Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 7
läsår eleverna avgå från den egentliga folkskolan och andra årskursen först därpå följande läsår. När 1918 års fortsättningsskola först infördes, ordnades i många skoldistrikt läsningen sålunda, att folkskolans 6: e årsklass började vårterminen sa tidigt i januari, att års-examen kunde hållas redan de första dagarna i maj, varefter eleverna före midsommar genomgingo första årskursen i fortsättningsskolan. Under följande läsår följde andra kursen med timmarna fördelade på en aftonskolekurs, eller lästes 6 veckor i följd. Genom denna anordning slutade barnen sin skolgång ungefär samtidigt med konfirmationen. Skolgången var utmärkt och resultatet av undervisningen gott.
Kom sa skolöverstyrelsens och domkapitlens cirkulär, vilka förtydligade fortsättningsskolestadgans föreskrifter och hade till följd, att de skoldistrikt, som följt ovan relaterade lästid, måste ändra sina reglementen.
Det låter nog mycket bra, att eleverna skola två ar efter den egentliga folkskolans slut stå under skolans kontroll, men blir detta fallet i verkligheten? För många fortsättningsskolor antagas tillfälliga lärare, vilka efter fullgjord tjänstgöring lämna den bygd, där de tjänstgjort. Huru de sedan skola kunna stå i någon kontakt med sina elever ar svart att förstå. Kunna f. ö. lärarna eller fortsättningsskolestyrelsen under tiden mellan de två årskurserna effektivt vaka över eleverna, vilka kanske äro spridda över ett stort område eller rent av lämna orten för arbete å annat håll? Det torde vara ytterst få lärare, som kunna fylla sina åligganden i detta avseende, om de verkligen känna någon plikt därtill. Det riktigaste borde val vara, att hemmen helt ha ansvaret för eleverna, då det ar ferier.
Med den fördelning av årskurserna, som nu praktiseras, komma eleverna åter till skolan efter nära ett års bortovaro. Ar det då sa underligt, att en stor del av andra årskursen måste anslås till repetitioner? Uttänjandet av skoltiden medför även andra svåra olägenheter. Eleverna komma ur skolvanan, visa litet eller intet intresse, taga skolgången såsom en slags värnpliktstjänstgöring, vilken måste fullgöras o. s. v.
Eåda bot ar säkerligen inte lätt, men huru skulle det vara, om stadgarna om den fortsatta undervisningen ändrades därhän, att med bibehållande av de obligatoriska 360 timmarna varje skoldistrikt gåves ratt att självt bestämma, å vilken tid undervisningen skulle ske. Säkerligen skulle en sådan förändring, om den vore möjlig, bidraga till fort-sättningsskolans popularisering, liksom undervisningsresultatet skulle bli ett helt annat, an vad som nu ar fallet. Birger Herrlander.
Disciplinen i fortsättningsskolan.
Ar 1924 voro sign. Vidix och jag: i delo med varandra angående kroppsaga i fortsättningsskolan. Denna fråga har åter blivit aktuell, och utan avsikt att vilja diskutera med Yidix, vill jag i alla fall framleta något av vad som då skrevs.
Vidix hade för sig, att förbudet mot kroppsaga borde strykas ur författningen, ty han hade haft fall av oskick och oförskämdheter i fortsättningsskolan. Dessa fall tillskrev han helt och hållet stadgan om förbud mot aga. Läste jag hans artikel rätt, hade han haft barnen redan under folkskoletiden, och då hade icke några sådana oförskämdheter förekommit. Alltså ar det förbudet mot aga, som ar orsaken till missförhållandet, och borde bort. Att det kunde bero på att barnen i fortsättningsskolan voro äldre och i en ömtålig övergångsålder diskuterades aldrig, varför jag frågade: »Vidix måtte väl ej mena, att en dylik förseelse, som pojkarna gjort sig skyldiga till, skulle uteblivit, om kroppsaga varit tillåten?» Varpå Vidix svarade: »Jo, det menar jag.»
Nu har väl Vidix fått uppleva - jag hoppas, han lever an - att pojkar i folkskolan lite varstans i vårt land ha vågat att sätta sig upp mot sin lärare, ehuru där icke förekommer något förbud mot kroppsaga. Jag skall ej riva upp såren, ehuru de icke äro sa gamla, med att nämna namn på platser eller lärare, ty de, som läste tidningarna strax före jul, kanna väl till det ändå.
