Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 25. 18 juni 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 25
LA S T OCH ÅTERGIVET.
Namnet Stadener har tydligen
erbjudit press och allmänhet den största
överraskningen vid den nya regeringens
tillkomst. Det ifinnes knappast en tidning
av någon färg som icke sysselsatt sig med
den nye ecklesiastikministerns person,
uttalat sin förvåning och ställt hans
ho-roscop. Vi ha, som vi hoppas till
läsekretsens förnöjelse, sammanställt
några uttalanden från olika pressläger.
Nya Dagligt Allehanda (h) :
En präst i konungens råd verkar numera i
Sverige som någonting nytt eller rent av,
såsom en kollega säger, som »den stora
sensationen». Och ingen torde ha räknat med, att
denna sensation skulle bli verklighet i
samband med en vänsterbetonad
regeringsbildning, och ännu mindre därmed att under en
dylik situation en företrädare för
konservativa kyrkliga traditioner och en deciderat
positiv ståndpunkt i konfessionellt avseende
skulle intaga ecklesiastikministertaburetten. Detta
har emellertid skett genom den nuvarande
Strängnäs-biskopens övertagande av
kultusmi-nisterportföljen i hr Ekmans nya ministär.
För att få ett svenskt precedensfall till
detta får man gå tillbaka ända till 1855,
sålunda 75 år. Då inkallades i statsrådet teol.
professorn vid Uppsala universitet och Prebende*
kyrkoherden i Helga Trefaldighet L. A.
Anjou. Han kvarstod å sin ministerpost till 1859,
då han befordrades till biskop i Visby, där
han förblev till sin död 1884.
Åren 1848-52 innehades
ecklesiastikportföljen av den kände hegelska lundafilosofen
Paul Genberg, som sistnämnda år utnämndes
till biskop i Kalmar. Till episcopatet torde
han emellertid ha nämnts redan som lekman.
Som bekant anmodades ärkebiskop Anton
Niklas Sundberg (förut talman i Andra
kammaren och sedan mångårig senator) att träda
i spetsen för den tullvänliga regeringen
1SS8> men han avböjde uppdraget.
Biskop Stadeners inkallande i statsrådet
har givetvis blivit föremål för mycket
uppseende. Det frikyrkliga Svenska
Morgonbladet hälsar honom pliktskyldigast välvilligt,
men Social-Demokraten har blivit förtörnad
och ger sitt missnöje luft.
Aftonbladet (h) :
För det statskyrkofientliga Svenska
Morgonbladet bör det kännas pikant, att herr
Ekman på den viktiga
ecklesiastikministerposten placerat en sträng statskyrkoman och
biskop.
Östergötlands Dagblad (h) :
Hr Almkvist, som gjorde en ovanligt svag
insats som ecklesiastikminister i första
Ekmanska ministären, .får också stanna hemma.
Han har ersatts med biskop Stadener, vars
namn i regeringslistan väl är den största
överraskningen, eftersom Strängnäsbiskopen
inte. alls förekommit i gissningarna. Biskop
Stadeners betydande personlighet är ett gott
förvärv för den nya ministären, och det synes
knappast råda något tvivel om att han blir
ett av regeringens »starka» namn.
Svenska Dagbladet (h) :
I fråga om de aktuella skolfrågorna känner
nian sig icke övertygad om biskopens höga
kvalifikationer. Han har varit
folkskolinspektör, men det var för tjugu år sedan, och
han har varit preses i domkapitlet och
efo-rus; tillräckligt övertygande är dock icke
denna merit.
Stockholms Dagblad (h) :
Biskop Stadener som skol- och
kyrkominister är väl en ännu märkligare ackvisition,
ehuru den högt begåvade och myndige
prelatens politiska föregåenden måhända icke
betyda särdeles mycket ifråga om förhållandet
till det lilla liberala partiet med dess
individualistiska inställning.
Karlskronatidningen (h) kommer
med följande måhända något
hembygds-betonade lovtal:
Ecklesiastikdepartementet skall ju enligt
sitt namn framför allt vara ett kyrkans
departement, och det var förvisso icke för
tidigt, att det äntligen - efter 75 års
avbrott - fick en kyrkans man till chef.
Dubbelt glädjande är, att denne blev en man av
biskop Stadeners höga andliga resning, med
hans utomordentliga förmåga och sist, men
icke minst, med’ hans varma hängivenhet för
fädernas kyrka i Sveriges land och för den
manliga gammallutherska kristendom,
denna kyrka tjänar. Att många av dem, som allra
mest värdesätta honom, hellre sett honom i
en annan statsrådskrets än den Ekmanska
får ju icke skymma blicken för det faktum,
att han just i denna krets - där han säkert
rent politiskt sett liksom exe. Ramel känner
sig skäligen främmande - kan ha alldeles
särskilda förutsättningar att gagna den
kyrka, som i honom har en av sina yppersta
män. Han intager i det avseendet en
ställning liknande den för försvaret i hög grad
gynnsamma, som lantfÖrsvarsminister
Tingsten intog i den första Staaffska ministären
och bör liksom han inom regeringspartiet
kunna vinna gehör för angelägenheter, som
det med riksdagens nuvarande
sammansättning blivit svårare att ordna t. ex. från en
högerregering. Så skulle det säkert glädja
honom mycket, om han kunde få igenom t. ex.
den nödvändiga regleringen av
prästerskapets löner. I varje fall får man förutsätta, att
förbudsfrisinnets tidigare planer på
exempelvis kyrkojordens exploatering för profana
ändamål nu äro skrinlagda för lång tid
framåt.
