Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustavianska tiden (1772--1809). Öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emot den riktning, som representerades af de
svenskakademiska skriftställarne (främst af Kellgren), uppträdde
Thorild, som närmast är förkämpe för rousseauianismen,
hvilken äfven fick en poetisk målsman i Lidner.
Fortfarande diktade ock Bellman.
Efter Gustaf III:s död inträffa i vissa afseenden
förändringar. En del af de mest framstående författarne,
Lidner, Bellman, Kellgren, följde konungen inom kort i
grafven. Däremot utvecklar en författarinna, som stod
den akademiska kretsen nära, fru Lenngren, först nu till
fullo sin utmärkta skaldebegåfning.
Stämningen i Europa var i allmänhet nedtryckt och
modlös till följd af franska revolutionens öfverdrifter, hvilka
utgjorde ett sorgligt svar på de ljusa förhoppningar om
en välgörande omdaning af samhällets brister, som tidens
största män knutit vid denna omhvälfning. En känsla
af resignation, föga gynnsam för litteraturen, utbredde
sig öfver allt. Under Reuterholms välde (till 1796) visade
man sig särskildt onådig mot Svenska akademien, där de
gamla gustavianerna innehade väldet. Reuterholm — en
underlig blandning af despot och frihetsvän, af aristokrat
och jakobin, af upplyst och vidskeplig — lät genast
utfärda en tryckfrihetsförordning, som upphäfde all censur,
men han inskränkte snart åter tryckfriheten, och sedan
franska revolutionen börjat urarta, blef han allt mer och
mer skuggrädd äfven för de oskyldigaste meningsyttringar.
Harmsen öfver att ej hafva invalts i Svenska akademien,
tog han sig anledning af några uttalanden i ett
minnestal öfver Fersen att suspendera akademiens verksamhet.
Med Gustaf Adolfs eget tillträde till regeringen vardt
visserligen riktningen till en början något friare. Bl. a.
tilläts Svenska akademien att åter upptaga sina arbeten.
Men snart skulle det visa sig, att Gustaf Adolfs styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
