Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nr 2. 8 januari 1930
- Fritt forum
- Seminarium eller universitet?
- "Där man har erfarenhet"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fritt forum.
För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg,
som brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Seminarium eller
universitet?
I sitt hälsningstal till eleverna vid
folkskoleseminariet i Stockholm vid början av
höstterminen 1903 omnämnde dåvarande
seminarierektorn Fredrik Lundgren den
tidningspolemik, som under den gångna
sommaren förts angående seminarierna och deras
verksamhet. Det hade inte saknats grava
anmärkningar och illvilliga insinuationer,
avgivna av förutvarande elever, som öppet
framlagt sina s. k. »mörka seminarieminnen».
Härvid torde dock ivern att sabla ned det
förment onda även löpt iväg med
förståndet, så att det myckna goda, som
seminarieåren givit, reducerats till ett minimum.
När i våra dagar från skilda håll
önskemål framställts att fullständigt omlägga
folkskollärarutbildningen, ha nog i en hel del fall
likartade »mörka seminarieminnen» legat
bakom och passat på tillfället att finna ett
utlopp. Det har inte varit så mycket
övertygelsen, att det nya skulle innebära en
förbättring, som fastmer begäres att få en
ändring till stånd, vilket varit drivfjädern.
Av de mera vittfamnande förslag, som
framkommit, torde endast det om
lärarutbildningens förläggande till universiteten och
seminariernas slopande tarva ett närmare
skärskådande. Förslagets upprinnelse här i
Sverige härleder sig från motsvarande tyska
förhållanden, för vilka inom en del
skolföreningar under förlidet år redogjorts »i
intressanta föredrag, som mottagits med livligt
bifall».
När man ivrar för ett nedläggande av
seminariernas mångåriga gagnande verksamhet
i folkundervisningens tjänst, glömmer man
det stora företräde ur utbildningssynpunkt för
det blivande levnadskallet, som
seminariernas lärarutbildning har framför
universitetens motsvarande utbildning. Under
seminarieåren står eleven mitt uppe i
undervisningsarbetet sådant det sedan i många
fall kommer att arta sig för honom eller
henne under kommande arbetsår. Under
studierna vid universitetet skjutas de speciella
lärarsynpunkterna tillbaka för kursläsningen
och tentamina och någon samhörighet med
praktiskt undervisningsarbete förefinnes
vanligen icke. Fordran på en enhetlig
lärarutbildning över linjen studentexamen -
akademiska studier bortser sålunda från
seminariernas utomordentliga värde såsom
lärarutbildningsanstalter och deras fostrande
inflytande. Men det är även andra viktiga
omständigheter, som glömmas. En
folkskollärare måste kunna undervisa i folkskolans
samtliga läs- och skrivämnen samt
övningsämnen, under det att en universitetsutbildad
lärare haft att ägna sig åt fördjupade
studier i endast 3 à 4 läroämnen.
Med tanke på den miljö, i vilken de flesta
folkskolor äro belägna - enkannerligen de
rent yttre omständigheter, under vilka
folkskollärare måste verka, - är det ofta
lyckligast, om rekryteringen av lärarkrafterna
även sker ur de befolkningskategorier, det i
varje särskilt fall är fråga om. Vägen över
studentexamen kan under sådana
omständigheter endast i undantagsfall vara den rätta.
Häremot skulle man kunna invända, att,
då vårt land nu hyser så många kommunala
mellanskolor och statens realskolor, som
meddela utbildning fram till den allmänna
realskolexamen, erfordras endast tre års
ytterligare utbildning vid gymnasium för
studentexamen, varpå lärarutbildningen vid
universitet skulle följa.
Under det att gymnasieundervisningen
förut omfattade endast tvenne linjer, latin- och
reallinjerna, ha genom läroverksreformen
flera möjligheter till linjeuppdelning
yppats, varigenom dock en del för
undervisningsarbetet i folkskolan nödvändiga ämnen
antingen helt strukits eller skjutits tillbaka
såsom »tillvalda». Studentexamen i den nya
form den kommer att avläggas, lämpar sig
sålunda icke såsom grund för
folkskollärarutbildningen.
Man frågar sig då, hur saken bäst skulle
kunna ordnas och härför vill jag komma med
ett positivt förslag.
Då fordringarna för inträde vid den
fyraåriga seminariekursen på grund av
konkurrensen bland de inträdessökande stegrats och
många av dessa därför skaffa sig ökad
kompetens genom studier vid preparandkurser
eller avläggande av realskolexamen, skulle
mycket vara att vinna, om sistnämnda
examen lades såsom grund för inträdet för alla
sökande. Lättheten nu för tiden att på skilda
orter få tillfälle att förvärva
realskoleutbildning understöder motiveringen för ett sådant
krav.
