Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 52. 27 dec. 1933 - Vid årsskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
27 DECEMBER
Vid årsskiftet
Över det gångna årets händelser
har depressionen kastat sin
slagskugga. Den ekonomiska krisens
förödande verkningar har också
drabbat det kulturella livet. Vad som
skett ger en påminnelse om det
djupa sambandet mellan ekonomiska f
akta och ideella åskådningar.
Humanismens och toleransens idéer sitter
i högsätet hos folk, som lever under
lyckliga eller drägliga sociala
förhållanden, framhåller Fredrik Böök
i sin bok om Hitlers Tyskland.
Utarmade och rättslösa fylles av andra
åskådningar. En hungrig varg
hyllar en annan filosofi än de idylliska
lammens.
Däri torde förklaringen ligga till
det faktum, att den traditionella
humanismen mistat *-greppet om de
ungas själar i Tyskland och
Eyss-land, om de unga där - för att ånyo
citera Böök - »söker sin tillflykt i
folkliga masstämningar, i den
militära kollektivismen. Endast den
starke och lycklige förblir individualist,
de svaga och blottställda skockar sig
samman för att känna värme, för
att känna makt».
Ur dessa synpunkter är
utvecklingen förklarlig, men de frukter den
satt på skolans fält är förvisso mera
på ont än gott. I diktaturländerna
har man förvandlat skolan till en
propagandaanstalt. Det
individualistiska bildningsidealet är ett
passerat stadium. Undervisningen ska ej
präglas av objektivitet. Dess mål ska
vara att uppfostra ungdomen till
an-häng.are av de åskådningar, som
härskar i diktaturstaterna.
Motsättningen mellan diktatur och
demokrati återspeglas också i
skolans värld. Den demokratiska
staten önskar se fria, självständiga
medborgare, uppfostrade så, att de
aktivt kan utöva inflytande på
statsstyrelsen. Demokratin är oduglig
som form för statsstyrelsen, om inte
medborgarna får en god uppfostran.
I diktaturstaten är läget ett annat.
Där önskar man inte ett folk, som
med den unge Heidenstam sjunger:
Och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland pilar och bågar.
Där vill man i stället pränta in vissa
dogmer: leninismen i Eyssland,
fascismen i Italien, nazismen i Tysk-
land. Frihetens vindar får ej blåsa.
Tolerans och humanism är
bannlysta. De maktägandes
världsåskådningar och politiska läror har blivit
dogmer, som ska innötas på
skolbänken. Lyckligtvis står vi i vårt
land fjärran från dessa åskådningar,
uppammade av tidens nöd.
I andra avseenden har emellertid
det svenska undervisningsväsendet
fått stifta bekantskap med krisen.
Besparingsåtgärder har vidtagits,
och dessa har i vissa fall medfört
minskad effektivitet för
undervisningen och minskade inkomster för
lärarna. Att i en depressionstid
statsmakterna ser sig om efter
besparingsobjekt är intet
anmärkningsvärt. Skatteskruven vrids till,
och därigenom framtvingas krav på
ett skärpt nagelfarande av alla
utgifter. Alla samhällsgrupper tror, att
de mer än andra får sitta emellan.
Om undervisningsväsendet i hög
grad är föremål för uppmärksamhet
från sparsamhetsivrare, är detta
kanske förklarligt om än icke
försvarligt med hänsyn till att allt, som
mätt med materiella mått inte lindrar
tidens nöd, betraktas på sina håll
som lyx.
Om man summerar i hop de
indragningar, som drabbat folkskolan
de senaste åren, får man en lång
lista. Kulturbudgeten har
nedsku-rits, men de väsentliga
anslagsposterna har - på ett par undantag -
blivit orubbade. Geddesyxan har
huggit bort småkvistar här och var
- ofta för övrigt något planlöst -
men den har dess bättre sällan
rothuggit. Vårt lands folkskola har
skonats mera än de flesta länders.
Detta torde kanske i någon mån
bero därpå, att krisen senare satte in
här och att vårt ekonomiska läge är
mindre förtvivlat än andra länders.
Indragningar eller
anslagsminskningar har drabbat alla slags
fortbildningskurser och studieresor för
lärare, vidare skolidrott, skididrott,
friluftsläger för skolungdom,
ferieresor för storstadsbarnen, Skolresor,
anslag till skolhem och
skolhusbyggen. Utjämningsbidraget till
kommunerna har kraftigt beskurits.
Mest oroande av de vidtagna
åtgärderna är arvodesminskningarna
för undervisningen i slöjd och
fortsättningsskola. När statens
granskningsnämnd framlade sitt förslag
om slopandet t. v. av den
slöjdundervisning, som inte leddes av facklä-
rare ined heltidstjänstgöring, möttes
detta iörslag med energiska
protester, ^olkskollärarkårens
representantskap för lönefrågor
sammankallades och enades om att inför
eck-lesiastjikministern framföra kårens
syn på problemet. Den 15 oktober
erhöll också en deputation företräde
för statsrådet Engberg, och därvid
underströks kraftigt de faror, som
hotade skolan vid ett bifall till
granskningsnämndens förslag. När
det sedan visade sig, att regeringen
i fråga om fortsättningsskolarvodet
följt granskningsnämnden och
beträffande slöjdarvödet gått en
medelväg och minskat de förut små
arvodena, väcktes i riksdagen
motioner, i vilka begärdes status quo i
fråga om dessa båda betydelsefulla
grenat av undervisningen. Tyvärr
lyckades motionärerna inte vinna
gehör för sina krav. Eiksdagen
följde i allt väsentligt k. m:t.
Av övriga riksdagsfrågor erinras
i detta sammanhang om
dyrtidstill-läggets öde. Trots de attacker, som
statsmakterna under det nu gångna
från bondeförbundshåll riktades mot
detta, fattade riksdagen praktiskt
taget enhälligt beslut om att återgå till
det tidigare praktiserade systemet
med ett rörligt tillägg. Också ur
tjänstemannasynpunkt godtogs
förslaget. Den av riksdagen beslutade
krishjälpen väntades medföra
väsentliga prisstegringar på vissa
jordbruksprodukter, främst smör,
och under sådana förhållanden
kunde döt anses riktigast att låta
prisnivån vara bestämmande för
storleken av dyrtidstilläggen.
Mest ingripande av de åtgärder
statsmakterna under det nu gångna året
vidtagit är det beslut, som syftar till
underlättandet av folkskolväsendets
rationalisering. Särskilda
sakkunniga hade i juli 1932 tillkallats för att
utreda problemet om skyldighet för
ordinarie lärare att också mot sin
vilja låta sig förflyttas från ett
skoldistrikt till ett annat. De
sakkunniga aygav i början av detta år sitt
betänkande, och på grundval av detta
utarbetades en proposition till årets
riksdag. Den i utredningsdirektivet
ifrågasatta tvångsförflyttningen
ansåg de sakkunniga icke f. n. böra
tillgripas, varför deras förslag
avsåg att genom frivilliga
förflyttningar av lärare emellan de olika
skoldistrikten söka åstadkomma
ökade möjligheter att indraga över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
