Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 20. 14 maj 1930 - Personliga bemärkelsedagar - J. M. Lagerstedt - Selma Erikson - Sveriges allmänna folkskollärarförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 20
SVENSK LÄRARETIDNING
473
gård i den gamla goda tiden, där var och en,
som haft något ärende dit, måst känna sig
vara särskilt välkommen.
Av lärarkamräter, som ha glädjen att få
arbeta tillsammans med L., gives honom det
goda vitsordet, att han är en kamrat i
vilken icke finnes något svek, en kamrat, som
de obetingat kunna lita på.
Vid jultiden 1929 drabbades L. av en
allvarlig sjukdom, som för en tid tvingade
honom söka lasarettsvård. Det stora deltagande,
som sockenborna då lade i dagen, visade,
vilken uppriktig saknad de kände, då
»klockar-far» var borta, och många voro de bevis på
uppskattning, han då fick röna, och
säkerligen måste han då också ha känt hur
innerligt vänner, kamrater och sockenbor
önskade se honom fullt återställd tillbaka på sin
plats igen.
När på halvsekeldagen jubilaren frisk och
kry åter står mitt uppe i sitt arbete, kommer
han säkerligen att få mottaga många bevis
på tacksamhet och erkänsla för vad han
gagnerikt uträttat till sin hemsockens bästa i
skola, kyrka och kommun.
Lärarkåren, vars intressen han städse tagit
till vara, är honom tack skyldig och ger
honom det av fullaste hjärta för hans
gentle-mannalika och kamratliga föredöme.
J. W-m.
Selma Erikson.
Den 29 april fyllde lärarinnan vid
Mariestads folkskola fru Selma Ericson 50 år och
blev då föremål för hjärtliga hyllningar.
Redan tidigt på morgonen uppvaktade
lärarkåren, varvid överlämnades en vacker
minnesgåva från samtliga kamrater vid skolan.
Då fru Ericson senare skulle börja sin
skoldag, var lärosalen vackert prydd med
blommor, och de två sista årsklasserna hyllade
sin »fröken» med både tal, sång och
minnesgåva. Under dagens lopp var en ständig
ström i det Ericsonska hemmet av
uppvaktande vänner, representanter för olika
föreningar, som överlämnade blommor och gåvor
av olika slag. Ett femtiotal telegram
anlände.
Fru Ericson avlade småskollärarinneexamen
i Skara 1897 och tjänstgjorde i sin
hemförsamling, Hassle skoldistrikt, till 1904, då hon
ingick äktenskap med köpmannen O.
Ericson i Mariestad. År 1915 inträdde fru E. åter
i tjänst, denna gång vid Mariestads
folkskola, där hon, som sagt, ännu verkar. Fru
Ericson kan blicka tillbaka på en
verksamhet, som varit till gagn och glädje för många.
Hon har varit allt för sitt hem,
uppoffrande och hängiven maka och mor. I skolan har
hon aldrig sparat sina krafter. Skicklig
lärarinna har hon alltid förstått att »föra
fram» sina lärjungar och även i hög grad
erhållit deras tillgivenhet och förtroende. Men
oaktat att fru Ericson givit skolan sina
bästa krafter, har hon även hunnit med att
taga verksam del i annat arbete. Sålunda är
fru E. styrelsemedlem i ett flertal för-
eningar, Mariestads husmodersförening,
Fred-rika-Bremerförbundet m. fi. Vid senaste
stadsfullmäktigevalet var det endast några få
röster, som saknades, för ett mandat.
Fru E. tillönskas hälsa och krafter till
fortsatt framgångsrik verksamhet.
M. N.
Sveriges
allmänna folkskol*
lärarförening.
Värmlands länsförbund
hade tredjedag påsk sitt ordinarie
års-och ombudsmöte i Karlstad. Omkring
200 lärarinnor och lärare hade där
samlats. De flesta kretsarna voro
representerade. I länsförbundet har nu i det
närmaste alla kretsar ingått som
medlemmar, och förbundets medlemssiffra
närmar sig 1000-talet.
Mötets första föredrag hölls av
folkskolläraren Fritz Meyhöfer, Berlin,
som i ett synnerligen medryckande
anförande talade om den tyska
folkskolan.
Tal. erinrade först om att folkskolan före
1918 och nu ej alls är samma skola. Den
statsomvälvning, Tyskland då genomgick,
satte sina tydliga spår även i den tyska
folkskolans utveckling. Förut hade alla
reformer kommit från »ovan». Reformerna hade
bestått av paragrafer, och skolans förnämsta
uppgift hade varit att fostra goda soldater.
Inflytandet på skolans utveckling lades efter
revolutionen i händerna på personer, som
bättre förstodo de tankar och krav, som den
nya tiden ställer. Man har insett, att om
folkskolan skall kunna utvecklas, måste den
utvecklas av sig själv och ej vara en skola
för en viss samhällsklass. Barnet måste stå
i förgrunden. Och målet är först och främst
karaktärsdaning. Läraren i den nya skolan är
barnets vän, icke en människa för vilken de
skola känna fruktan. Käppen är ej längre
den tongivande. Man har insett
nödvändigheten av samarbete mellan föräldrarna och
skolan. De politiska partierna slåss om skolan,
men barnet skall icke vara någon
»eftersä-gare» utan bilda sig en egen åskådning
genom eget tänkande. Arbetet i skolan
bedrives nu i friare former. Arbetsskolan har fått
stor betydeke. Intet schema, som tvingar
läraren att byta om ämne varje timme. Livet
i skolan är ej längre ett torrt arbete.
