Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Henrik Kellgren - Karl Gustaf af Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEOPOLD. 97
äldre broder till Åbo, där han efter några års studier år 1774
anställdes såsom docent i vitterheten. Länge stannade han dock
icke i Finland, ty tre år senare, vid 26 års ålder, flyttade han
till Stockholm såsom lärare i en enskild, högadlig familj. Han var
genom sina bidrag till Åbo tidningar m. fl. blad föregången af
ett godt skalderykte, och detta befästes ytterligare genom »Mina
löjen» samt ett par poem, som vunnit pris i Vitterhetsakademien.
I det vittra sällskapet »Utile dulci» kallades han till ledamot
och sekreterare och var från år 1778, som ofvan nämndes,
medarbetare i tidningen Stockholmsposten. År 1780 utnämndes
Kellgren till konungens bibliotekarie och fick snart uppdraget att
samarbeta med honom i dramatik, hvilket egentligen icke riktigt
öfverensstämde med Kellgrens skaldelynne; han arbetade helst på
egen hand och älskade ej skrifva »efter förelagd plan på förelagd
tid». Kellgren upphörde aldrig att såsom publicist bibehålla sitt
fulla oberoende af konungen, och han kom icke till honom i ett så
förtroligt förhållande som t. ex. Leopold, liksom han föga deltog i
hoflifvet. - Såsom förut nämnts, inträder så småningom en
förändring i Kellgrens författarlynne, han blir mera mångsidig, mera
allvarlig. Man plägar räkna denna förändring från tiden närmast
före 1790. (Samtidigt utvecklas ock hans politiska åskådning till
ett utprägladt frisinne, som stod franska revolutionstidens idéer
nära.) Redan år 1795 afled han efter en lång och plågsam
sjukdom. Han var vid sin död blott 44 år - men om hans tid varit
kort, hade den varit desto innehållsrikare. Han var en fin och
ädel man, icke lätt tillgänglig, men för dem, som kände honom,
öppnade han ett människovänligt och varmt hjärta. För vitterheten
hyste han - såsom han själf sade - en verklig passion.
Karl Gustaf af Leopold (född Leopoldt 1756, adlad,
statssekreterare, f 1829) var den lärdaste af
gustavianerna. På grund af att han lefde långt in på 1800-talet
kom han att för den nya skola, som i dess början
framträdde (fosforisterna), stå såsom det »gamlas» främste
målsman och vardt därför mer än någon annan föremål
för denna skolas angrepp. Leopold deltog såväl i den
kellgren-thorildska striden, i det han under Kellgrens sjukdom
å hans och egna vägnar fortsatte kampen, som ock i
försvaret af de gamla grundsatserna mot »nya skolan».
Historien om Leopolds långa lefnad är på visst sätt
historien om upplysningslitteraturen i Sverige, ty han inver-
Warburg, Sv. litteraturh. III. uppl. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