Genom att de nyintagna eleverna i
seminariets första klass under nämnda
omständigheter redan inhämtat en hel del av vad som
enligt nuvarande kursplan för seminarierna
är föremål för undervisningen i klasserna I
och II, kan hela läroplanen för det 4-åriga
seminariearbetet omläggas till att omfatta
studier jämbördiga med dem, som nu
bedrivas vid gymnasierna. Den slutligen avlagda
examen skulle då även komma att ligga på
ett väsentligen högre plan än nu och därför
kunna fullt jämställas med studentexamen.
Som bekant avlägges vid de tekniska
gymnasierna s. k. teknisk studentexamen, som
berättigar till fortsatta studier vid teknisk
högskola. Den nämnda lärarexamen vid
reformerat seminarium, vilken skulle medföra
kompetens till direkt fortsatta studier vid
universitet, borde då kallas pedagogisk
studentexamen och seminarierna benämnas pedagogiska
gymnasier.
Universitetsstudier skulle sålunda komma
att stå fritt för alla lärare, som önskade
specialisera sig för undervisning i vissa
skolämnen, ev. på högre stadium.
Elis Lundgren.
"Där man har erfarenhet".
För nedanstående beriktigande rörande
avgångsproven i Ytter-Lännäs skoldistrikt ber
undertecknad om plats i Eder ärade tidning.
- I nr 42 av Eder tidning för innevarande
år har folkskolläraren Mogren infört ett
inlägg i denna fråga, vars innehåll först nu
kommit till min kännedom och som jag i
sanningens intresse ej kan lämna obesvarat.
- Först då till själva sakfrågan, som jag
finner behandlad i slutet av inlägget. Hr
M. ger där sitt berättigande åt
avgångsproven. Ja, naturligtvis, ty det föreskrives i
folkskolestadgan. Han föreslår, att dessa helt
och hållet läggas i lärarens hand. Men det
må väl ändock vara något förmätet. Inom
vårt skolråd bruka vi ej låta den
byggnadssnickare, som uppfört en skola eller
utfört en reparation, få komma in med
förklaring, att nu är arbetet utfört och här
föreligger avsynmgsinstrument på arbetets
fullgoda utförande, utan det brukar ske genom
en särskild av skolrådet utsedd
avsyningskommitté. Det förmätna kravet torde väl
djupast grunda sig på hr M:s åsikt, att det
endast är lärarkåren, som förstår sig på
det arbete de utföra. Så storartade och
konstifika resultat kommer man dock ej till i
folkskolan, att det undandrager sig allt
bedömande för en utomstående. Ett stort fel
anser jag ligga i att skolrådet allt för ringa
sätter sig in i och söker följa med själva
skolarbetet utan tror sin förnämligaste
uppgift blott vara av ekonomisk art. Skolan är
ej endast en lärarkårens angelägenhet. Mer
än en lärare och alla de folkskolinspektörer
jag haft att göra med under mitt 27-åriga
sysslande med skolan hava givit sitt fulla
erkännande åt dessa prov. Att jag återgick
till den vakthavande skolrådsledamoten vid
dessa prov berodde på yrkande av
medlemmar från lärarkåren själv. Av det gjorda
inlägget får man den föreställningen, att de
anställda proven kommo för lärarkåren som
en fullständig överraskning våren 1924. Det
är fullständigt osant. Redan vid lagstadgade
mötet hösten 1922, närmare bestämt den 9
sept., enligt här förvarade skolrådsprotokoll,
var frågan uppe till diskussion och gav
lärarkåren sitt bifall därtill, varvid jag vill
anföra själva slutklämmen för denna fråga
med protokollets egna ord: »Detta förslag
vann mötets enhälliga gillande med det
tillägget, att pröfning även borde anställas i
ett av de övriga ämnena varje år efter fritt
val av ordf. för att undervisningen i dessa
ämnen ej måtte försummas och
tillbakasättas.» Vid mötet yrkades således på längre
gående krav i den muntliga prövningen, än
vad jag förr brukat. Proven togo ej sin
början våren 1924 utan redan våren 1923,
då för desamma utsågos examensvittnen vid
skolrådssammanträde den 12 april. Vidare
måste jag få påpeka, att jag inför den
församlade lärarkåren föreslagit samarbete, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/0035.html