Läraren är ett barn bland barnen, läraren är ej den
görande utan den förande och ledande. Barnen
få lära sig att reda sig själva, att göra
iakttagelser o. s. v. Tal. gav en del intressanta
exempel på de metoder, man använde vid
Berlins folkskolor för att tvinga fram
intresset för egna iakttagelser.
Barnen få bl. a. själva taga reda på priser
på livsmedel m. in. och med hjälp härav sedan
lösa problem.
Lektionerna äro ej längre bundna vid
några läroböcker. Tidningarna äro mycket
anlitade hjälpmedel. Vid geografiundervisningen
utgår man gärna från en bekant personlighet
i det land, som skall studeras. Att t. ex.
Kreuger och Jönköpings tändstickor
härstamma från Sverige, det veta nog alla tyska barn.
Och så har man strax en anknytningspunkt.
Samlandet av uppgifterna om det
främmande eller det egna landet blir sedan barnens
egen sak. Och under allt detta arbete måste
läraren vara barnens gode vän och
rådgivare.
Föredraget, som hölls på tyska och
som på ett synnerligen lyckligt sätt
sedan sammanfattades av folkskolinspek-
tör Henrik Larsson, Filipstad, åhördes
med livligt intresse, och
föredragshållaren blev föremål för de hjärtligaste
bifallsyttringar.
Härefter talade folkskolläraren N.
Stålmarck, Lidingö, om
»Individualise-ring av klassundervisningen». Detta
föredrag, som kom att bli liksom en
illustration till det föregående, avhördes
även med spänt intresse.
Tal. erinrade först om att talet om
nödvändigheten av självverksamhet hos eleven är
mer än hundraårig men att man först i våra
dagar på allvar sökt låta denna regel
komma till sin fulla rätt.
Skolans mål är ju, sade tal., att fostra
människor, att bibringa medborgerlig
fostran, ge arbetshåg och arbetsglädje.
Kunskapsstoffets innehåll kan ej assimileras utan
barnets aktiva arbete i form av ett
självständigt bedrivet studiearbete. Det är därför
olyckligt, då läraren preparerar en läxa så
väl, att barnen ej ha något att själva ta
reda på. Då slappas lusten att lära. Barnen
bötfa själva söka. Lärarens uppgift är att
komplettera barnens arbete. Läroböcker äro
nödvändiga men böra ej vara allt. Andra
böcker, tidningar m. m. böra användas. En av
de värdefullaste sidorna i arbetsskolemetoden
är, att de mindre begåvade eleverna icke på
samma sätt behöva känna sig
mindervärdiga. Och samtidigt gives det ’frihet för de
mera begåvade att gå vidare i sitt arbete.
Tal. gav en ingående och intressant
framställning av sina erfarenheter från
undervisningen enligt arbetsskoleprincipen och
demonstrerade en del elevarbeten samt slutade
med att betona, hurusom arbetsskolan ökar
förtroendet mellan elever och lärare samt
stärker kamratkänslan. Man brukar säga,
sade tal. slutligen, att varje lärare bör
använda den metod, han själv finner bäst *i sitt
arbete. Tal. ville för egen del ha sagt, att
man bör använda den metod, som visar sig
vara den för barnen mest givande.
Föredraget, som mottogs med stort
bifall, efterföljdes av diskussion.
Från kretsmötena.
Göteborgs skolförening hade den 26
april ’sammanträde i Hvitfeldtsskolan.
Därvid förekom val av ombud till S. A.
F :s sextonde ombudsmöte, vartill
utsagos hrr Elof Lindälv och Henning
Engkvist samt fröknarna Ebba
Andersson, Maja Berntsson och Signe
Lindström.
Eektorn vid Göteborgs högre
realläroverk, Ivar Sefve höll föredrag om
»Samarbetet mellan folkskola och
läroverk».
Tal. erinrade först om den diskussion, som
föregick 1927 års beslut i skolfrågan, samt
redogjorde för skolreformens innebörd och
praktiska utformning. Skolöverstyrelsen har i
cirkulär av den l maj 1929 lämnat
anvisningar beträffande samverkan vid
inträdesprövningar mellan läroverkets lärare och
lärarna vid de läroanstalter, i vilka de
inträdessökande senast åtnjutit undervisning.
Enligt detta cirkulär bör sammanträden
anordnas mellan de avlämnande och de mottagande
lärarna för att bl. a. överlägga om
inträdesprövningarnas anordning, varvid de
avlämnande lärarna erhålla tillfälle att redogöra för
genomgångna kurser, betygssättning o. d.
»Om rektor så finner lämpligt, må
sammanträde mellan prövande och avlämnande
lärare anordnas jämväl efter prövningens slut
fore intagningen av inträdessökande».
»Avlämnande lärare äger jämväl skriftligen med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
