Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 12
väckta motionerna. När nu under de gångna tio aren fortsättningsskolane ideer (hunnit .konfronteras med verkligheten kunna endast sympati och förståelse hysas för hr Wagnssons m. il. förslag. Denna tanke, att genomgången av ett 7: e skolår skulle vara liktydig med forteättningsskolepliktens fullgörande, innebär säkerligen ett avgjort framsteg lör undervisningen. Om detta skolår dessutom erhölle en praktisk inriktning, vore det utan tvivel mera gagnande an de nuvarande två åren. Om motionerna förverkligas, inställa sig naturligt nog nya, redan anade problem, exempelvis om i vilka skoltyper det nämnda 7: e skolåret skall kunna inpassas. Härvidlag an-eåg tal. A-typ vara att förorda som ,den enda förutsättningen for att försöket skall slå väl ut.
Under den diskussion, som sedan följde, betonades de synpunkter, vilka ini. framfört. En kommitté, bestående av fröken Elin Nilsson samt hrr H. Lindmark och T. Näsman, erhöll i uppdrag att närmare utforma och precisera beslutet. Redan 1927 hade Sundsvallskretsen uttalat förhoppningar om fortsättningsskolans omorganisation efter ungefär samma linjer, som nu hr "Wagnsson m. fi. dragit upp i sina motioner.
Årsmötet avslutades därefter med ett animerat samkväm.
Sveriges småskolläraPinneförening.
Styrelsens årssammanträde.
Styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening hade sammanträde i Stockholm den 2-3 mars.
Styrelsen konstituerade sig sålunda: fröken Karola Pålsson, Malmö, ordförande, fröken Sigrid Bredberg, Jönköping, vice ordförande, fröken Anna Ljunggren, Huskvarna, l: a sekreterare, fröken Ebba Andersson, Göteborg, 2: a sekreterare, och fröken Ester Janzon, Huskvarna, kassaförvaltare. Övriga medlemmar äro fru Ida Waldén, Landskrona, och fröken Hanna Westling, Gävle.
Föredragningslistan upptog ett 40-tal ärenden. Särskilt ingående behandlades lönefrågan, treårig småskollärarinneutbildning, småskollärarinnornas fortsatta utbildning for undervisning på folkskolestadiet, biträdande lärarinnors m. fi. rättsliga ställning, vilohemsfrågan, bredvidläsning för barn på småskolestadiet o. s. v.
Lönefrågan.
Efter en ingående diskussion i denna fråga gjorde styrelsen följande uttalande:
Med tillfredsställelse har styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening erfarit, att k. m: t vid årets riksdag kominer att framlägga proposition om tillfällig löneförbättring för lärare vid folk- och småskolor. Under de bekymmersamma förhållanden, som äro rådande, icke minst inom småskolans lärarkår, måste varje förbättring i lönehänseende motta-
gas med tacksamhet. Man hade dock hyst den förhoppningen, att när proposition i ärendet äntligen framlades, det belopp, som föreslogs, icke skulle understiga, vad som tidigare genom motioner föreslagits.
Styrelsen måste därför beklaga, att det belopp, som upptagits i statsverkspropositionen, icke tillnärmelsevis täcker, vad som i dessa motioner begärts. Genom en löneförbättring, grundad på det nu föreslagna beloppet, skulle nämligen kåren allt fortfarande komma att intaga en missgynnad undantagsställning.
Då det statsfinansiella läget f. n. ar gott, hyser styrelsen dock den tillförsikten, att regering och riksdag måtte finna möjlighet att bereda lärarkåren en tillfällig löneförbättring, som motsvarar vad som i detta avseende tidigare kommit andra grupper av befattningshavare till del.
Treårig seminarieutbildning.
Alltsedan Sveriges småskollärarinneförening ar 1918 bildades, har föreningen vid upprepade tillfällen framställt yrkanden dels om småskoleseminariernas förstatligande, dels om lärotidens förlängning* från två till tre ar. Med anledning av skolöverstyrelsens utlåtande i frågan och med hänsyn till det läge, var-uti frågan kommit genom centralstyrelsens för S. A. F. framställning till k. m: t i denna angelägenhet, uttalade styrelsen bi. a.:
Sveriges småskollärarinneförening har vid upprepade tillfällen givit uttryck åt sin uppfattning om nödvändigheten av att utbildningen av lärarinnor för skolans grundläggande stadium på ett verksamt sätt förbättras och även särskilt uttalat sig för lärotidejos utsträckning till tre ar. I den föreliggande situationen vill föreningens styrelse på det starkaste hävda detta småskollärarinnornas krav på tillräcklig utbildning för deras ansvarsfulla kall. Det ar ’nödvändigt, att småskoleseminarierna beredas tillräcklig tid för att kunna utan elevernas överansträngning giva dem de mångsidiga kunskaper och färdigheter och den personlighetsfostran, varförutan lärarinnan ej kan fylla de stora krav, som tidsutvecklingen ställer på henne. Det ar småskollärarinnornas livliga förhoppning, att statsmakterna i behjärtande av allvaret i dessa krav skola finna utvägar att snarast möjligt genomföra den begärda förbättringen av seminarieutbildningen, även om detta ej kan ske utan uppoffringar från statens sida.
