Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
667
dervisningen i medborgerliga kunskaper. Även bör komma i betraktande frågans samband med lagstiftningen rörande barns användande till arbete och arbetslösheten. Kommittén har uttalat den meningen, att 14 års ålder borde kunna anses som minimiålder for skolgångens slut i alla länder.
I frågeformuläret uppställes bi. a. den frågan, vilken verkan en höjning av skolålderns slut skulle ha på skolornas organisation, samt vidare om det anses, att den egentliga folkskoleunder-visningen borde sluta vid uppnådda 12 års ålder, och att en viktig plats borde givas åt yrkesundervisningen i åldern 13-15 ar. För det fall, att skolålderns slut höjes till 15 ar, frågas vidare, om det anses, att obligatorisk kompletterande undervisning bör bibehållas, och vilka förändringar av yrkesutbildningens organisation härav skulle påkallas.
Av internationella föreningens undersökning framgår, att det i alla sakkunniga .kretsar anses, att den allmänna undervisningen icke kan skiljas från yrkesutbildningen, och att den senare kan bli av gagn, endast om den förenas med en rationellt ordnad och tillräckligt långvarig obligatorisk undervisning i allmänna ämnen.
Vad skall den svenska sektionen svara? Skall den chikanera landet genom att tala om, att här starka krafter äro i rörelse för att förkorta en redan onaturligt kort skoltid?
Jagen.
Skolrevisionen nr 2.
Frågan om fortstättningsskolan och det obligatoriska sjunde skolåret aktualiserades genom den bekanta riksdagsskrivelsen i ar i anledning av de "Wagnsson-Weijneska motionerna. Skolöverstyrelsen, som redan verkställt en omfattande utredning i ärendet i anledning av 1927 års riksdagsskrivelse, hemställde, att en eventuell förnyad utredning i ärendet måtte överlämnas åt särskilda sakkunniga. Man har sålunda länge varit förberedd på att en speciell utredningsdelega? tion skulle tillsättas. Såsom på annat ställe meddelas, lämnade k. m :t den 5 juli - alltså i samma konselj, då den ryktbara skolrevisionén beslöts - bemyndigande åt ecklesiastikministern att tillkalla högst 4 sakkunniga för frågans beredning. I dagarna har man blivit klar med personuppsättningen. Man har stan-
nat för en ren riksdagskommitté, vari de fyra största partierna blivit representerade av var sin man: ordförande hr Bengtsson i Norup, frisinnad, hr Sävström, socialdemokrat, hr Petersson i Lerbäcksbyn, högerman, och hr Andersson i Eli-antorp, bondeförbundare.
Ecklesiastikministern beledsagade konseljbeslutet med ett yttrande till statsrådsprotokollet, som vi ävenledes på annat ställe återgiva. Av direktiven framgår, att frågan om fortsättningsskolan och det sjunde skolåret kombinerats med andra frågor av vittgående räckvidd. Således skall spörsmålet om centralisering av fortsättningsskoleväsendet hänskjutas till utredningsdelegationen. Men därjämte har den fått ett uppdrag, som kan betyda snart sagt vad som helst. Ecklesiastikministern erinrar om att »betydande meningsskiljaktigheter» och »vitt skilda uppfattningar» framträtt i avseende å den lämpligaste organisationen av fortsättningsskolan. De sakkunniga skola därför tillse, »i vad mån man kunde erhålla en anordning av denna skol-typ, genom vilken möjlighet kunde vinnas för ett skäligt hänsynstagande till dessa skiftande uppfattningar». Därvid bör emellertid »eftersträvas», att fortsättningsskolans betydelsefulla uppgift ej rubbas och att försämringar i resultatet av undervisningen ej uppstå. En »smidigare anpassning» bör kunna ernås.
Vad författaren till ecklesiastikministerns yttrande avser med de senast återgivna uttalandena, ar svårt att utfundera. Som bekant ha meningsmotsättningarna främst gällt ett- eller tvåårig fortsättningsskolplikt. Hur båda dessa meningar skola samtidigt kunna tillgodoses, och detta till på köpet utan att fortsättningsskolans uppgift rubbas eller resultaten försämras, torde for de flesta vara en förborgad hemlighet. Onekligen ha de sakkunniga h^r fått ett problem att syssla med.
Vara försök att utfundera den verkliga innebörden i direktiven ha till slut fört i hågkomst två bevingade ord: »Det dunkelt sagd& ar det dunkelt tänkta» och »Orden äro till för att dölja tankarna». När man
erinrar sig, vad frasen »smidig anpassning» fått tjäna för syften i senare tider, kan det måhända få anses sannolikt, att det sistnämnda ordstävet ar det på denna statsrådsdiktamen bäst tillämpliga.
Vare emellertid härmed hur som helst. Som ett faktum torde kunna fastslås, att den nu igångsatta utredningen rullar upp en vittgående revision av hela fortsättningsskole-organisationen. Utvecklingen skulle då bli analog med läroverksfrågans. Eiksdagen begärde där en utredning angående flickläroverken Och fick som svar en revision av 1927 års skolbeslut. Riksdagen begärde i fråga om fortsättningsskolorna en utredning om deras sammanhang med ett sjunde skolår och får som svar en revision av hela fortsätt-ningsskoleorganisationen. Det har onekligen sina sidor att provocera fram hr Lindskogs medverkan för att reformera vårt skolväsen. - I fråga om personvalet faller det genast i ögonen, att delegationen gjorts rent politisk, och att ingen stadsrepresentant där fått plats. Ingen av motionärerna har - i strid mot vad som vanligen sker - kommit med på ett hörn. Ingen annan sakkunnig heller. Sa mycket ängsligare har man däremot sett till, att de mera betydande riksdagspartierna blivit företrädda. En motsvarighet till detta har oss veterligen aldrig tidigare på skolans område inträffat i vårt land. Högerpartiet och dess press bruka häckla s. k. parlamentariska kommittéer, även om riksdagsmännen där sättas sida vid sida med representanter för den speciella sakkunskapen. Här har ej hörts ett knyst av klander, trots att icke en enda skolman insatts i delegationen. Kanhända talar detta sakförhållande bättre an något annat om vad man på nämnda håll hoppas av detta utredningsarbete.
Även här ligga jämförelser nära. Den igångsatta revisionen av läroverksorganisationen har fått en rent politisk karaktär. Där plockar man hop idel skolmän, som - måhända på ett undantag när - äro lämpliga for de skolreaktionära syftena. Här åter gäller det i eminent grad en skolfråga - dess bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
