Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 45. 5 november 1930 - Är s. k. kindergartenundervisning önskvärd i större utsträckning än för närvarande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
1973
riga arbetsövningar. Långt ifrån i alla
hem torde det för föräldrarna vara
möjligt att på ett lika rationellt sätt som
i barnträdgården sörja för
tillfredsställandet av barnets verksamhetsbegär.
Därför måste det betecknas som
önskvärt att allt flera barn bliva delaktiga
av den vägledning och de möjligheter
för övrigt, som en välordnad
barnträdgård härutinnan erbjuder.
Barnets vetgirighet bör, så långt
möjligt är, tillfredsställas.
Barnets kunskapsbegär är på detta
åldersstadium särdeles livligt och pockar
starkt på tillfredsställelse. Från och med
två års ålder söker barnet mera spontant
lära känna de omgivande tingen och
deras egenskaper dels genom umgänge med
föremålen själva och dels genom
upplysningar från de vuxna. Det är den första
frågeperioden, vars frågeformel i
allmänhet är: »W ä’ de’?», som då
börjar. Denna efterföljes i 4-6-årsåldern
av en andra frågeperiod, då barnet med
de vuxnas hjälp söker lära känna
orsakssammanhang och
ändamålsförhållanden och därför ständigt frågar:
»Varför gör man så? och Varför ä’ de’
så?» o. s. v. Oaktat barnets minne är
bristfälligt tillägnar det sig under
denna åldersperiod ett oerhört förråd av
kunskaper och färdigheter, på samma
gång som dess tankeförmåga utvecklas.
Barnens vetgirighet är utomordentlig
och av den rika mångfalden av
upplysningar och intryck utvälja de mer eller
mindre omedvetet vad som bäst passar
för stunden. Frågorna komma ofta med
något av en naturkrafts häftighet och.
nödvändighet, och det är stundom svårt
att i längden uthärda dem eller på
tillfredsställande sätt besvara dem.
Psykologen Sully har säkerligen rätt, då han
säger: »Det är ett av det mänskliga
livets tragikomiska drag, att här och där
den lille, ivrige forskaren, som med stor
förundran blickar ut över sin nya värld,
vid sin första prestation finner en
vårdarinna eller till och med en moder,
vilken illa upptar flertalet av hans
frågor och betraktar dem som störning av
det tillstånd av tröghet, vari hon älskar
att tillbringa sina dagar. Vi kunna
aldrig veta, hur mycken värdefull andlig
verksamhet, som här hämmas, och hur
mycket mod och hopp, som nedslås
genom detta behandlingssätt. Dock är f
rågeimpulsen icke så lätt att utrota, och
det barn, som först lidit under en sådan
ringaktning, skall––om
forskningsdriften ännu är vaken hos detsamma - bli
överlyckligt, så snart det träffar någon
som förstår det och även besitter
godmodigheten och tålamodet att med sitt
vetande betjäna barnet i dess frågor.»
I barnträdgården finna barnen alltid
personer av sistnämnda slag. Därför kan
barnträdgården om någon skola
betecknas såsom »frågeskolan», med barnen
såsom frågande. När därtill kommer, att
barnen verkningsfullt i sin iver
stimulera varandra till att fråga, så att även
de av naturen tröga vilja vara med, är
det lätt att inse, att barnträdgården i
här berörda avseende fyller ett särskilt
behov.
Barnträdgårdens betydelse för barnens
språkliga utveckling.
Genom undersökningar har det
konstaterats och erfarenheten ifrån den
praktiska skolgärningen bär vittnesbörd
om att de i vanliga skolor nyinträdande
barnen, som tidigare besökt
kindergar-ten, ej blott äga flera föreställningar och
begrepp än andra barn utan också
tydligare och bättre differentiering. Även
för den språkliga utvecklingen torde
därför vistelsen i barnträdgården vara
av mycket stor betydelse. Detta gäller
speciellt barn ifrån sådana sociala skikt,
där föräldrarnas språkkultur lämnar
åtskilligt övrigt att önska och där man
icke har tid att i större utsträckning
sysselsätta sig med barnen.
Språkutvecklingen försiggår ju under såväl
efter-härmning som analogibildning. Barnet
söker efterbilda de vuxnas tal, både när
det gäller uttalet av ljud och ord och då
det gäller satsbyggnaden. Under
inflytande av analogiprincipen bildar barnet
ävenledes mera självständigt ord och
ordformer samt satser. För att språket
skall kunna utvecklas på ett rationellt
sätt, är det därför synnerligen
angeläget att barnet har tillgång till. rikliga
förebilder. Härutinnan brister det
emellertid i många hem, och detta medför,
att barnets språkutveckling i hög grad
försenas.
