Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 33. 13 augusti 1930 - Gustaf Pettersson: Intressant teckningsundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 33!
Intressant teckningsundervisning.
Ehuru långt ifrån specialist inom
ämnet vill undertecknad nämna ett par ord
om teckningsundervisningen vid en tysk
folkskola, den s. k. akademiskolan i Kiel.
Det fina namnet betyder bara att
denna skola - jämte en landsbygdsskola
- tjänar den praktiska utbildningen
för folkskolläraraspiranterna vid den
pedagogiska akademien i Kiel. Utan
överdrift kan man nog karakterisera
den som en förstklassig skola. Den är
åttaklassig för flickor och nioklassig för
pojkar.
Mycket i denna skolas arbete väckte
intresse, men teckningsundervisningen
syntes i flera delar originell och föreföll
ge ett ovanligt gott resultat.
Undervisningen i ämnet leddes av skolans rektor
Iver Sörensen.
Följande plan för arbetet följdes :
1. Fria arbeten.
2. Linearritning.
3. »Textning» (Schriftgestaltung).
4. »Konststudium»
(Kunstbetrach-tung).
De »fria arbetena» voro fria i den
meningen, att barnen - om de kunde
- själva fingo välja motiv för sitt
arbete och sedan utforma teckningarna
efter sitt eget huvud. De utgjorde ett
bildspråk, på vilket barnen berättade ur
sin fantasi eller om sina intryck från
yttervärlden. Teckningarna blevo
uppsatser utan ord. De blevo för barnen
uttrycksmedel i plan med muntligt
berättande och uppsatsskrivning. I detta
sistnämnda syntes mig ligga något
synnerligen betydelsefullt.
Från första början blev
teckningsundervisningen rent individuell. Varje
barn fick »berätta» på sitt sätt.
Förteckning av läraren var helt utesluten.
»Handgriplig» korrigering av arbetena
likaså. Barnens syfte skulle respekteras.
Små diskussioner över arbetenas fel och
förtjänster förekommo. Barnen fingo
jämföra sina teckningar med varandra
och fingo tydligen ej sällan på så sätt
nya uppslag.
Lärarens arbete vid denna fria
teckning inskränkte sig till att ordna med
arbetsmateriell, att meddela
anvisningar om den elementära arbetstekniken
speciellt vid färgläggningen, att giva
uppslag till teckningar samt att fordra
mening och plan i arbetet och ett
ordentligt utförande av detsamma.
Alltså, vi möta här dock inte en
ytterlig-hetsform av »fri skola».
Flera barn sökte sig genomgående
fullt självständiga arbetsuppgifter. Åt
andra måste som nämnt läraren giva
uppslag. Dessa anslöto sig givetvis till
för barnen aktuella saker. Av den
anledningen ansåg rektor Sörensen det
vara synnerligen önskvärt, om
klassläraren hade även teckningsundervisningen
om hand.
Man refererade såväl till barnens fan-
tasi, som till deras minne och
iakttagelseförmåga vid teckningen. Barnen fingo
rita hur de föreställde sig paradiset,
Noaks ark, Jesus välsignar barnen och
andra företeelser och händelser ur
bibeln. De fingo illustrera sagan om Hans
och Greta. Man fick se Henrik IV
vandra till Canossa och Columbus högtidligt
kliva i land på Amerikas kust. I
barnens egen erfarenhetskrets lågo sådana
saker som »morgontvättens skärseld»,
»söndagspromenaden», »fotboll»,
»platsen framför järnvägsstationen»,
»ovädret», »trädgården på hösten», »en häst
har störtat» och andra.
Elevarbete från nionde skolåret.
Målning i olja på dörren titt ett skåp.
Vid mitt besök i skolan dominerade
teckningar med motiv från pingstferien.
Det var förvånansvärt, med vilken
säkerhet barnen ritade segelbåtar och
badbilder, stugor och blommor, hästar och
storkar o. s. v.
På lågstadiet fingo barnen valfritt
arbeta i sandlådan eller med
byggklot-sar, modellera med plastilina, teckna på
väggtavlorna eller rita på papper. Men
redan fr. o. m. tredje klassen syntes
teckningen näst skrivningen vara den form
av handarbete, som mest omhuldades.
Jag såg dock flera linoleumsnitt och
även snidade träarbeten.
Samtliga arbeten företedde vissa
karakteristiska drag. De återspegla
alltid barnens sätt att se och tänka.
Konstarten skulle väl gott kunna kallas äkta
»naivism». Skuggor och dagrar och
andra »skiss-finesser» syntes inte
mycket på teckningarna. De kunde för barn
aldrig bli annat än fraser enligt rektor
Sörensens mening.
Upprepandet, serien förekom oftast.
Barnen ritade aldrig en sak »mitt på
papperet» utan alltid flera saker. Det
skulle naturligtvis bli en »bild». Som
en kuriositet kan omnämnas, att detta
sätt att väl utnyttja papperet har sin
upprinnelse från krigsåren, då det
rådde pappersbrist. Någon gång syntes
överdrifter i detta »seriemanér»
förekomma. Så använde en flicka en halv
termin att rita en fantasibild från den
ungerska pustan. Hon ritade med minutiös
noggrannhet och i en ’bestämd stil väl
ett par hundra hästar jämte några
bufflar och en karakteristisk brunn.
Det gavs också klassuppgifter, då alla
barn i klassen skulle på väggtavlan eller
på ett gemensamt papper rita en
bestämd sak, som passade in i ett visst
tema. Jag såg en »skog», där omkring 40
barn ritat var sitt träd. Det blev
sannerligen en provkarta. Dessa
gemensamma arbeten känneteckna modernt tyskt
skolliv. De skola stärka
samhörighetskänslan och fostra fram människor med
socialt intresse.
Linearritningen förekom i de högre
gossklasserna. Här gåvos bestämda
uppgifter, men av eleverna självvalda
arbeten förekommo även. Enkla möbler och
husgeråd ritades efter skala.
På textningen nedlades stor omsorg.
Barnen textade raskt och prydligt. I
flera tyska skolor syntes också barnen
från början få lära sig åtminstone de
stora tryckta bokstäverna genom att
texta dem.
Komma vi så till konststudiet som
hjälpmedel för
teckningsundervisningen. Det tyska ordet »Kunstbetrachtung»
är så talande. Barnen fingo ofta se
reproduktioner av goda konstverk. Man
ägde i skolan en sådan samling av
huvudsakligast äldre tyska och
nederländska mästare, Durer, Griinewald,
Kem-brandt m. fi. Dessa reproduktioner
skattades tydligen högt som
undervisnings-medel, och man såg i teckningarna på
högstadiet en bestämd påverkan från
dessa målningar, träsnitt och
kopparstick. Modern konst ansågs i allmänhet
ligga över barns uppfattningsförmåga.
Det var tydligt, att man vid såväl
konststudiet som teckningsundervisningen i
övrigt byggde på Herbarts och Zillers
teorier om de s. k. »Formalstufen». Den
enskilde individen genomgår i sin
utveckling samma stadier som
människosläktet i sin helhet.
Avslutningsvis vill jag omnämna, att
rektor Sörensen står i begrepp att från
trycket utgiva en redogörelse för sina
metoder och erfarenheter inom
teckningsundervisningen. Denna bok väntas
utkomma i november och kommer
säkert att bjuda mycket av intresse.
Gustaf Pettersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
