Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georg Stiernhielm - Gustaf Rosenhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omväxlande rimmade och orimmade versmått. De
vackraste dikterna innehållas i Den fångne Cupido (hvari bl. a.
drottning Kristina själf uppträdde).
Lefnad: Göran (Georg) Stiernhielm var son af bergsmannen
Olof Marquardsson och antog först ett gammalt släktnamn Lilja.
Han föddes i Svartskärs by i Dalarne, erhöll en god uppfostran
och fick företaga vidsträckta resor i utlandet, efter hvilka han
användes i en mängd olikartade värf. Han blef 1630 assessor vid
hofrätten i Dorpat, adlades af Gustaf II Adolf och antog namnet
Stiernhielm. År 1642 hemkallades han från Livland till Stockholm
för att deltaga i lagkommissionens arbete. Under, de år, som nu
följa, hvilka utgöra hans mest lysande och gladaste tid, började han
pröfva sitt snilles krafter i »sånggudinnans lek». Han lär emellertid
senare råkat i onåd hos drottning Kristina och återflyttade till
Livland, hvarifrån han dock efter några år hemvände, sedan hans gods
utplundrats af ryssarne. Då han därtill miste återstoden af sin
förmögenhet genom skeppsbrott, befann han sig med maka och
barn i stort armod. Efter ett par år fick han dock nya
ämbetsmannauppdrag, bland dem presidentskapet i det nyinrättade
antikvitetskollegiet. Ännu på sena ålderdomen arbetade han med
oförminskade krafter i vetenskapliga ämnen och vederkvickte sig med
skaldskap. Många af hans arbeten förblefvo styckeverk, men som
personlighet var han en hel man. Han dog 1672 — 74 år
gammal —, vårdad på sin dödssäng af sin vän och lärjunge, skalden
Columbus. Stiernhielm var en mycket lärd man med fria åsikter
i en del ämnen och utsattes med anledning häraf för flera illvilliga
beskyllningar af okunnigt och vidskepligt folk. I Livland, där
naturkunnighetens nyaste upptäckter voro okända, ville prästerna
sålunda lysa honom i bann för trolldom, emedan han genom ett
solglas tändt eld på en bondes skägg och under mikroskopet visat
allbekanta småkryp i förstorad skepnad. — Af denna jordens goda
hade han icke mycket, men hans lust var, såsom han svarade en
person, hvilken sporde efter vinsten af hans idkeliga studerande och
skrifvande, »att veta sitt namn nämnas med berömmelse, när han
ej mera var till». På sin grafsten ville han hafva ristadt: »Vixit,
dum vixit, laetus» (Han lefde glad, så länge han lefde).
Gustaf Rosenhane (född 1619, död 1684, någon tid president i
Dorpat, framstående jurist) uppgifves vara författare till några på
1650-talet (samtidigt med Stiernhielms framträdande) diktade
smärre erotiska visor samt den första svenska sonettsamling, Venerid
(100 sonetter), med den franske sonettskalden Ronsard såsom
förebild. Hans författarskap till dessa under pseudonymen Skogekär
Bergbo utgifna dikter har likväl dragits i tvifvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
