Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 18
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och karen, införas icke.
Idrottens betydelse för de sinnesslöa.
Idrottens mal: »En sund själ i en sund kropp», synes ej kunna ha sin tillämpning på de sinnesslöa. Deras kropp och själ ar kanske redan från födelsen osund, och någon förbättring av detta osundhetstillstånd ar oftast inte möjlig. Likväl har det visat sig, att idrotten, även for dessa av naturen vanlottade, kan ha en mycket livande och fostrande verkan i flera avseenden. Att våra sinnesslöa genom idrotten skulle kunna nå det ovannämnda resultatet måste givetvis anses omöjligt. Idrotten kan inte omforma de defekter i kroppsligt avseende, som barnen fört med sig vid sitt inträde i livet. Lika litet kan den .ge ökad intelligens åt litet begåvade. Intelligensdefekten ligger i den einnesslöes väsen och kan ej borttagas med vare sig idrott eller andra medel.
All tankeverksamhet, allt handlande ar beroende av de psykiska funktionerna. Visa dessa funktioner någon defekt, sa blir också resultatet av dess arbete onormalt. Bristen hos funktionen ar av fysisk natur och kan icke genom något slags uppfostran förbättras. Icke heller kan genom läkares ingripande felet avhjälpas, då ju sätet för de psykiska funktionerna ar en sa ömtålig plats som hjärnan. Vad som däremot kan förbättras ar funktionens arbetsresultat. Detta sker genom övning. Vi marka ju ingen fysisk ändring av ett barns fingrar, om det t. ex. knyter hundra knutar efter varandra. Men säkert ar, att arbetsresultat** ^rbättrats, sa att de knyta den sista knuten betydligt snabbare an den första. Vidare medför den övningen inte bara färdighet i att knyta knutar utan inverkar också på andra färdigheter, t. ex. att knäppa knappar, att trä på en nål o. s. v. På samma sätt inverkar uppövandet av en psykisk funktions prestationsförmåga förmånligt på andra funktioners arbetsresultat. Just häri ligger idrottens stora betydelse för den sinnesslöe. Genom uppövande av idrottsliga färdigheter vinnas framgångar även på andra områden, även rent själsliga. De kroppsliga övningarna öva nämligen ett starkt biinflytande på resultatet av de psykiska funktionernas arbete.
Då det gäller de sinnesslöa, kan det kanske diskuteras, vilket som ar det lämpligaste i fråga om kroppsövningar, gymnastik eller idrott och lek. För min del håller jag, på grund av de erfarenheter jag gjort under min nära 6-åriga lärartid bland sinnesslöa, lek och idrott långt för mer an gymnastik. Dock må givetvis även gymnastiken ha sin plats fast inte till en sa övervägande del, som ar fallet vid vara skolor och Sinnesslöanstalter. Gymnastiken ger ej lika många tillfällen till karaktärsfostran i olika avseenden, som det gives under lek och idrott. Under utövande av denna senare lära sig barnen kamratkäns-
la, de övas i självbehärskning, de lära sig bli ordningsälskande, osjälviska, hjälpsamma, rättvisa, ridderliga och hederliga. Alla dessa egenskaper kan man kalla idrottsmannamäs-siga. Lär man eleverna rätta intresset för idrotten, märker man snart, att de sätta en stor ära och heder i att uppträda idrottsman-namässigt. Det ar många gånger, jag har avstyrt gräl och stillat onödiga tårar med orden: »Sa uppträder inte en idrottsman.» Men även viljekraften, flit och mod utvecklas under dessa övningar. I lekarna, särskilt laglekarna, i synnerhet fotboll, utvecklas barnens basta sociala instinkter under den rättvisa och ädla tävlan mellan lagen, och därigenom att de lära sig underordna sig lekens och spelens regler samtidigt som de utan tvekan lära sig lystra till och lyda ledaren. Genom sådana övningar, som synas vara farliga och som kräva övervinnande av olustkänslor såsom fysisk lättja, rädsla för smärta, blyghet, misstänksamhet, rädsla för hån o. s. v., uppbygges personligheten. Barnet blir självständigt och initiativkraftigt inte bara under de idrottsliga övningarna utan också i sitt arbete och uppträdande i allmänhet.
Jag har vid flera tillfällen på ett synnerligen slående sätt iakttagit denna idrottens inverkan på eleverna vid Salbohedsanstalten. Jag skall här bara anföra ett fall.
