Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Katolska tiden (1200--1521). d) Poetisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delade. Man var förr benägen att förlägga dem för långt
tillbaka i tiden; numera anser man de äldsta svenska
visorna härröra från 1300-talets början eller 1200-talets
slut, hvarefter folkvisdiktandet pågått under medeltidens
två sista århundraden och reformationstiden, från hvilken
törhända de flesta folkvisor härröra. (En del såsom
urgamla ansedda visor äro tillkomna under vida senare tid
men hållna i afsiktligt ålderdomligt språk. Detta är
fallet t. ex. med Eriksvisan.)
Innehållet är ofta episkt — det är vanligen en
berättelse, som meddelas —, men formen är lyrisk, d. v. s.
visan är afdelad i strofer och ledsagas af melodi. (De
flesta folkvisorna tillhöra alltså ballad- och romansdikten.)
Framställningssättet är kraftfullt och gripande, berättelsen
får ofta lif af yttranden i samtalsform. Stilen är okonstlad
och enkel, skildringen gärna afbruten och språngartad;
beskrifningen sker i raska drag men utan djupare själsmålning.
Åtskilliga af visorna äro af gladare art, men genom
flertalet af de nordiska folkvisorna tonar en vemodig
stämning, som äfven återgifves af den musik, med hvilken de
vuxit samman. Versformen är byggd på accenten men
är ofta oregelbunden; versraderna förbindas med slutrim.
Nästan alla folkvisor hafva s. k. »omkväde», en versrad
som återkommer i slutet och någon gång äfven i midten
af hvarje strof och som, utan egentlig förbindelse med
berättelsens utveckling, upprepar visans grundstämning.
Folkvisan var oftast förenad med en lugn och stillsam
dans, besläktad med vissa våra folklekar.
De ämnen, folkvisorna besjunga, äro ganska
omväxlande. Några visor äro naturmytiska, d. ä. röra sig kring
naturgudomligheter och deras förhållande till människan.
Sådana äro de sånger, i hvilka näcken, bergkonungen,
älfvor, skogsrån o. d. förekomma, t. ex. visan om Grefvens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
