Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 28. 9 juli 1930 - Gustav Storgård: För 50 år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 28
SVENSK LÄRARETIDNING
651
Medlemmar av S. A. F:s första centralstyrelse: Fr. v. C. A. Landström, J. F. Berg, Aug. Törngren.
"22 voro från denna provins. Utom
ombuden närvoro ett hundratal andra för
«aken intresserade lärare och lärarinnor.
Första dagen förekom endast en
förberedande diskussion över av
kommitterade uppgjort stadgeförslag. Därefter
utsågs ett utskott, bestående av 13
personer, en för Stockholms stad och en för
vartdera av de 12 stiften med uppdrag
att närmare granska förslaget. Detta
utskott hade därefter tre
sammanträden, det ena med början 6.30 f. m.
Under tiden pågick emellertid det
fjärde nordiska skolmötet, besökt av
omkring 5,000 personer.
Samma år utkom en anonym
redogörelse över mötet. Utgivaren kallade sig
^n mötesdeltagare (skollärare). Denna
redogörelse ger en god inblick i
stämningen bland de deltagande
folkskollärarna och det sätt, varpå de
behandlades. Författaren gör en hel del
anmärkningar och reflexioner. Sålunda
riktar han flera anmärkningar mot
mötets styrelse. Vissa bestämmelser
förklarar han voro sådana, att man stode i
valet och kvalet om man skulle skratta
eller gråta åt dem. Styrelsen syntes
snart sagt uteslutande bestå av
personer, som ej voro vänner av den fria,
friska vind, som blåste genom tiden,
något som ock syntes, i fall man gjorde
en överblick av de uppställda ämnena.
Icke ett enda framställt av någon
folkskollärare stod att finna utom ett, om
lärarståndets ställning i de nordiska
landen. Icke ett enda från en friare
ståndpunkt heller. Mötets
förhandlingar fördes i allmänhet något lamt.
Diskussionen fick utgöra svar på de
särskilda frågorna. En var stod på sig
utan att.anedgiva någon jämkning eller
låta övertyga sig av de mest talande
motskäl. Förf. trodde, att var och en
återvände lika vis från mötet, som han
rest dit. Flertalet av dem, som
uppträdde, var icke-skolmän och minsta delen
var folkskollärare.
Om den vid mötet rådande andan
skriver han:
’Skollärarkåren, .som alltid blivit trampad
och ’tillhakas t ött, har visat liknöjdhet i
avseende på allmän och enskild rätt samt låtit
leda och tygla sig av allt vad präst heter. De
pietistiska och ortodoxa (dit även många
skollärare få räknas) hava visat en iver, fanatism,
envishet och ett ofördragsamt sinne, som ivisst
icke äro ägnade att ställa dem i någon bättre
dager inför det allmänna förnuftet.
Han citerar en tidningsreferent, som
skrev:
Har det (mötet) hållits för att utröna
karaktären hos nordens skollärare,
enkannerligen vårt lands, då har det nog gjort sina rön,
om än dessa äro av sorglig art. Har man ännu
hårdare velat tillåsa de bojor, som i form av
prästvälde m. m. trycka skolan och dess
lärare, då har man över förväntan lyckats.
Men han ger också folkskollärarna
sina snärtar:
Vi hava förnummit, skriver han, att många
folkskollärare i södra Sverige tyckt illa om
mötets krassa, ensidiga hållning; men huru
många av dessa folkskollärare hava tagit den
minsta aktiva del i striden för upplysningens
och frihetens sak? Kanske icke en enda. Man
glömmer, att den ’frihet, vars välsignelse man
saknar, aldrig skall smakas, så länge man ej
verkar därför. Det politiska intresset är för
ringa hos vårt folk. iSvensken vill nog, att
yxan skall gå, men - han drar sig för att
hålla i skaltet. Med energi borde man
kämpa för sin rätt, icke knyta handen i fickan.
Av detta uttalande skulle man våga
förmoda, att utgivaren av
mötesberättelsen stode de personer ganska nära, som
under dessa dagar skapade åt de
svenska folkskollärarna det organ, varigenom
det skulle bli möjligt för dem att få sin
röst hörd och sin vilja beaktad.
Torsdagen den 12 augusti hölls
avskedsfest på Hasselbacken för de
utländska deltagarna i det nordiska
skolmötet. Endast ett begränsat " antal
svenska mötesdeltagäre fingo närvara.
På initiativ av några folkskollärare
anordnades då för dem, som ej fått
tillfälle att vara med på Hasselbacken, en
enskild enkel fest på Mosébåeke. Bland
deltagarna i denna fest finna vi dem>
som nu voro i färd med bildandtet av
en lärarnas egen sammanslutning.
Enligt uppgift deltogo 600 personer i
festen. Deltagarna samlades i
trädgården, som var rikt upplyst. Hela den
övre höjden upptogs av bord men längst
till höger var en del av trädgården
avstängd. Där satt riksdagsmannen Liss
Olof Larsson, som for aftonen inbjudit
alla folkskollärarna från Dalarna, till
ett antal av nära 100.
Sedan supén intagits, samlades
lärarna i musikpaviljongen och, medan
borden avdukades och bålarna framsattes,
sjöngos i kvartett några
fosterländska sånger. Därefter vidtogo skålarna.
Första skålen föreslogs av
folkskolläraren C. Gust. Jakobsson från Vingåker
för konungen. Skålen följdes av
folksången, niofaldigt hurra och fanfarer.
Sedan ännu en skål druckits,
uppträdde folkskolläraren A. F. Skoglund från
Brännkyrka (kassaförvaltare i
centralstyrelsen för S. A. F. 1880-1886;
ordförande 1885-1895). Han höll det
första talet för den under bildning
varande allmänna svenska
folkskollärarföre-ningen. Talet avbröts upprepade
gånger av bifallsyttringar. Så dracks den
första skålen för Sveriges allmänna
folk-skollärarförenings framgång, lycka och
välsignelse. Skålen följdes av sången
»O låtom oss svärja ett fostbrödralag».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
