Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
169
djärvare klättringar i bergen vara ett utslag av en ond och fördärvad vilja. Mången kan säkert draga fram exempel på motsatsen. »Ifråga om ungdomen», säger professor Foerster, »får man icke på länge från den brottsliga handlingen sluta sig till den brottsliga karaktären.»
Men om man nu toge bort flit- och uppförandebetygen, varmed skall man då belöna flit och goda seder och straffa lättjan och självsvåldet? Bär då icke fliten och sedligheten belöningen inom sig själva? Varför skulle vi annars sträva efter dem? Och såsom straffmedel måste väl betygen anses i högsta grad
olämpliga, emedan de sakna straffets värdefullaste moment: förmågan att försona och upprätta. Eller kan det rimligtvis antagas, att stora D i flit -och uppförande skulle sitta inne med en underbar förmåga att väcka till liv en .sjudande arbetshåg eller en allvarlig strävan att vandra på dygdens vag? Ar det då icke mindre verklighetsfrämmande att antaga, att stora D framkallar en tanke som denna: Jag har blivit brännmärkt såsom en lathund och en odåga. Nåväl, jag skall också visa, att jag ar det, just det och ingenting annat!
Sa länge vi ännu äro nödda att spela med i
denna icke sa särdeles kvicka betygskomedi, ha vi nog ingenting annat att göra, an att låta det regna. Och jag ar övertygad om, att detta ar det ur alla synpunkter mest försvarliga, ty vi skapa därigenom s. a. s. en gemensam startlinje, varigenom vi ge alla lika stora utsikter till seger, till seger över sig själva och i kampen för tillvaron. Måtte åskan och blixten få vila i frid bakom kulissen, tills det, som vi hoppas, icke alltför avlägsna ri dåf allet inträffar!
O. Bohm.
Last och återgivet.
Det finns ingen anledning att konstruera upp någon »språkfråga» för Tornedals-befolkningen skriver Nya Dagligt Allehanda (h), ty vad föräldrarna vilja och önska och vad man ständigt hor uttalat av befolkningen däruppe ar detta: »Våra barn böra lära sig svenska i skolan, finskan få de lära sig hemma.» Det finns ej tillstymmelse till någon språkstrid i Tornedalen - annat an i hjärnan på några envetna fennomaner, om vilkas verkliga motiv man ju inte kan misstaga sig. Till denna fennomanska klick har i de yttersta av dessa dagar sällat sig, skam till sägandes, en svensk tidskrift, Frisinnad ungdom, som i sitt senaste nummer publicerar en artikel om »Finska språkfrågan i Norrbotten». Det ar med en känsla av uppriktig harm, som man ser, att en svensk tidskrift lånat sig till att publicera denna pamflett om det svenska kulturarbetet i Norrbotten. Det sätt, varpa författaren, dold bakom signaturen G-n, söker misstänkliggöra, där han ej rent av hanar detta kulturarbete, förtjänar verkligen en protest, och en ljungande sådan, från svensksin-nad sida.
Var och en, som lärt personligen känna detta svenska kulturverk i de norrbottniska obygderna, vet vad det inneburit .- och innebär. Var stod , Tornedals-befolkningen för blott en trettio, fyrtio ar sedan, under vilka eländiga förhållanden i materiellt och andligt hänseende levde största delen av befolkningen då - och jämför därmed den dag som i dag ar! Det ar en oerhörd skillnad, därom kan var och en vittna, som har haft tillfälle att se och lära känna förhållandena då och nu.
Och vilka ar det, som ha lett detta andliga storverk, som här utförts av svenska män? Det ar vara präster och våra folkskollärare, som i idog pliktuppfyllelse, under svara umbäranden framlevt sitt liv däruppe - ett liv, som de vigt åt att sprida svensk kultur i obygderna. Sannerligen, dessa män förtjäna annat an det begabberi, varmed författaren i detta infantila tidskrifts-
organ tror sig kunna avfärda deras livsverk!