Överproduktionen av småskollärarinnor.
Vid behandling av denna fråga redogjordes för den minskning av elevantalet, som vid småskoleseminarierna företagits. För närvarande utexamineras sålunda icke större antal småskollärarinnor an det för platstillgången ungefärligen erforderliga. Trots denna indragning finnes dock till följd av den massproduktion av småskollärarinnor, som för några ar sedan förekom, ett stort antal småskollärarinnor, som ar efter ar gå arbetslösa. Deras ställning ar tröstlös. För varje ar blir det allt svårare för dem att vinna anställning. Utvägar ur denna situation äro ej lätta att finna. Men inför de nödrop, som genom brev riktats till styrelsen från arbetslösa lärarinnor, känner sig styrelsen manad att allvarligt vädja till myndigheterna om åtgärders vidtagande mot det påtalade missförhållandet.
En effektiv åtgärd vore statens över-
tagande av småskoleseminarierna samt förlängning av utbildningstiden, varigenom elevantalet ytterligare kunde regleras, sa att tillfälle till platser kunde beredas de nu arbetslösa.
Sveriges allmänna folkskollärarförening har genom sin platsbyrå under det gångna året lyckats förmedla vikariat för åtskilliga småskollärarinnor.
Småskollärarinnornas fortsatta
utbildning för undervisning
på folkskolestadiet.
Styrelsen behandlade frågan om småskollärarinnors utbildning för undervisning på folkskolestadiet och framfördes därvid följande synpunkter.
Ar 1922 väcktes genom motion i riksdagen frågan om tvååriga kurser för småskollärarinnors utbildning för undervisning på folkskolestadiet. Under de sju ar, som sedan dess förflutit, har denna fråga varit föremål för skrivelse till k. m: t från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, utredning av skolöverstyrelsen och riksdagsbeslut. Men ännu äro dessa tvååriga kurser blott ett önskemål, vars förverkligande tyckes dröja. Förra året väcktes av hrr Oscar Olsson och "Wagnsson motion i riksdagens första kammare med hemställan, att riksdagen måtte anslå ett belopp av 1,800 kr. för utarbetande av studiehandledning för inträdessökande till anordnad tvåårig kurs för småskollärarinnors utbildning till folkskollärarinnor. Motionen avslogs. I sitt avslagsyrkande förutsatte emellertid utskottet, som behandlat frågan, att k. m:t i anslutning till vad riksdagen 1922 anhöll tager spörsmålet om tvååriga kurser under omprövning och därvid för riksdagen framlägger de förslag, som kunna påkallas.
Kungl, proposition i ärendet låter alltjämt vänta på sig. Den överproduktion av lärare, som tidigare anförts som skäl för ett uppskjutande av anordnandet av omtalade kurser, har S. S. F: s styrelse i skrivelse till S. A. F: s centralstyrelse ar 1926 förklarat sig ej kunna erkänna som ett verkligt hinder för verkställande av riksdagens beslut. Styrelsen har ännu samma uppfattning. Styrelsen vill alltjämt framhålla billigheten och rättvisan i kravet på en fortsatt utbildning för småskollärarinnor, som av en eller annan anledning vilja övergå till den egentliga folkskolan.
Särskilt vill styrelsen understryka, vad som redan tidigare framhållits i denna fråga, att småskolan synnerligen väl behöver sina dugligaste och bästa krafter för det i många hänseenden krävande arbetet bland småbarnen. Det skulle ingalunda vara till gagn för skolan, om de för småbarnsarbetet mest intresserade och bast utrustade lärarinnorna lämnade detta arbetsområde. Dock bör för de småskollärarinnor, som känna sig mera skickade för arbetet bland större barn, rättvisligen en övergångsmöjlighet finnas. Genom en dy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
