Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 40
gång på gång de vanskligheter, som äro förenade med att använda Luthers lilla katekes såsom lärobok i folkskolan utan hjälp av en auktoriserad utveckling. Vi saxa ännu ett par uttalanden.
Trots, sin enkelhet till innehåll och form ror sig dock, sa som jag framhöll vid mitt inledningsföredrag vid A. S. P.-mötet i Kalmar, Luthers lilla katekes med uttryck och ordställningar, som kunna ge anledning till olika tolkningar, ja alldeles vantolkas, utan att beskyllningen kan riktas mot läraren, att han våldfört sig mot texten.
De anförda exemplen visa, huru Luthers lilla katekes kan misshandlas. Om man med dess återinförande till bruk i skolorna avsett att säkerställa kristendomsundervisningens lutherska prägel, har man, om den ensam skall bli läroboken, tvärtom öppnat dörren för subjektivistiskt godtycke. Frånsett sin kortfattade och summariska sammanfattning av läroinnehållet ar den, såsom det påvisats, ingalunda alltid sa klar och tydlig i sina uttryck, att den, såsom pastor Liljeblad och många andra med honom yttrat, ej behöver någon utläggning.
Även om dessa hårda omdömen framförts i syfte att få lillkatekesen utökad med en ny »långkatekes», sa ar kritiken icke mindre riktig for det. Men när den framföres av folkskolemän, betecknas det hart när som en gudlöshet.
Inlägget ger emiellertid en föreställning om vad som skulle komma i släptåg, därest Bolstad och kyrkliga mötet finge sin vilja fram.
dagen.
Kyrkomöte.
Om ett par dagar öppnas årets kyrkomöte i första kammarens plenisal. Det har sammankallats närmast för att säga ja till en av 1929 års riksdag beslutad provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och kommininistrar i nyreglerade pastorat samt om höjda emeritilö-ner för vissa präster. Före dessa besluts ikraftträdande fordras nämligen kyrkomötets medverkan.
Fem ar ha icke förflutit, sedan senaste kyrkomöte hölls, och årets möte borde därför rätteligen ha natur av urtima. Emellertid finnes icke detta institut inarbetat i kyrkomötesförordningen, utan varje kyrkomöte har formellt natur av »lagtima» även i sa måtto, att fem-
årsperioden till nästa kyrkomöte löper från tidpunkten för senast hållna möte.
Omöjligheten att med nu gällande lagstiftning anordna ett urtima kyrkomöte, som i likhet med urtima riksdag endast har att behandla ärenden, för vilka mötet sammankallats, eller som regeringen förelägger detsamma, har medfört praktiska ölägenheter. Åtminstone vid ett tillfälle har ett försök gjorts att genom överenskommelse med kyrkomötets ledande män ordna ett kyrkomöte, som frivilligt gav sig karaktär av urtima, men detta försök misslyckades fullständigt.
Försöket hänför sig till året 1918, då genom dyrtidens lavinartade växt det blev nödvändigt att förelägga riksdagen förslag om krigstidstillägg åt prästerskapet. Kyrkomötet måste höras om saken, men då i övrigt inga ärenden kunnat förberedas och nytt kyrkomöte planerades till 1920, överenskoms med de ledande biskoparna, att de skulle under hand verka för att kyrkomötet frivilligt betraktade sig som urtima. Krigstidstilläggs-frågan skulle behandlas med största skyndsamhet men inga motioner väckas. Det visade sig emellertid, att vissa av kyrkomötets prästerliga ledamöter »för sitt samvetes skull» måste motionera i alla möjliga frågor, och sa fick detta kyrkomöte motionsvis upp både ^ psalmboksfrågan och evangelieboksfrågan och en massa andra ärenden, som avsetts att efter de-partemental förberedelse komma före vid 1920 års kyrkomöte.
Förhållandena i ar påminna ganska starkt om 1918. Visserligen har regeringen beslutat att - utom de förut omnämnda ärendena - förelägga kyrkomötet några andra i realiteten expeditionsmäs-siga frågor, men dessa borde snart kunna avgöras av kyrkomötet, om detta åtnöjde sig med att betrakta sig som urtima. Antagligen ar det väl en känsla för olämpligheten av ett annat tillvägagångssätt, som föranlett biskop Stadener att mana kyrkomötet till koncentration och begränsning i ar. Tidningen Uppsala offentliggjorde för någon tid
sedan ett uttalande av biskopen, däri det bi. a. hette:
- Min personliga uppfattning ar, att nar k. m ;t utanför femårsperioden sammankallar kyrkomötet for ett särskilt ärendes behandling, kan man också förvänta, att kyrkomötet iakttager återhållsamhet ifråga om arbetstid och icke förblir samlat längre tid, an nödvändigt ar - ehuru givetvis den sedvanliga månaden, under vilken ett kyrkomöte eljest pågår, även i detta fall står till buds. Om för kyrka och folk viktiga frågor i den offentliga diskussionen mognat till avgörande, bör kyrkomötet naturligtvis upptaga dem till behandling, närhelst det sammankallas. Man torde dock näppeligen kunna påstå, att för närvarande frågor av denna art föreligga.
Som ett ytterligare skäl till återhållsamhet påpekas ärkebiskopens vacklande hälsa. Det ar säkerligen en varm önskan, säger biskop Stadener, att kyrkomötets förhandlingar icke skola bliva sa tyngande eller till tiden -sa utsträckta, att de överstiga den självskrivne ordförandens krafter.
Det torde emellertid vara tvivel underkastat, om 1929 års kyrkomöte kommer att visa sig annorlunda an sina föregångare. Många förvänta, att det stundande kyrkomötet kommer att få sin karaktär av en reaktionär framstöt mot folkskolans kristendomsundervisning. Man anser sig ha fått en formell betäckning härför i den skrivelse, som bebådats från regeringen, och som avser en reviderad översättning av Luthers lilla katekes. Visserligen har denna fråga icke mer att göra med folkskolans undervisningsplan an spörsmålet om en ny bibelöversättning eller en reviderad psalmbok. Men där viljan finnes, där finnas också utvägar.
Å andra sidan har det uppmärksammats, att valen till kyrkomötet i vissa hänseenden gatt de mest fanatiska katekesivrarna emot. Försöken att skapa ett förtroendevotum för prosten Engström i Bolstad misslyckades fullständigt - hans egna ämbetsbröder ville ej veta av honom i kyrkomötet. Schartauanen Hellberg i Ljungskile fick också stanna hemma. Ännu en och annan vapendragare för katekes-utanläsningen har försvunnit ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
