Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
944
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 49
tytfant/ef.
Skolstrid i Danmark.
Skoldirektionen anser, att försöken med »fri undervisning» blivit ett fiasko.
När det gällt nyheter på uppfostrans område, har Danmark ofta varit föregångslandet här i Norden. Danskarna bli ju fort begeistrade, och när nu de modärna pedagogiska idéerna göra sitt segertåg genom världen, förstår man ju lätt, att Danmark skulle vara bland de länder, där man först ville vara färdig att försöka sig på det nya.
Det var ar 1924, som man inrättade de två första »fria klasserna» i Van-10se. Det var emellertid först sedan föräldrarnas samtycke inhämtats, som man intog barn i dessa klasser. Under de 4 första åren skulle årsprövningar ej anställas, vilket ar fallet med de vanliga klasserna i Danmark. Friheten bestod alltså däri, att lärarna utan myndigheternas ingrepp skulle kunna föra barnen fram till det fastställda målet på de vägar lärarna själva ville välja. Under de fyra ar, som försöken pågått, har klassernas antal ökats till 10, v och i somras åtnjöto 300 barn sin undervisning däri.
När föräldrarna i fjor gjorde en framställning, att försöken måtte utsträckas t. o. m. 5: e klass, uppdrog skoldirektionen åt skoldirektören och de tre viceskoldirektörerna att göra en ingående pedagogisk undersökning av de resultat man hittills kommit till. På grundval av den berättelse, som skoldirektör Fossing avgav, har skoldirektionen, som består av överpresident Bulow, borgmästare dr Kaper och pastor Sten, i skrivelse till magistraten framhållit, att dessa försöksklasser icke i framtiden måtte fritagas från årspröv-ning eller från myndigheternas kontroll.
Här ha vi således själva skolstridens upprinnelse, och det ar märkligt att se, hur stort uppseende det väckt i Danmark. Hela pressen deltager i striden, och man skräder sannerligen inte orden, när man framför sina argument för eller mot den nya skolan.
Jag vill då till att börja med redogöra för innehållet i skoldirektörens berättelse.
De personer, som - var för sig .- företagit undersökningen, ha kommit till det resultat, att barnen i dessa fria klasser stå långt tillbaka - c: a l ar - med hänsyn till kunskapstillägnel-sen. Det har visat sig, att när barn från dessa klasser flyttats till vanliga skolor, sa ha de måst sättas ner en klass. Barnens läsfärdighet lämnar också mycket övrigt att önska, heter det. Den mest grava anmärkningen ar dock, att det saknas koncentration i skolarbetet hos dessa barn. Man hade ju väntat, att när barnen finge lov att hän-
.iva sig åt arbete, som intresserade dem, sa skulle de arbeta med lust och uthållighet. Det ar kanske riktigt, när det gäller lek, säger man, men när det Dömmer an på att vinna färdighet i äsning, skrivning och räkningj gives det blott en väg, övning och träning. De disciplinära förhållandena anses dock vara synnerligen goda. Barden äro fria i sitt uppträdande men på ett naturligt och tilltalande sätt, artiga och vänliga mot varandra samt naturligt respektfulla mot sina lärare.
Skoldirektionen anser på grund härav, att klasserna inte mera böra vara »fria», men de böra icke upplösas, eftersom eleverna inte passa in i de vanliga klasserna. Det bör inte upprättas flera fria klasser, och de nuvarande l -3 klasserna böra från och med nästa ar deltaga i årsprövningarna. Med ett ord sagt, försöken äro definitivt slut.
Striden ar således öppnad, och att den skulle komma till stånd, har man ju insett länge, det var blott tidpunkten det rörde sig om. Ingendera av parterna står därför oförberedd, utan vapnen äro vässade, och det ar bara att gå löst på varandra. Och sannerligen har man inte gjort det också. Det har artat sig till att bli den slutgiltiga uppgörelsen mellan den fria skolans anhängare och dess motståndare i Danmark. Hela pressen deltager i skolfej-den, och tidningarna innehålla såväl ledare och artiklar som skämtdikter och karikatyrer. Politiken står på den fria skolans sida och Berlingska Tidende på den motsatta, och sedan komma hela raden av småtidningar för eller mot. Det ar nu några veckors tid, sedan skol-direktionens berättelse blev offentliggjord, och under denna tid har det i sanning hänt mycket.
