Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 36
clayen.
Tjänstgöringsbetygen.
Skolrådet nonchalant - domkapitlet korrekt.
II.
Sedan vi i nr 35 framlagt handlingarna i Normlösamålet, skola vi nu ytterligare ägna någon uppmärksamhet åt detta mal. Givetvis ha vi då icke för avsikt att för egen del yttra oss om hr Jaenssons undervisningskicklighet utan endast om skolrådets sätt att behandla ärendet.
Den springande punkten härvid ar vad som blivit fastslaget genom skolrådets egna uppgifter, vilka kompletterats av hr Jaensson, nämligen att skolrådet enhälligt nedsatt hr J : s vitsord för undervisningsskicklighet, ehuru endast två av skolrådets fem ledamöter åhört hans undervisning, sedan samma skolråd gav honom det högre vitsordet. Det ar detta, som givit oss anledning att i rubriken här ovan tala om ett »nonchalant» skolråd. Ordet »nonchalant» ar emellertid ett alldeles för svagt uttryck för att beteckna skolrådets handlingssätt i detta fall. Det bör egentligen utbytas mot »ansvarslöst», såsom vi i det följande skola påvisa.
Att hr J. ansåg den nämnda be-tygsnedsättningen vara sig till förfång ar lätt att förstå for var och en, som vet, vilken roll en sådan nedsättning - vilken ju betecknar en försämring i arbetets utförande - spelar för en lärare, som till äventyrs kan vilja vid lämpligt tillfälle söka sig en befattning på annat håll. Det ar likaledes lätt att förstå, att hr J. ansåg sig hava sa mycket mera skäl till missbelåtenhet, som han visste med sig, att han gjort vad han kunnat for sin fortbildning, sedan han kom till Normlösa. Han hade deltagit i två akademiska sommarkurser och i två andra fortbildningskurser samt vid folkskolsemi-nariet i Linköping undergått ef-terprövning i tre av folkskolans ämnen, varvid han erhållit högsta betyg i två ämnen och näst högsta i ett. Det kan sålunda icke nekas, att han hade ådagalagt ett högst berömvärt intresse för sin fortbildning och att han därigenom i väsentlig grad ökat sina kunskaper i vissa av de ämnen, i vilka han hade att undervisa i folkskolan.
Nu kan ju visserligen den invändningen försökas, att med ökat
vetande i skolans ämnen icke med nödvändighet följer större undervisningsskicklighet. Men den invändningen har dock icke allmängiltighet. Det kan nämligen icke bestridas, att ju större kunskaper en lärare äger i ett ämne, desto lättare har han att överblicka det undervisningsstoff, som föreligger, desto lättare har han ock att utvälja de delar av undervisningsstoffet, vilka passa för lärjungarna på olika utvecklingsstadier, och således att upprätta en lämplig plan för undervisningen, och desto lättare och säkrare kan han komma fram till ett gott resultat, eller i korthet sagt: de ökade kunskaperna giva läraren större förutsättningar för att meddela en god undervisning. De ha således i allmänhet stor betydelse for undervisningsskickligheten.
Då härtill kommer, att skolrådet tidigare för icke mindre an sammanlagt 14V2 års tjänstgöring i Normlösa givit honom det Ihögre betyget i undervisningsskicklighet och nedsättningen av detta betyg skett under sådana omständigheter, som ovan angivits, synes han verkligen haft goda skal för att hos domkapitlet söka vinna rättelse.
Vi skola nu komma till skolrådets förklaring.
Ser man på de förklarings skrivelser, som skolrådet avlåtit till domkapitlet, finner man, att skolrådet ingalunda haft lätt att efteråt försvara sin ifrågavarande åtgärd. Det invecklar sig i motsägelser och griper till argument, som ingalunda äro ägnade att -ställa det i någon fördelaktig dager.
Till en början berömmer skolrådet sig av att stå på en annan nivå an skolråden i allmänhet. Dessa tilldela lärare, säger skolrådet, efter några ars tjänstgöring ett av de högsta betygen i undervisningsskicklighet, men ett sådant förfarande kan skolrådet i Normlösa icke godkänna (!). Inför den höga ståndpunkt över skolråden i allmänhet, som skolrådet i Normlösa här intager, har man svårt för att återhålla ett litet leende. Man kommer lätt att tanka på den gamla sentensen: »Stor i orden etc.» Skolrådets nyss anförda ord svära nämligen skarpt emot skolrådets gärningar. Skolrådet har ju faktiskt, enligt vad som blivit ådagalagt, flera gånger förut handlat precis på samma sätt, som skolrådet förklarar skolråden i allmänhet o-öra, och sålunda gjort sig skyldigt till just ett sådant förfarande, som det förklarar sig icke kunna godkänna.
Härom synes skolrådet också va-
ra i någon mån medvetet, men det söker slingra sig ifrån saken genom att peka på hr.J: s seminariebetyg »Godkänd» och därvid tillägga, att skolrådet förut »med tvekan» höjt detta betyg. Därigenom blir dock saken icke bättre för skolrådet, ty även om skolrådet nu säger sig hava »med tvekan» höjt betyget, sa har det dock faktiskt gång på gång tilldelat hr J. ett av de högsta betygen, d. v. s. skolrådet har i realiteten, såsom nyss nämnts, flera gånger gjort vad det kategoriskt säger sig icke kunna godkänna.
Men vidare gör skolrådet sig här skyldigt till en liten lucka i historieskrivningen. Det förtiger nämligen, att det var skolrådet i den församling, där hr J. tjänstgjorde, innan han kom till Normlösa, som höjde hans betyg till Med utmärkt beröm godkänd. Detta betyg hade hr J. med sig till Normlösa. Strängt taget skulle det sålunda kunna sägas, att skolrådet i Normlösa icke alls »hojt» hans betyg. Det har bara vid alla föregående tillfällen låtit det betyg stå, som han förut hade förvärvat.
När skolrådet sedan kommer till hr J: s ivriga och framgångsrika fortbildningsarbete, kan skolrådet givetvis icke förneka detta, men det vill tydligen icke erkänna, att detta fortbildningsarbete, för vilket han fått vidkännas ansenliga ekonomiska uppoffringar, gjorts för skolans skull. Skolrådet avfärdar det med den något sötsura anmärkningen: »Detta visar, att han förstått, att han behövt förbättra de aygångsbetvo- haii fått från seminarium.» I förbigående må frågas: Varför skulle han behöva det? Han hade ju ingen skyldighet att göra det, emedan han även därforutan ar lagligen kompetent för sin befattning. Men sa tillägger skolrådet: »Något högre betyg i undervisningsskicklighet har han ej erhållit.» Hr J. har således icke kunnat prestera det omöjliga. Detta ar ju onekligen en stor triumf för skolrådet. Men synes ändå inte hela denna argumentering smaka bra mycket av advokatyr? Varför inte rätt och slätt erkänna, som sanningen ar, att hr *J: s fortbildningsarbete ar något, som måste räknas honom till förtjänst?
Samma fråga, som ovan gjordes rörande skolrådets nyssberörda argumentering kan med skäl göras beträffande skolrådets yttrande om folkskolinspektörens skrivelse 1918. Denna skrivelse lämnar med avseende på klarhet i form och innehåll intet övrigt att önska. Inspektören yrkade där skolformens förändring från C till B, och motiveringen var i korthet den: Folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
