Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
SVENSK LÄRARETIDNING..
Nr 8
mens etiska fostran. Detta rör den positiva sidan av saken. En restriktiv sådan beröres också, i det att anvisningar givas för de kommunala myndigheterna att förhindra nöjeslivets urartning vid vissa nöjeslokaler och dylikt. Man hoppas att kunna uppkalla alla goda krafter till en enhetlig aktion för den goda sakens främjande.
Måhända ar det svårare för ungdomen nu an förr. Dock kan det hända, att det blott ser tit sa, därför att ungdomens problem har kommit oss närmare an någonsin förr. Det säges, att krigstiden markerar en ökning av svårigheterna. I ett avseende kan detta vara riktigt, nämligen däri, att det efter kriget varit svart att få nyttig sysselsättning åt ungdomen. Fåfäng gå lär mycket ont.
Barnavårdsnämnderna som handledare av ungdomens etiska uppfostran komma nog ej längre an andra uppfostrande institutioner. Sannolikt ej ens sa långt. En äldre ungdomsgeneration hade ett stöd under brytningsåren i den gamla ordning, som allmänt tillämpades i stora delar av vart land, att barnen ej slutade skolan, förrän de övergingo till konfirmationsskolan. Sedan har för många den största visheten bestått i att - samtidigt med att föräldraauktoriteten sjunkit -. söka få barnen att sa fort som möjligt sluta skolan. Barnen få arbete och egna inkomster, som de ofta misshushålla med. Ungdomen får gå arbetslös, ty barnarbetet ar billigare. Sådan ar ofta ställningen i våra industrisamhällen.
Tillståndet borde kunna mana till eftertanke, där man ivrar för att knappa in på den i vårt land enastående korta skoltiden.
Skolförhållandena i Norrköping ha
mer an en gång givit anledning till en stilla undran, hur vissa lokala myndigheter därstädes egentligen handhava sin uppgift. Nyligen gick genom pressen under braskande rubriker om »elevflykt» o. d. en uppgift, att gossarna i staden i anledning av 1927 års skolreform flydde från kommunala mellanskolan, sa att l: a klassen därstädes nedgått från 35 (hösten 1927) till 6 (hösten 1928). Förklaringen synes man erhålla i en insändare i Norrköpings tidningar (h.), där sju av skolans lärare med sina namn borga för följande uppgifter:
1) Styrelsen har, innan något var bekant om tillströmningen av gossar till klass l, inriktat sig på att om möjligt endast inrätta en klassavdelning.
2) Styrelsen har redan tidigt i varas, likaledes innan något var bekant rörande tillströmningen av gossar, ingått till k. skolöverstyrelsen med anhållan om att mot stadgans föreskrifter endast intaga flickor i klass 1.
3) Styrelsen har under vårterminens senare del i avvaktan på k. skolöverstyrelsens uttalande i denna fråga uppskjutit att anställa prövning med gossar vid vårterminens slut, då prövning för flickor däremot företogs i vanlig ordning. Detta skedde, oaktat vederbörande undervisningsråd, enligt vad vi känna, meddelat, att styrelsens framställning om befrielse från att mottaga gossar detta ar ej kunde bifallas, emedan riksdagens medverkan till stadgeändring härför erfordrades.
4) Styrelsen har äntligen vid höstterminens början sett sig tvungen att vidtaga sådan prövning, då den lagligen ej kunde hindra gossar att söka inträde i klass 1.
Det ar svårt att begripa, hur samma styrelse, som således målmedvetet velat förhindra gossar att få tillträde till klass l, nu i skrivelse till k. skolöverstyrelsen påpekar, att gossar synas föredraga att gå till läroverket. Att gossarnas antal nedgått från 35 till 6 ar helt enkelt resultatet av styrelsens strävan att söka hindra dem att få tillträde till kommunala mellanskolan i akt och mening att sa småningom avveckla hela skolan.
Det ar mycket här i världen, som får sin förklaring, när sanningen kommer i dagen.
Diskussionen i lönefrågan pågår ännu liar och var i pressen. Vi göra även i detta nummer några saxhugg och börja då - äras den, som äras bör! - med Sunt förnuft, organ för skattebetalarnas förening. I en översikt över budgeten uppvisar tidskriften, att den verkliga utgiftsökningen uppgår till närmare 12 mill. kr.
Dessvärre synes en stor del av denna mera kunna förklaras av politiska an av ekonomiska skäl. Alldeles särskilt gäller detta de ca. 6 mill. kr., varmed utgifterna ökats på grund av den föreslagna tillfälliga löneförbättringen till folkskollärarna. Något bärande skäl har knappast förebragts för att denna lönereglering redan nu skall påbörjas. Det förefaller, som om man skulle kunnat lugna sig åtminstone tills frågan varit under utredning i sammanhang med alla de övriga lönefrågor, vilka anför-trötts åt »1928 års löiiekommitté». Det skall bliva intressant att se, vilken ställning särskilt jordbrukarbefolkningens representanter i riksdagen komma att intaga till förslaget. Säkert skall man litet var ute i bygderna, där inkomsterna av jordbruket te sig blygsamma re-
dan i jämförelse med folkskollärarnas nuvarande löneförmåner, fråga sig varför icke dessa 6 mill. kr. i stället kunde ha kommit skattebetalarna tillgodo. För landsbygdens folk kommer denna löneförhöjning att te sig som ett minst sagt underligt utslag av den politiska regeringsförändring, som höstens val åväga-bragte, och sannerligen icke bidraga till att göra folkskolan mera populär uti bygderna.
Den styrande mästaren i Skattebetalarnas förening ar v. häradshövding Marcus Wallenberg, som skattar for en årsinkomst av inemot 2 millioner kronor. Vädjan i hans organ till »särskilt jordbrukarebefolkningens representanter i riksdagen» ar verkligen klädsam.
I Svenska Landsbygden (bf.) har en signatur E. J. fått disponera en ledande plats för bi. a. följande uttalande:
Det ar ju ej sa många ar sedan lärarna fingo sina löner ganska kraftigt reglerade uppåt till den höjd tidsläget krävde. Därtill kommer f. n. i dyrtidstillägg 70 proc. av lönen, således betydligt över prisindexet. För övrigt visar den stora tillgången på lärarkrafter, att ifrågavarande bana ar eftersträvansvärd. Det finns ju massor av utexaminerade lärare, som sakna anställning, och för vilka sökes nödhjälpsarbete eller understöd. Det kan icke vara förenligt ined god hushållning, att dessa befattningar genom utökade avlöningar göras ännu ef t er sökt ar e. I sa fall blir följden en massfabrikation av skollärare i likhet med studentfabrikationen, varför anloppen mot nödhjälpskassorna stegras i samma grad.
Uppgiften om 70 proc. i dyrtidstill-lägg för folkskollärarkåren går i stil med det hela. Folkskolans lärare äro vana att i vissa pressorgan möta de vidunderligaste uppgifter om sina löner. Men när man som här lägger på mer an 100 proc, reagerar även den tålmodigaste.
En anvisning åt lärare och allmänhet ger i Kalmar - Kalmar läns tidning (bf.) en »Bonde i Oskars socken», då han skriver:
Skulle, mot all förmodan, finnas någon eller några av folkskolans lärare, som ej kan existera på sin nuvarande lön (jag tror de flesta reder sig), sa ha ju dessa samma rätt som alla andra svenska medborgare, att begära understöd av kommunen.
Det ar åtminstone klara verba.
I Smålands Folkblad (soc.) har den av oss i ett tidigare nummer citerade folkskollärarfienden F-g fått lämna rum för tidningens huvudredaktör, som "
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
