbad, hans husliga lif icke lyckligt. Invecklad i smutsiga
affärer med en bekant ockrare,A rymde han från Sverige 1851. Man
misstänkte honom icke blott för att vara »bedräglig gäldenär» utan
också att hafva företagit förgiftningsförsök mot den nämnde ockraren,
men dessa senare misstankar saknade antagligen all grund.
Häpnaden var emellertid allmän, och smädelsen fick fritt lopp.
Tvifvelsutan var han dock, som han själf skref, »bättre än sitt rykte».
Almqvist styrde först kosan till Amerika, där han som
språklärare och tidningsreferent förtjänade ett knappt bröd men där han
för öfrigt synes hafva lefvat ett lugnt lif. Hösten 1865 återvände
han från Amerika till Bremen, drifven af längtan mot hembygden;
och i Bremen, där han lefvat under namnet »professor Westermann»,
slöt han 1866, sjuttiotre år gammal, sin skickelsedigra lefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
