Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Henrik Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KELLGREN. 95
Voltaire, bekämpade med förnuftets vapen vidskepelsen och
vantron i deras många olika yttringar (bl. a.
andeskåderiet och det därmed förenade mystiska ordensvurmeriet)
samt utöfvade en vitter kritik, som för hyfsning och smak
var af välgörande inflytande. Med Thorild utkämpade
Kellgren en bitter strid, hvarom mera nedan. Under och
efter denna strid vidgades emellertid alltmera hans blick
både såsom tänkare, smakdomare och skald, och han ägnade
uppmärksamhet äfven åt andra länders litteratur än
Frankrikes, särskildt åt den nyvaknande danska.
Kellgrens skaldeverksamhet omfattar hufvudsakligast
satir och lärodikt, men han har också författat rent lyriska
stycken af stort värde. Bland de dikter af Kellgren, som
alltid skola lefva, må nämnas de satiriska poemen Mina
löjen, där författaren beler svagheterna hos olika
samhällsklasser och slutar med de orden: »Då jag högt åt
andra skrattar, jag åt mig själf i tysthet ler»; Man äger
ej snille för det man är galen, ett mästerstycke af
kraftigt näpsande satir, ett ord i sinom tid mot det än
vidskepliga, än enfaldiga nitet för fördolda kunskaper och
hemliga ordnar, hvilket då var på modet just i de högsta
samhällslagren, i hvilken dikt skalden bland annat gjorde
gällande, att därför att de stora andarne i ett eller
annat afseende låtit komma sig dårskaper till last och
snafvat något fjät, borde icke vanligt folk inbilla sig blifva
deras likar genom att härma deras svagheter; Ljusets fiender
(efterbildning från tyskan), ett af de kvickaste styckena
till förmån för »upplysningen», däri dennas ovänner visa sig
vara just sådana, som af en eller annan anledning hafva
skäl att sky ljuset och älska den slöja mörkret kastar öfver
deras svagheter, samt den allmänt bekanta dikten Dumboms
lefverne, en löjligt godmodig framställning af
snusförnuftigheten, med motiv hämtade ur en gammal fransk visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