Dagens Nyheter (1) :
Besättandet av ecklesiastikministerposten
med biskop Stadener torde vara något av ett
evenemang - inte bara inom frikyrkliga
kretsar, där denna utnämning lär framkalla
blandade känslor. Ett framsteg i jämförelse
med den Almkvistska eran får man väl säga.
Pretentionerna på kultusministeriet ha
olyckligtvis sänkts på senare tid.
Stockholmstidningen (1) :
Ett starkt ämbetsmannainslag i denna
regering ökar synbarligen också dess kapacitet.
Att biskopen i Strängnäs erbjudits och
antagit ecklesiastikministerposten, är den enda
egentliga överraskningen i den nya
ministärens sammansättning, och vad detta skall
betyda, får tills vidare lämnas därhän.
Göteborgsposten (1) :
Biskop Stadener, ministärens stora
överraskning, ansågs i sin ungdom vara en
ganska frisinnad man och tillhörde också under
några år riksdagen som representant för de
frisinnade i Malmöhus län. Men han har under
det senaste årtiondet drivits mer och mer åt
höger och torde i detta nu vara en av de få
svenska biskopar, som ha Göteborgs
Stiftstidnings välsignelse. Om han icke redan varit
placerad, hade han varit biskop i Göteborgs
stift. Hans utnämning skedde mot
ärkebiskopens önskan. Hr Stadener, som älskar att
spela kyrkofurste, har efter hand kommit så
långt ut på högerkanten som det över huvud
är möjligt. I kulturella och kyrkliga frågor
står han långt till höger om
ecklesiastikministern i den Lindmanska ministären, professor
Lindskog, ja, även i politiska.
Svenska Morgonbladets (fr)
omnämnande av utnämningen torde snarast
böra utläsas ,som en smula bitter ironi:
Att ecklesiastikdepartementet anförtros åt
en biskop, bör för statskyrkan kännas som en
angenäm överraskning, helst som det
frisinnade partiet ju till 75 proc. består av -
frikyrkofolk. Man torde kunna utgå ifrån, att
hr Stadener ej skall på någon punkt svika
förtroendet. Han har sedan länge gjort sig
känd för frisinne i både andligt och politiskt
hänseende.
Eskilstunakuriren (fr) :
Hr Stadener har en rik ehuru något
skiftande förning med sig, när han kommer, en
arbetsförmåga av enastående mått och en
utomordentlig insikt i skolfrågor. Han är stark
och kunnig nog för att rätta till mycket av
vad hr Almkvist snedvred. Som personlig
kapacitet är han väl vid sidan av
regeringschefen själv den nya ministärens största
tillgång. Hans närvaro förtager i viss mån
intrycket av de andras litenhet. Men den ger
å andra sidan en rätt egendomlig kulör åt
samlingen. Hr Stadener är en av katekesens
riddare i detta land. När man då betänker, att
hr Ekman har sin huvudsakliga förankring
bland de frireligiösa och att det är Svenska
Morgonbladet, som skall tjänstgöra som
regeringsorgan, så blir intrycket onekligen en
smula spräckligt.
Socialdemokraten:
Mest uppseendeväckande är valet av
ecklesiastikminister. När frikyrklighetens speciella
regering presenterar den svenska
högkyrklig-hetens mest prelatensiske och maktfullkomlige
biskop som högsta chef för kyrko- och
skolväsendet, då frågar man sig, om man
drömmer eller är vaken. Hr Stadener har en gång
varit liberal. Men inom det svenska
episkopa-tet har han upptagit Ludvig Lindbergs mantel
och står i nuvarande stund som ledare för
en stridbar och målmedveten reaktionär
kleri-kalism. Vid fjolårets kyrkomöte var han
anförare för den klick, som i katekesfrågan
företrädde den rena oresonligheten.
Vi antaga, att ecklesiastikministern
finner presskören kring sin
utnämning något »spräcklig», för att tala med
en av de citerade tidningarna.
Säkerligen kommer hans ämbetsförvaltning att
följas med vaken uppmärksamhet från
alla håll. De schartauanska
västkusttidningarna ha mottagit utnämningen med
glädjeyttringar, som visa, att man på
det hållet vädrar morgonluft.
Vänsterpressen ställer sig misstänksam eller
avvisande. För vår del hålla vi före, att
statsrådet Stadener bör kunna påräkna
att bli bedömd uteslutande efter sina
gärningar.
Lektor Swenning har en tid hållit sig
lugn i sin tidning, men inför utgången
av årets skolstrid och hr Lindskogs
»nedstörtande i Gehenna», för att tala
med hr S., har han gripit till pennan
för att utlägga texterna för sin läse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
