Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 8. 19 februari 1930 - Fria ord - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
S V E N S K L Ä R A R E T I D N I N G
Nr 8
Fig. 27. Mård i försvarsställning.
Folkskolans Naturlära
av Lorentz Bolin-Otto Nordlund
Format 13X19 cm., 256 sidor. Pris kr. l: 80.
Handledning 50 öre
(medföljer gratis vid rekv. av Naturläran).
Arbetsböcker 3:e-6:e årsk., pr häfte 55 öre.
2 Bildhäften, 2 årsk. i varje häfte, pr häfte 50 öre.
Provex. med 33*/3 % rabatt.
S K O L F Ö R L A G E T, Förening u. p. a., Gävle.
Herr Å&blom har emellertid till en
början än en gång ordet:
Herr Redaktör!
Jag skall inte vidare i detta sammanhang
orda om ordförandevalet. På en punkt är jag
dock missförstådd. Ni talar om att den
ordning Ni önskade beträffande de allmänna
folkskollärarmötena verkligen kom till stånd.
Jag har icke talat eller frågat om den saken.
Jag undrade bara om den, som då påtalade,
att man till ordf. vid dessa möten icke tog
män ur ledet skulle ha gillat, att själva
lärarföreningens ledning skulle ligga i
händerna på utomstående personer. Därpå har Ni
icke svarat. Jag håller dock fore, att vår
förenings värderade hedersledamot hr Helger
handlat mera i överensstämmelse med den
rydénska förkunnelsen av år 1903 än hr Hydén
nu själv gör. Den principiella sidan av saken
skall jag icke vidare orda om. Jag har
frågat Centralstyrelsen - och jag väntar på
svar.
Ordet kärgräl är, Herr Redaktör, så
malplacerat, som någonting kan vara. Att vilja
gräla betyder ju, att av illvilja och elakhet
och alldeles i onödan söka sak med någon.
Min kritik av centralstyrelsens åtgärder är
fullt öppen, lojal och ärlig. Jag undanber
mig -bestämt att få denna kritik
karakteriserad som. grälsjuka. Även jag håller på
enighet inom kåren - jag har vid kritiska
tillfällen arbetat energiskt för ett enhetligt
uppträdande, därom kunna upplandslärarna
vittna - men kårfriden får inte bli så
outsäglig, att medlemmarna f rånsäga sig rätten
att kritisera centralstyrelsens- åtgärder.
Anders Åsblom.
Herr Redaktör!
Då jag i F. T. nr 2 fick del av den
reservation, som reservanterna mot ordf.-valet i S.
A. F. avgivit, hade jag till att börja med
svårt att fatta meningen med åtgärden, och
efter någon tids begrundan kände jag starkt
behov av att få ge uttryck för denna min
förvåning. Ty, tänkte j.ag, vilken egentlig
skillnad finns (frånsett duglighet) mellan t.
ex. en person i den ställning »vår ordf.» och
»våra ledare» (inom F. F.) stå och S. A. F:s<
nyvalde ordf.? .- Jag erinrade mig, hur vi,
då F. F. startade, utbasunade att vi visst
inte skulle »låta oss ledas av t. ex.
överlärare». Nej, visst inte! - De skulle inte
ens utan särskild omprövning få stå i F. F.,
ty så - rena av ,oss voro vi. Och stadgarna
skulle hindra f. d.- folkskollär. att få stå kvar,
sedan de blivit överlärare, såvida inte
särskilda skäl förelåge. – - Men tiderna ha
ändrats och våra (F. F:s) stadgar med dem.
Ledes F. F. i dag av »män i ledet»? - Och
då vi t. ex. välja kongressombud; välja vi
då en verkligt dugande folkskollärare därtill
före t. ex. en slätstruken överlärare? Jag
svarar bestämt nej.
Då vi alltså själva sitta i glashus s-å ...
Vännen Åsblom! Du som har skarp pen-
na och tillträde till F. T:s spalter, hugg in
här, ty det är alltid bäst att försåt söka
städa i eget näste!
Arv. Nilsson.
Mied anledning av hr Anders Åsbloms
insändare i Sv. Ltg rörande bl. a.
ordförandeposten i centralstyrelsen, samt
redaktörsbefattningen i Sv. Ltg, ber undertecknad att få
göra några uttalanden Hr Åsblom ondgör
sig tydligen mycket över, att riksdagsman
Värner Rydén fått bekläda. de ovannämnda
uppdragen, och tycker att lärarna därmed
givit en inkompetensförklaring, genom att
anställa »uton^ kåren stående» till dessa
förtroendeposter.
Jag skulle endast vilja påstå motsatsen i
detta avseende. Vi lärare kunna och böra
i stället vara glada och stolta över att
riksdagsman Rydén vill ställa sin erkända
s-kick-lighet och förmåga till vår tjänst, att han
vill uppoffra sin säkert dyrbara tid för
fullgörandet av dessa, för vår kår så
betydelsefulla uppdrag. Han är ju en folkskollärare,
en man ur våra egna led, men en man, som i
likhet med Fridtjuv Berg m. fi. gjort och
"alltfort? gör så utomordentligt mycket för vår
kårs bästa, för skolans bästa.
