Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedvig Charlotta Nordenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU NORDENFLYCHT. 75
ett par år in på nästa årtionde, offentliggör hon
diktsamlingarna Den sörjande turtur du f v an och Kvinnligt tankespel,
den senare en poetisk årsbok; de däri inrymda dikterna äro
ömsom idylliska, ömsom känslosamma, alltid innerliga
uttryck för ett lidelsefullt hjärta. - Från år 1753, då omkring
henne samlades en krets af yngre vitterlekare, ägnade
hon större omsorg åt diktens formella sida, liksom hon
med allvar hängaf sig åt studiet af tidens
upplysningsfilosofi. Hennes senare diktning röjer ock mera
formfulländning, men då hon griper sig an med större ämnen,
rör hon sig på ett för henne mera främmande område, än
då det gäller att tolka det egna hjärtats rörelser. Af
särskild betydelse är fru Nordenflychts uppträdande för
kvinnans rätt att deltaga i tidehvarfvets andliga arbete.
Lefnad: Hedvig Charlotta Nordenflycht, dotter till
kamreraren i kammarkollegium And. Nordenflycht, visade redan som
barn sa stor vetgirighet, att den ingaf föräldrarne farhåga för att
hon skulle blifva en »lärd i stubb», hvilket stred mot den tidens
»goda ton». Förbud mot läsning hjälpte dock föga; i smyg skaffade
hon sig medel att tillfredsställa sin läslust. Af sin döende fader
öfvertalades hon att vid sexton års ålder trolofva sig med mekanikern
Joh. Tideman, som dock efter tre års förlofning afled. Kort
därefter blef hon bekant med en prästman, Jakob Fabricius, själf en
förtjänstfull skriftställare. De förälskade sig i hvarandra, men
genom en släktings motstånd uppsköts giftermålet i fyra år.
Ändtligen firades bröllopet 1741, men deras förening blef af kort
varaktighet, ty redan samma år afled Fabricius. Hennes sorg var
gränslös; hon flyttade till ett torp på landet utanför Stockholm,
hvarest hon gaf uttryck åt sin sorgsna stämning i den ofvannämnda
samlingen elegier »Den sörjande turturdufvan». Ar 1744
återflyttade hon till Stockholm och knöt där längre fram, som nämndt
är, bekantskap med flera af tidens unga vitterlekare samt höll
i sitt hem en »litterär salong». Bland de vittra vännerna, som
omgåfvo henne, fanns ock en urig man vid namn Johan
Fischerström. I honom förälskade sig den fyrtiotreåriga skaldinnan med
den svärmiska häftighet, som var henne egen, men väckte icke
hans genkärlek. Man har påstått, att hon af sorg och svartsjuka
kastat sig i Mälaren, i grannskapet af Skokloster, hvarest hon på
ett litet torp »Lugnet» hade tillbragt sin sista tid, och att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