Invektiven få stå för tidningens egen räkning, men i sak har den rätt. De svenska statsmyndigheterna ha gentemot den finsktalande befolkningen i Norrbotten fört en i ordets bästa mening human politik. Sverige har haft lyckan att i det nordligaste stiftet äga en biskop, som varit fullt förtrogen med både finskt språk och finsk kultur. Den vidhj artade humanitet, som präglar biskop Bergqvists hela personlighet, har fått satta sin färg på statsmyndigheternas åtgöranden här uppe. Och han har haft en%ovärderlig medhjälpare i stiftssekreteraren Karlgren, en man av samma läggning och duglighet. Vi veta genom ytterst tillförlitliga egna förbindelser, att det icke ar tomma ord, när man från svensk sida hävdar, att språkfrågan i Tornedalens folkskolor ordnats i överensstämmelse med befolkningens egna önskemål. Hade sa ej varit fallet, skulle icke opposition häremot uteblivit.
Under sådana förhållanden har man rätt att kraftigt reagera mot de osannfärdiga omdömena i den apostroferade artikeln. Sveriges folk kan med gott samvete saga sig, att den icke skapat en baskisk provins inom sina nordöstligaste landamären.
En väg att realisera det synnerligen beh j art ansvar da förslaget om stöd åt yrkesskolornas elever finner Sunt förnuft, organ för »Skattebetalarnas förening», vara att på dessa överflytta en del av de rikligt tilltagna stipendier, som nu utgå till folk- och småskoleseminariernas elever. Enligt föreliggande förslag till riksstat uppgå dessa stipendier till sammanlagt nara 200,000 kr. En dylik lösning synes vara sa mycket mera lämplig, som tillströmningen av inträdessökande till seminarierna fortfarande ar synnerligen stark, och oftast blott någon bråkdel av desamma kan vinna inträde. Uppenbarligen finnes
därför ingen anledning att genom höga stipendier locka in ungdomar på folk-skollärarbanan, där antalet aspiranter anda ar stort nog i förhållande till tillgången på platser.
Naturligtvis ar det en viktig social angelägenhet att genom stipendier förhjälpa begåvad och skötsam ungdom till en utbildning, varmed den till eget och samhällets gagn kan skapa sig en utkomst. Härvid måste man emellertid framför allt söka uppmuntra till studier for sådana levnadsbanor, där ett större behov av arbetskraft gör sig gällande, där ungdomen således kan finna basta användningen for en genomgången utbildningskurs, varigenom även det allmänna får största valutan för sin sti-pendiehjälp. Dessa förutsättningar finnas, enligt vad ovan framhållits, i långt högre grad på yrkesskolornas an på seminariernas område. Både för samhället och för den enskilde skulle alltså en överföring av en del av seminariernas stipendier till yrkesskolorna bliva av betydelse, och en sådan lösning av frågan skulle jämväl befrämja en reglering och förbättring av förhållandena på arbetsmarknaden.
Vi önska all framgång för strävandena att få statliga stipendieunderstöd åt behövande elever vid yrkesskolorna. Men vi anteckna samtidigt såsom utmärkande för mentaliteten hos de ledande herrarna inom Skattebetalarnas förening, att de nu gå till attack för att beröva seminariernas elever de blygsamma stipendier, som under tre fjärdedels århundrade hjälpt till att bana väg för fattiga ungdomars inträde på lärarbanan. Ingen lärarlönereglering - bort med seminariestipendierna! Det ar ett vackert program för dem, som tagit »sunt förnuft» på entreprenad!
Det har hållits en internationell läroverkslärarkongress i Bukarest,
Lektor Lene rapporterar därifrån enligt ett i Dagens Nyheter infört referat bi. a.:
Diskussionerna rörde sig främst om enhetsskolfrågan. Redan på en fore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
