Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 37. 13 sept. 1933 - Karl Larsson: Historieundervisningen i arbetsskolan. Det fria studiearbetet betingat av goda arbetsanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARTIDNING
HISTORIEUNDERVISNINGEN
l ARBETSSKOLAN
Det fria studiearbetet betingat
, ’ *.-*
av goda arbetsanvisningar
Av fil. måg. KARL LARSSON
I min första artikel i denna serie
sökte jag påvisa det intresse, som man
under 1820-talet ägnade
historieundervisningen. Den utanläsningsmetod, som
detta ämne i likhet med mänga andra
fått överta från den i skolorna
dominerande latinundervisningen, fick nu
vika för en berättande framställning. Ja,
försök gjordes med en »konstruktiv
metod». Denna förebådade de senare
ar-betsövningarna.
Ytterst berodde denna nya
pedagogiska strömning på inflytelser från
Pestalozzi. Men romantiken och den på
1820-talet frambrytande liberalismen
satte historien som läroämne
synnerligen högt. Undervisningen skulle
frigöras från sitt beroende av etik och
teologi. En märkbar strävan att komma bort
från det legendariska*och tvivelhaltiga
gör sig gällande. Geijer lägger en ny
grund för historieforskningen i vårt
land och gör historieskrivningens
resultat direkt njutbara för den läsande
allmänheten. Hans grundsatser i fråga om
historieundervisningen blir genom de
metodiska anvisningarna till 1820 års
skolordning gällande. De har bestämt
och bestämmer ännu i dag
historieundervisningen. Vid Geijers sida står
Fryxell. Han tillämpar liberala
synpunkter på historien. Hans B e r ä
t-telserur svenska historien
har tillkommit under intryck av den
renässans, som 1820-talet innebar för
historieundervisning och historieskrivning
i vårt land. Men i fråga om den me-,
todiska utformningen framträder häri
som en lärjunge till Pestalozzi.
Till källskrifterna!
I början av 1800-talet hade alltså
historien på grund av inflytelser, från vissa
idéströmningar trängt fram i
förgrunden. Källpublikationer av olika slag
började utges i alla kulturländer. I
vårt land påbörjas nu flera stora
käll-skriftsamlingar.
Under intryck av detta uppsving för
historieforskningen och de stora
pedagogiska reformströmningarna, vilka
ända fram mot århundradets mitt är
märkbara, sökte man nu att göra
historieundervisningen mer åskådlig genom
att anknyta till källutdrag. Då denna
period av vår skolhistoria ännu är
alldeles outforskad, är det för närvarande
icke möjligt att (bestämt avgöra, från
vilket håll användningen av
källskrifter först ibörjade. Herbartianerna har
dock genom sina krav på en
fördjupning och utvidgning av lärostoffet
berett plats i sin undervisning för
läsning av källskrifter. Särskilt i Tyskland
syns man ha använt sig av detta
hjälpmedel mer än hos oss. Detta
sammanhänger helt naturligt med det i detta
land utgivna stora antalet
källpublikationer. 1849 utkom en skrift av Carl
Peter Geschichtsunterricht
auf Gymiiasien. I detta
arbete framställer förf. behovet av
lämpliga källskrifter vid
historieundervisningen. Ett stort antal
»Quellen-biicher», avsedda för olika
skolstadier, har sedan dess utgivits och
utges alltjämt. För de tyska folkskolorna
har dessa hjälpmedel efter världskriget
varit av en viss betydelse. Man har
nämligen frångått bruket av läroböcker och
vid undervisningen i historia fått lita
till andra hjälpmedel, när det gällde att
skapa en ny anda i detta ämne. I dansk
historieundervisning har man
framför allt på högstadiet strävat efter att
använda källutdrag vid
undervisningen. Dessa ingår då i läseböcker eller
lä-sehäften -. icke i läroböcker, såvida de
icke är oerhört karakteristiska.
Även i vårt land har en del för
skolornas bruk avsedda källsamlingar
utkommit. Mest bekant är E. Hildebrands
och Gari Grimbergs för skolornas högre
klasser utgivna Ur källorna till
S v er iges historiaunder
nyare tider. Vidare må den av
folk-skölinspektören A. Gierow utgivna K y
r-k o h i s t o r i s k a urkunder
erhåller ett tacksamt och välförtjänt
omnämnande. I en tid då bristen på lämplig
och för barnens ståndpunkt avpassad
lärobok i kyrkohistoria och i allmän
historia har varit särskilt kännbar, har dr
Gierows urkundssamling givit den
intresserade läraren ett hjälpmedel, som
har bidragit till att skapa konkretion
och åskådlighet vid undervisningen.
För undervisningen i kyrkohistoria i
folkskolans högre avdelning men även
vid den grundläggande kyrkohistoriska
kursen i sjätte klassen har dessa
källutdrag kommit väl till pass. De är korta,
väl avpassade och lämpade att sätta in
i det historiska sammanhanget.
För folkskolans del har vissa
källutdrag kommit till användning i tredje
delen av Folkskolans läsebok,
parallellupplagan. Denna läsebok har använts
mycket - ja, på många håll varit
enda hjälpkälla, då det gällt att få fram
en konkret, arbetsbetonad
historieundervisning. Och med säkerhet kan
denna läsebok även för framtiden bli av
stort värde. Men då måste den med det
snaraste underkastas en revision - som
man tyvärr alltför länge har väntat på.
Den behöver komma i
överensstämmelse med den nya undervisningsplanens
föreskrifter och som läsebok i historia
erhålla en lämplig anpassning efter den
moderna historiska forskningens
ståndpunkt. Krigsskildringar bör avlägsnas
och framställningen omläggas i
fredsvänlig och folkförsonande anda. Vidare
är 1800-talets historia förtjänt av en
utförligare behandling. Vid en sådan
revidering torde det vara lämpligt att
i större utsträckning införa utdrag ur
källskrifter. Detta dels för att öka
åskådlighet och konkretion, dels för att
göra boken mera användbar vid en
arbetsbetonad historieundervisning på
lågstadiet.
Jag skulle icke i detta sammanhang
ha framfört tanken på en r§vi£lon av
Folkskolans läsebok, del 3, om jag icke
hade haft den tanken klar - och den
omfattas i vida kretsar -’ att denna
läsebok har en viktig uppgift att fylla.
Det är icke för läsningens skull -
därtill har vi ur språklig synpunkt många
bättre läseböcker, utan för att- erhålla
arbetsmaterial vid en moderniserad
historieundervisning. Folkskolans läsebok
ställer sig billigare än
bredvidläsnings-litteraturen - denna kan sedan ha sin
uppgift att fylla - och Folkskolans
läsebok har den fördelen, att den finns
tillgänglig i alla skolor och kan
därigenom understödja ett mera likformigt
arbete. Det laborativa arbetssättet
ställer annars stora anspråk på skolans
utrustning med handböcker,
uppslagsböcker, bredvidläsningslitteratur etc. Detta
kan icke alla skolor erhålla. En modernt
avpassad läsebok kan ersätta åtskilligt
av den litteratur, som eljest behövde
inköpas. Ur skol- eller kommunalbibliotek
kan lätt övrig behövlig litteratur
erhållas. Grimbergs Svenska folkets
underbara öden har väl hittills varit det ar-
814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