Längre fram i sin artikel från 1924 skriver Vidix: »Varenda lärare med längre erfarenhet måste medgiva, att det finns naturer, som icke låta sig påverkas av föreställningar och förmaningar.»
Det kan icke bestridas. Därom äro vi ense, och det ar sådana naturer, som vålla läraren och lärarinnan mycket besvär och tråkigheter av skilda slag och detta icke bara i fortsättningsskolan utan i vilken annan skola som helst. Men att alla dessa naturer skulle kunna påverkas till det bättre med kroppslig aga, vågar jag fortfarande betvivla. De flesta av sådana naturer böra nog bli föremål för en pedagogisk-psykiatrisk behandling av en helt annan art an kroppsaga. I Tyskland har man kommit ganska långt, då det gäller att bedöma onormala naturer, och jag hoppas, att man även här i vårt land kommer fram på samma vag i den mån vi lyckas att få hjälp av läkaren. Vi ska sa småningom få se, att en hel del sådana fall, som ännu anses kunna uppklaras och också böra uppklaras barnet och läraren emellan, ha sin rot i djupare saker an dem, som läraren och eleven ensamma råda över.
Det ar därför icke klokt att föra fram sa ytliga vapen som kroppsagan, vilken
alltsedan Ellen Key skrev Barnets århundrade ar och förblir impopulär.
I varje fall hade kr opp saga varit ineffektiv i det speciella fall, som givit upphov till rafflande tidningsartiklar, enär ynglingen i fråga var inemot 17 ar (se barnavårdslagen § 23 mom. c.) Fallet ar emellertid intressant från en annan sida. Det ar väl troligt, att ynglingen ar en vanartad slyngel, som man skrivit, men för att slå fast, att han ar det, bör man nog göra noggrannare undersökningar an de flesta tidningar gjort och kunnat göra sig besvär med. Att läraren ar utan skuld, därom råder intet tvivel, ty ynglingen har tydligen tvingats till skolan och där låtit sitt missnöje gå ut över klassläraren, som han närmast kom i beröring med. Sa fick läraren timme efter timme dras med rötägget, tills det en vacker dag kläcks ut och lovar att klippa till honom. Nu, om icke förr, hade läraren bort anmäla ynglingen for barnavårdsnämnden, men i stället anmälde han det för folkskolinspektören (stadens), och han tog upp det och vidarebefordrade det till skolstyrelsen. Sa ar den vanliga gången, men om det ar den rätta, kan man diskutera. Att det icke var den effektiva, därom ar icke svart att vittna, och jag har tagit upp det och vill påvisa, att det från början kom i fel forum. Man kan nämligen befara, att dylika fall komma att behandlas analogt och ynglingarna gå triumferande ur spelet med orden: »Ingen kan tvinga mig.»
Nu vet jag mycket väl, att vid sidan av bestämmelserna i barnavårdslagen finnas gällande skolförfattningar, som innehålla vissa föreskrifter ang. barns skolkning och andra förseelser, som böra beivras av skolmyndigheterna, men vad i dessa §§ säges om vanartiga barns behandling ar tomma ord från den tid, då skolråden och skolstyrelserna voro barnavårdsnämnder, och jag vill här kraftigt betona, att dessa ord icke fritaga lärare och lärarinnor från skyldigheten att enligt § 17 i lag om samhällets barnavård ofördröjligen för barnavårdsnämnden anmäla varje fall av uppenbar vanart.
Ett barn, som skolkar, skall läraren således anmäla för skolrådet eller skolstyrelsen, men ett barn, som lider nöd, eller ar vanartat eller ar i fara att bliva vanartat, skall anmälas för barnavårdsnämnden. I fråga om de barn, som äro i fara att bliva vanartade, skulle jag önska, att varje lärare och lärarinna ställde sitt på egna iakttagelser grundade omdöme till barnavårdsnämndernas förfogande, innan det går sa långt, att barnet blir vanartat.
Går man den här vägen, slippa vi samtidigt ifrån det osmakliga, att skolan-läraren ar både åklagare och domare.
Gustaf Weil) or n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