Här i Norden har dr Helga Eng i
Oslo genom omfattande undersökningar
kommit till det resultatet att en mycket
stor procent av de i skolan nyinträdande
barnen äro behäftade med
artikulations-fel. Och genom i Tyskland verkställda
undersökningar har påvisats, att barn
ifrån lägre sociala skikt äro 6-9
månader efter sina i socialt hänseende
lyckligare lottade jämnåriga kamrater
beträffande den språkliga utvecklingen då de
börja skolan. Visserligen utjämnas dessa
olikheter så småningom, tack vare
skolans gynnsamma inflytande, men det
sker delvis på bekostnad av det
gemensamma undervisningsresultatet. Därför
förordas ifrån flera håll besök i
barnträdgårdar såsom ett verksamt medel
för främjandet av en rationell
språkutveckling, när det gäller barn från
lägre sociala skikt. I barnträdgården få
barnen nämligen ef terf öl j ansvar da
förebilder för sitt tal, varjämte en del i
hemmet redan förvärvade talfel på
lämpligt sätt sakkunnigt korrigeras. I
samband med språket utvecklas också i
viss mån tankeförmågan, och även av
denna anledning bör språkutvecklingen
i möjligaste mån främjas.
Barnträdgårdens gynnsamma inverkan
på barnens karaktärsdaning.
Barnträdgårdens största betydelse är
säkerligen för många barns
vidkommande att söka i det gynnsamma inflytan-
det, som den utövar på deras
personlighetsutveckling. Inledningsvis tillät jag
mig framhålla den tidigare barnaålderns
eminenta betydelse för människans
etiska fostran. Då mottager barnet
bestående intryck och anpassar sitt
handlingssätt efter den miljö, vari det lever.
Därför måste det bli av ödesdiger
verkan, om denna miljö är olämplig i det
ena eller andra avseendet, liksom det
också är av oskattbart värde om barnet
får tillfälle att anpassa sitt handlande
och sina vanor; efter i viss mån idealiska
förhållanden i omgivningen. På ett
slående sätt har den norska överläkaren
dr Sigurd Dahlström påvisat detta
vid den tredje nordiska
barnavårdskongressen i Stockholm år 1927 i ett
föredrag om med dåliga arvsanlag belastade
barn. Dr Dahlströms iakttagelser äga
tydligtvis sin tillämpning även .på andra r
barn. Professor Albert Lillius säger om
samma sak: »Det säkraste medlet att
bekämpa felen hos de små och ge deras
viljeliv en viss stadga är att förläna dem
goda vanor.» Det är just detta, som
man i barnträdgården söker göra.
Till småskolan kommer nu ofta barnet
med märkbara spår av en ogynnsam
påverkan, vars följder det icke är så
lätt att korrigera i skolan som i hemmet
förvärvade talfel. Ett par exempel. Ett
särskilt komplicerat kapitel är
ljugandet hos barn. Därvidlag få vi komma
ihåg att inte varje osanning är lögn.
Barn bedraga sig ofta själva. Livlig
längtan efter att något skall inträffa
kommer barnet att betrakta detta såsom
redan realiserat. Ett löfte om att det
skall få något, kan det, under det att det
går och längtar efter det, betrakta
såsom redan erhållet. Hos somliga barn
är listen ett framträdande drag. Det
blir en glädjekälla för dem och en form
av självhävdelse, om de kunna kugga
kamraterna eller de vuxna. Så ha vi
bar-nens^vredes- och raseriutbrott,
varigenom** de söka bringa sin vilja igenom.
Stöldföreteelser hos barn äro ganska
vanliga, men då måste vi taga med i
beräkningen att det ofta är en psykisk
oro, som driver barnen; begäret att
hävda sig på andras bekostnad enligt
samma primitiva logik, som praktiseras av
barn vid användandet av list. Så ha vi
de försummade barnen, som ha den
uppfattningen : Mig bryr sig ingen om. Det
kanske är den minst omhuldade i
syskonkretsen, som röner minst sympati i
hemmet. Själv reagerar det genom att i
gengäld icke bry sig om någon. De
bortskämda barnen slutligen kräva all
uppmärksamhet för sig själva. På dem
verkar barnträdgården, som i bästa mening
är demokratisk, verkligen mycket
välgörande. Här få de lära sig att det icke
tages någon särskild hänsyn till deras
själviskhet, även om de reagera på olika
sätt.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
