Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
629
relsen med en begäran att omedelbart sedan byborna anlänt till Jönköping få en skolman nedsänd dit i och för undersökningar. Vi ha resonerat som sa, att vi ju, sedan vi fått lära kanna deras kunskapsnivå, ha två månader på oss för att lägga upp skolutbildningsplanen. Sa fort byborna komma till Jönköping, ämna vi nämligen söka placera ut dem på olika håll, medan jordbruket ännu pågår. Och till Jönköping komma de sedan inte tillbaka förrän i slutet av oktober. Till dess skall nog också den viktiga skolfrågan vara löst.
Nya Dagligt Allehanda har vänt sig till t. f. generaldirektören för skolöverstyrelsen undervisningsrådet Fredriksson, som meddelar att något beslut i denna fråga ännu icke fattats, men givetvis kommer skolöverstyrelsen att göra vad som står i dess makt för att hjälpa Svenskbyborna och för att underlätta kommitterades arbete.
.- Vad som här skall göras undandrager sig tills vidare bedömandet, framhåller undervisningsrådet Fredriksson. Vi veta ännu icke hur många som tillhöra de olika ålderskategorierna och deras kunskapsförråd känna vi ej heller. Ett förslag har framförts, som går ut på att folkhögskoleundervisning möjligen skulle kunna tänkas. Å andra sidan förutsätter dylik undervisning, att folkskoleunderbyggnad finnes och om den saken ar ännu för tidigt att yttra sig liksom om icke även de äldre skulle ha behov av någon undervisning.
Generaldirektör Malm föreslår emellertid, att en av skolöverstyrelsen utsedd person skall undersöka Svenskbybornas kunskapsförråd, och undervisningsrådet Fredriksson tar för givet, att skolöverstyrelsen icke kommer att motsätta sig detta. Närmast har man därvid tänkt på folkskolinspektörerna i trakten av Jönköping, och chefen för folkskoleavdelningen undervisningsrådet Bruce torde dessutom personligen leda dessa undersökningar.
Sedan denna fråga blir löst, komma givetvis andra att sekundärt uppställa sig. Lokaler och lärare skola anskaffas, kostnaderna täckas m. m. sådant.
Det ar att hoppas, att skolmyndigheternas »undersökningar» och överväganden ej komma att förspilla alltför mycket av en dyrbar tid. Ju mindre byråkratiskt och ju mera praktiskt man griper sig an med denna viktiga sak, dess bättre. I detta avseende hänvisas till dagens ledande artikel.
Om våra svenska sommarferier har
folkskolinspektören teol. dr A. Gierow skrivit en intressant uppsats i Svenska Dagbladet. Vi tillåta oss återgiva ett avsnitt av densamma.
Allt bestämdare har tiden satt lärjungen i skolarbetets medelpunkt. Vilken vilo- och arbetstid ar lämpligast för vara svenska barn? Det ar detta och ingenting annat det gäller. Och om skollokalerna stå tomma ett par veckor mer eller mindre, ar ju i stort sett ekonomiskt betydelselöst, om icke de långa ferierna bevisligen förlänga skoltiden. Men detta har varken påståtts eller letts i bevis. Tvärtom synes främmande skolfolk, som studerat vara svenska förhållanden, i regel ha kommit till den uppfattningen, att, tack vare det korta skolåret och de langa, samlade ferierna, arbetet hos oss bedrives med större intensitet an som gemenligen ar fallet i utlandet. Ett utlåtande i den riktningen har jag just den dag, då detta nedskrevs, sett refererat i pressen.
En och annan gång spelar man, då denna fråga hos oss framföres, på strängar, vilka snarast hava den kungliga svenska avundsjukan till resonansbotten. Därför att icke alla svenska medborgare äga sa lång semestertid isom våra universitets- och skollärare av skilda kategorier, ar det väl icke rimligt, att vår ungdoms och våra barns studie- och vilotid skall utmätas efter från andra områden lånade mått. Det ar detta, som ar en grundfalsk utgångspunkt, då det väl icke ar huvudsaken, hur stor arbetsprestation, som möjligen kan uttagas av lärarna, vilka ju äro till för lärjungarnas skull och icke tvärtom.