En elev var synnerligen försagd och blyg. Han vågade knappast svara, då han blev tilltalad. Han hade skygg blick och böjde alltid ned huvudet mot bröstet, då man talade till honom. Företagsamheten var ytterst ringa, och hans rörelser voro fumliga och slöa. Första gången idrottstävlingar anordnades vid anstalten, var det omöjligt att få honom att deltaga. Han smög sig undan och stod på avstånd och såg på de övriga. Andra gången blev han efter mycken övertalning med, men resultaten blevo minimala. tSå upptäckte han, att han i höjdhopp var bättre an några av kamraterna. Detta sporrade honom till kraftiga ansatser på detta område. Här hade han sin chans. Höjdhopp var något för honom. Han tränade vid alla tillfällen på höjdhopp. Resultaten blevo bättre och bättre, och vid sista tävlingen, sommaren 1928, hoppade han l m. och 50 cm., därmed placerande sig som etta och sättande nytt rekord i höjdhopp vid anstalten. Han fick ett förstapris, blev vederbörligen avhurrad och hissad av kamraterna, fick beröm av föreståndare, lärare och övrig personal. Han stod plötsligt mitt uppe i omgivningens intresse. Men framgången på detta enskilda område medförde bättre resultat även i andra idrottsgrenar. Här visa några siffror utvecklingens gång. Ett resultat för varje tävling.
Löpning 100 m.: 31 sek., 18, 16, 16, 131/*. Terränglöpning omkr. 1,700 m.: 16 min., 13 min. 45 sek., 11 min. 20 sek., 9 min. 58 sek., 10 min. 16 sek., (banan 2 varv) 18 min. 32 sek. Längdhopp: 210 cm., 266; 301, 304, 347,
396. Höjdhopp: 80 cm., 80, 90, 110, 110, 120, 150.
Men samtidigt med denna utveckling skedde en omläggning av hela hans psyke. Han blev mera öppen och talade gärna om hur duktig han var att hoppa, och att han skulle träna sig, sa att han blev ännu bättre. Han rätade upp sig och fick något spänstigt i sin gång. Fliten och företagsamheten ökades. Han började få förtroendeuppdrag, som han omsorgsfullt utförde. Nu ar han en av våra mest pålitliga och flitiga elever.
Om man ej kan påvisa sa påtagliga resultat, sa märkes dock idrottens goda inverkan på de övriga eleverna över lag.
I den allmänna uppfostrans och disciplinens tjänst ar idrotten ett oskattbart medel. Man möter i idrotten pojkarna mitt uppe i deras förnämsta intresse, och passar man där på, kan man utvinna ovärderliga tillfällen till karaktärsdaning, social inriktning och grundläggande av en god moral.
Men skall idrotten ha någon betydelse för de sinnesslöa, sa måste dessa intresseras för densamma, övningarna få ej bli en tråkig pliktuppfyllelse. Ett viktigt medel för intressets höjande ar naturligtvis tävlingarna och den därpå följande prisutdelningen. Dessa böra emellertid ej anordnas för ofta, ty då mista de sin tjusning och spänning.
På Salbohed anordnades en vintertävling på skidor, såväl back- som terränglöpning. Av de i53 eleverna deltogo i sista tävlingen, som hölls den 10 mars, 32. Ett gott bevis för ett allmänt intresse! Bästa man åkte terrängbanan, 4 km., på 19 min. 26 eek., och sedan varierade resultaten upp till 49 min. I backen hoppade den bäste 7 m. 40 cm., därefter kommo de övriga med hopp ned till 2 m. 50 cm.
.Skidsporten ar absolut den idrottsgren, som bast lämpar sig for de sinnesslöa. I den friska luften kunna de tumla om i den mjuka snön utan risk att göra sig illa. De måste dock noga övervakas, eå att de ej taga for stora risker. Detta ar ibland fallet med elever, som ej ha nog förstånd att själva bedöma sin förmåga. Särskilt viktig ar skidåkningen därför, att balanssinnet starkt uppövas. I synnerhet ar detta fallet vid backåkningen. Men därvid ar det också modet och självbehärskningen, som i hög grad röner förmånligt inflytande. Sa småningom uppnås resultat, som komma ledarens hjärta att svälla av glädje. Drumliga, slöa pojkar lära sig sa småningom att övervinna sig själva eå, att de våga åka utför backen och till slut lära sig hoppa 3-4 meter och ändå stå på benen. Jag måste för Ekhagensanstal-tens skull namna, att deras f. d. elev, den tjocka, otympliga August Fridlund, som 1928 för första gången stod på ett par skidor, i ar hoppade 4 m. i stupet och - stod. Första gången detta lyckades var val efter ett 50-tal fruktlösa försök med de vildaste kullerbyttor till följd. Men sa, när han äntligen lyckades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
