Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya statsskickets tid (1809--1830). Fosforisterna och deras strid mot Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 TIDÉN 1809-1830.
holm åren 1809-1812, redigerad af J. K. Askelöf (fil.
magister från Lund, f 1848) med biträde af Hammarsköld,
Livijn m. fl., mera en skämttidning, som genom löjets
vapen skulle angripa den gamla skolan - Polyfem, den
enögde cyklopen kallades tidningen, emedan den såsom
enögd skulle skåda rätt fram -, samt Phosphoros,
ljusbäraren, som utgafs i Uppsala 1810-1813 och som var ett
teoretiskt och poetiskt organ för den nya skolans idéer.
Medarbetare häri voro Atterbom, Palmblad, Hedborn,
Sondén m. fl. Sina skaldestycken meddelade fosforisterna
sedan företrädesvis i Poetisk kalender, som utgafs af
Atterbom (1812-1822), under det att deras samtidiga kritiska
organ åren 1813-1824 var Svensk Litteraturtidning.
Akademisternas försvar fördes skickligt och ihärdigt
men utan djupare poetisk uppfattning af Per Adam
Wallmark (kunglig bibliotekarie, f 1858) i Journal för litteratur
och teater och senare i Allmänna journalen.
Bland andra bistod honom Leopold i denna strid med
ett af de kvickaste inläggen: Silfvertonen, liksom äfven
"Wallin, Valerius och Järta deltogo i striden. Bistånd
fingo dessa äfven af flera yngre, bland dem Tegnér,
som ju i vissa punkter ogillade nya skolans åskådning.
Fosforisterna utgåfvo 1820-31 ett stort komiskt
satiriskt epos i två delar kalladt Märkalls sömnlösa nätter.
Med användande dels af den grekiska, dels af den
sydeuropeiska hjältediktens former förlöjligade de här på ett
synnerligen roligt sätt sina motståndare (Wallmark var
åsyftad med »den hjärneberöfvade Markall») men skämtade
äfven med sig själfva. De viktigaste medarbetarne i denna
dikt voro Hammarsköld, Dahlgren och Livijn.
I början af 1820-talet afstannade den egentliga striden,
och de nyromantiska synpunkterna blefvo alltmera
gällande, ehuru efterdyningar alltjämt förspordes i spridda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