Men - avunds-män ha alltid funnits, och
skola förmodligen alltid komma att finnas i
vårt land, och som av hr Åsbloms inlägg
framgår, finnas de också tydligen inom vår
kår.
Nej, kamrater, låt oss vara tacksamma så
länge riksdagsman Rydén vill kvarstå bland
oss, tacksamma för så länge han vill ägna
tid och krafter för vårt bästa.
Hilding Alström.
Den nyss församlade centralstyrelsen har
behagat att med 10 ros-ter mot 5 (av vilken
säkerligen en var hr Rydéns egen) valt hr
Rydén till ordförande.
Nog läste jag i en tidning, att något skulle
komma, men att det skulle skrivas* av hr
Anders Åsblom och formuleras så, s-om det gjorts
i Sv. Ltg för den 22 jan., hade jag icke trott.
För min del tycker jag, att hr Åsblom
brukat storsläggan i onödan. I varje fall har hr
Åsblom missbrukat sitt stora förtroende, då
han först försöker hudflänga stora flertalet
centralstyrelseledamöter och därefter
kors-fä&ta ledaren, vilka samtliga åtnjuta omkring
10,000 medlemmars stora förtroende.
Så har hr Åsblom ordat om
centralstyrelsens sammansättning och till sist yttrat
några ord: »Och då man skall uppvakta i
lönefrågan, måste man importera levande
landsbygdslärare.» Dessa ord passa bra s-om
inledning till nästa valagitation, men det är väl
ej att lita på att hr Åsblom, som i Sv. Ltg
38 för 1929 föreslog en stadslärare, använder
dem. Jag har inget emot den då föreslagne
och valde ej heller mot dessa av hr Åsblom
då anförda ord: »Men man får vara vänlig
att låta bli den grumliga och alldeles
ohållbara klassificeringen av de manliga
kandidaterna.» Men jag kan icke finna något lo-
giskt sammanhang i dessa båda uttalanden.
Däremot följer på de sista raderna en logisk
förpliktelse, att icke klassificera någon.
Gustaf Weil)örn.
Herr Redaktör!
I nr 4 av Sv. Ltg har hr Anders Åsblom
uttryckt sitt missnöje med s-enaste valet av
ordförande i centralstyrelsen och skälen
bärtill torde framgå ur följande tvenne
meningar:
1) »Det ser rent av ut att vara ett öde, att
ledningen av Svens-k Läraretidning och
centralstyrelsen numera skall ligga i händerna
på de allra högsta spetsarna inom lärarkåren
eller hos människor, som för länge sedan
lämnat folkskolan.»
2) »Den man, som nu utsetts till ledare av
kårens press och styrelse, är en utpräglad
partipolitiker i synnerligen utsatt ställning.»
Undertecknad, som följt såväl S. A. F:,s
som Sv. Ltgs verksamhet alltsedan 1884 och
således tror mig ha ett historiskt pers-pektiv
på dessa frågor, kan ej annat än förundra
mig över hr Åsbloms resonemang. I
centralstyrelsen insattes redan från början de
erkänt främsta förmågorna inom lärarkåren,
och nyrekryteringen efter avgångna
ledamöter har i stort sett gått i samma riktning,
åtminstone beträffande de manliga
ledamöterna. Om de kvinnliga vågar jag på grund
av bris-tände personalkännedom inte yttra
mig lika kategoriskt, men anser mig ej ha
anledning betvivla, att även dessa tillhöra
eliten av sina resp. kårer. Vad har nu skett
under årens lopp? Jo, den ene efter den andre
av centralstyrelsens ledamöter har på grund
av eminent begåvning och ådagalagd
kapacitet erhållit förtroendeuppdrag inom olika
grenar av representation och förvaltning. Jag
minns, med vilken hänförelse vi i Stockholm
på 1880-talet hälsade invalet av Emil
Hammarlund och Fridtjuv Berg i riksdagen.
Hammarlund nödgades snart lämna folkskolan för
att mera odelat ägna sig åt Svensk
Läraretidning, som var hans skapelse. Hur
gladdes inte särskilt vi yngre lärare åt alla de
motioner, som dessa man väckte i
riksdagen, alla syftande till skolans- och kårens
båtnad ! Längre fram i tiden erhöllo
centralstyrelsemedlemmar befattningar som
folkskolinspektörer, undervisningsråd, ja, vid inte
.mindre an tre tillfällen insattes en
centralstyrelseledamot i regeringen. Jag har aldrig
kunnat förstå annat, än att alla dessa
evenemang varit lika många orsaker till stolthet
och glädje för oss lärare: stolthet över att
vår i många avseenden så styvmoderligt
lottade kår inom sig äger sådana förmågor, och
glädje Över att skolans och våra egna
förkämpar vunnit sådant erkännande av ofta
oförstående och avogt sinnade myndigheter,
och framför allt tillfredställelse över de
betydande tjänster dessa våra förtroendemän
dymedelst blivit satta i tillfälle att göra vår
skola och vår kår. Vi&st förspordes ett och
annat missljud i den allmänna glädjesymfo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