Härtill kommer, att - för att nu dröja vid universiteten och med dem jämförliga bildningsanstalter - dessas lärare icke blott äro föreläsare och examinatorer. Åt dem måste lämnas tillräcklig tid, för att de skola följa sin vetenskaps framsteg och om möjligt själva föra denna framåt. Och vad övriga grupper av lärare angår, ar det ett obestridligt men kanske alltför litet beaktat faktum, att dessa i betydande utsträckning under aktningsbjudande ekonomiska offer och hängivet arbete bruka sina ferier till sin egen fortbildning för livskallet.
Viktigast ar dock hänsynen till lärjungarnas rätt. I vårt solfattiga land med dess korta somrar ar det, visserligen framför allt i dess nordliga men jämväl i dess sydligare nejder, av utomordentlig vikt, att växande barn och ungdom få till det yttersta uttaga de tillfällen till liv i sol och sommar, som kunna erbjuda sig. Den medicinska vetenskapen i våra dagar understryker detta med styrka vid alla möjliga tillfällen.
När helst denna fråga ar på tal, kan jag aldrig bortse från det, som kanske rent av ar frågans innersta kärna. Den gamla anordningen i svenskt undervis-ningsliv passar oss, hor samman med vårt folks kynne.
Varför vållar skolornas feriearbete även intresserade och flitiga lärjungar, som, om de fritt få följa sin egen bö-
jelse, mycket villigt syssla med läsning, förnimmelsen av ett obehagligt, irriterande tryck? Gärna krafttag, när sa fordras, men dessemellan obegränsad möjlighet, som man sannerligen visst icke känner sig förpliktad att taga ut, att hängiva sig åt den gyllene frihetens njutning - det ar svenskt, akta svenskt.
Gnället över de alltför långa ferierna i skolorna höres alltid i samband med lärarnas löneregleringsfrågor. Som argument mot skäliga lärarlöner anses de på sina håll ha en viss styrka. Gällde det på allvar att avskaffa eller kraftigare beskära våra skolf erier, skulle man möta en föräldraresning häremot. Det ar hemmen och läkarna, icke lärarna, som främst slå vakt kring skolornas ferier.
De nuvarande formerna för lärarval på landsbygden kunna för visso leda till missförhållanden, framhåller Stockholms Dagblad (h). Många gånger kan ett val snedvridas av kotteripolitik och högröstad agitation för en favorit. Men saga vad man vill om det nuvarande sättet - det ar dock till sin anda demokratiskt och det lägger ansvaret i föräldrars och målsmäns egen hand.
Detta kan man med bästa vilja icke säga om det ny^t sätt för korande av folkskollärare, som förutsattes i förslaget till församlingsstyrelser. Lärarna skulle väljas av en folkskolestyrelse, bestående av fem ledamöter, av vilka endast tre behöva vara närvarande för att styrelsen skall vara beslutmässig. Man tanke sig ett val med tre sökande uppförda på förslag, och där var och en av de tre styrelseledamöterna håller på sin kandidat . . . Här måste ju den renodlade slumpen i lottens skepnad falla utslaget.
De som fördöma det nuvarande valsättet för dess tendens att gynna kotterisynpunkter borde noga eftertänka, om man icke med den föreslagna reformen kommer ur askan i elden. Man fråntager de röstberättigade föräldrarna och målsmännen deras urgamla rätt att utse sina barns lärare och överflyttar detta j viktiga värv på en liten sluten krets av sockenpampar. Systemet må av nödtvång godkännas i större samhällen, men ute på landsbygden föreligger icke detta nödtvång. Där gäller ännu, att det direkta valet av lärare ar ett band mellan skola och hem, som kommer att slitas, om reformen genomföres. Må vara att lärarvalen med nuvarande valmetod ofta utlösa bittra strider mellan olika lager - dessa äro dock att föredraga framför den kohandel i det tysta, som förvisso skulle blomstra i den föreslagna reformens hägn.
Godtycke och orättvisor vid uppgörande av förslag till lärartjänster ar det rådande systemets svagaste punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