I tidningarna, som ställa sig på den fria skolans sida, vill man göra gällande, att hrr makthavande i stadens skolväsen redan från den tidpunkt, då man tillät dessa försöks påbörjande, hade bestämt sig för att med alla till buds stående medel slå ihjäl de nya idéerna.
Men, säger Politiken, de nya tankarna käxnipa sig fram genom världen, ocih dess böljor slå in ö>ver det lilla Danmark, som lör ut vid ’sa många tillfällen gått iöre på skolans område. Det ar ett missförstånd att tro, att det nya kan stannas, for att hr Kaper tycker, att det går bra, som det går.
Hr Kaper ar ju en stridens man, men det ar ganska märkligt, att han får bära hundhuvudet för allt även i denna strid. Men han ar val van vid det, och antagligen rör det honom inte något nämnvärt, när Extrabladet kallar honom och hans gelikar för »de mos-begroede pedagoger». Politiken erinrar om att borgmästare Kaper vid det stora internationella möte, som den fria skolans anhängare anordna i Helsingör i sommar, skall hålla ett föredrag om Danmarks skolor, och den undrar, om
han till ämne skall välja: Hur jag slog ihjäl den fria skolan i Danmark.
Dr phil. Sigurd Naesgaard riktar i Politikens Kronik den 2 nov. en skarp kritik mot skoldirektionens hela ställning till försöket med de fria klasserna i Yanl0se. Han säger, att den berättelse skoldirektionen avgivit icke ar domen över arbetet i de fria klasserna i Vanljztee utan en förhastad och ogrundad fördömelse, som ar föga lämplig som hållpunkt för praktiska konsekvenser, ty skoldirektionen har inte haft någon kunskap om att sätta i gång försöken i Vanl0se, den har inte utsett någon kompetent person att följa försöken och taga del av resultaten. Den har inte uppfordrat lärarpersonalen att föra protokoll över hur försöken gått, den har inte lagt märke till med vilken mängd svårigheter man haft att kämpa, den har inte företagit någon undersökning för att utröna vad barnen kunna, den har inte gjort något for att utbilda lärarna för sin uppgift o. s. v.
Man kan inte komma ifrån, att den fria skolans målsmäns argumentering ar vida starkare an motståndarnas. Dessa tyckas anse det tillräckligt att stämpla dessa nya idéer som »Fantasters Dr0mme om Frihed», och eftersom föräldrar och lärare kunna anse dem värda åtminstone ett försök, »b0r Auto-riterne tage B0rnene i Forsvar og bevare dem for dette Fantasteri».
Det ar ej underligt, att det väckts upp en sådan strid, som det verkligen blivit. Skoldirektörens berättelse ar daterad den 7 juni, och årsprövningen hölls först de sista dagarna i juni. Lärarna, som skött de fria klasserna, ha ej alls blivit sporda, innan skrivelsen utfärdades. Vad man kanske mest förundrar sig över ar det sätt, på vilket föräldrarna till de barn, som undervisas i den fria skolan, reagera mot det skedda. När det blev bekant, att man på högre ort ville draga in dessa klasser, utlyste föräldraföreningen vid skolan ett diskussionsmöte, som skulle hållas i skolans gymnastiksal onsdagen den 31 okt., och man inbjöd såväl skoldirektören som den fria skolans målsmän. När borgmästare Kaper fick veta detta, förbjöd han, att skolmötet finge hållas i gymnastiksalen. Föräldrarna gåvo sig emellertid inte för det, utan de flyttade mötet tvärs över gatan till Jernbanecaféen. Kaper utlyste då i sin tur ett möte på gymnastiksalen, där han och skoldirektören ville försvara sig. De båda mötena skulle således gå av stapeln samtidigt. När tidpunkten var inne, att bataljen skulle börja, befanns det, att medan Kaper hade ett tiotal åhörare, hade det samlats 500- 600 personer i Jernbanecaféen, och flera hundra måste vända om, eftersom det inte var plats till dem.
Under det att det förstnämnda mötet snart var undanstökat, varade det andra desto längre, och här gingo dis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
