Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25
SVENSK LÄRARETIDNING.
469
tror sig kunna visa, att beslutet kränker hans enskilda ratt eller eljest vilar på orättvis grund eller att -det icke i laga ordning tillkommit eller att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som beslutet fattat, däruti rättelse söka genom besvär, vilka, jämte det överklagade beslutet, böra inom trettio dagar efter det tillkännagivande om verkställd justering av det över beslutet förda protokoll enligt § 17 ägt rum, dagen då det skedde likväl oräknad, ingivas i mal, som uti § 2 mom. l, 2, 3 och 4 äro nämnda, till det domkapitel, varunder kyrkoförsamlingen hör, men i andra mål till Konungens befall-ningtshavande i länet etc.
Nu ar det ju visserligen uppenbart, att Emma Håkansson icke var »medlem av Strövelstorps församling», när hon anförde sina besvär hos länsstyrelsen, men å andra sidan ar också obestridligt, att kyr-kostämmobeslutet 1926 berövade henne den henne förut genom laga kr af t vunnet beslut tillerkända pensionen och således på det intimaste berörde hennes enskilda rätt samt att hon sålunda var part i saken. Det föreföll därför helt naturligt, att hon skulle äga att få saken prövad av länsstyrelsen, oaktat hon icke tillhörde nämnda församling.
För att få den saken avgjord i högsta instans besvärade Emma Håkansson sig hos k. m: t över länsstyrelsens utslag och anförde därvid bi. a.:
1. Sant ar visserligen, att jag efter min avflyttning till Ängelholm icke vidare ar skattskyldig i Strövelstorps församling, men redan den omständigheten, att jag ar församlingens förutvarande avlönade befattningshavare och att min enskilda ratt såsom sådan synes mig hava genom församlingens beslut den 25 oktober 1926 blivit kränkt samt ;att jag därför ar part i malet, torde vara tillräcklig for att - oavsett den av länsstyrelsen åberopade 41 § i kungl, förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämima samt kyrkoråd och skolråd - tillförsäkra mig befogenhet att överklaga sistberörda kyrkostämmobeslut.
2. For folkskolans lärarpersonal ar något bostadstvång icke stadgat. En lärare har ratt att bo och vara skattskyldig i en annan församling an den, i vilfen han ar anställd som lärare, och "äger likväl ratt att från sistnämnda församling -uppbära siin avlöning oavkortad, vilket framgår av bi. a. kungl, maj: ts utslag, givet i regeringsrätten den 25 januari 1927 i mal rörande förslag till reglemente fö>r ’Säters skoldistrikt. Då äger givetvis en pensionerad lärare motsvarande ritt. Men ’uppenbart ar, att Strövelstorps församling skulle vid sitt beslut den 26 oktober 1925 kunnat fästa det villkoret for utgåendet av den mig
då tillerkända pensionen, att jag skulle bo inom församlingen och vara skattskyldig till densamma. Då, emellertid församlingen icke gjort detta, kan den omständigheten, att jag ar avflyttad från församlingen och icke där ar skattskyldig, icke berättiga församlingen att nu efteråt avhända mig sagda pension och således icke heller utgöra- hinder for mig att hos länsstyrelsen söka göra min rätt gällande.
3. Vad beträffar giltigheten av kyrko-stämimoibeslutet den 26 oktober 1925 ber jag få erinra om de många fall, då kungl, maj: t genom beslut i regeringSi-rätten upphävt en kyrkostämmas beslut att fråntaga församlingens lärare sådant kommunalt löntillägg, som av något föregående års kyrkostämma beviljats for lärarnas tjänsttiid, och därvid särskilt hänvisa till kungl, maj: ts utslag, givet i regeringsrätten den 24 mars 1925, i mal rörande avlöningsförmåner for lärare och lärarinnor vid Västanfors församlings folk- och småskolor. Då pension numera betraktas cch vid lönregieringar beräknas som en uppskjuten lön, ar givetvis ett kyrko-stämmobeslut om kommunalt pensionstillägg fullt jämförligt med och lika giltigt som ett kyrkostämimobeslut angående kommunalt löntillägg. Även ur synpunkten av beslutets giltighet synes det mig sålunda vara kkrt, att jag bor äga befogenhet att hos länsstyrelsen överklaga kyrkosttämimobeslutet den 25 oktober 1926.
4. Det skulle möjligen kunna sagas, att jag för iutfåeindet i fortsättningen av förenämnda pension valt oriktig form, då jag anfört besvär över kyrkostämmans nyssnämnda beslut, och att jag i stället hade bort i en ansökning hemställa hos länsstyrelsen om åläggande for församlingen att även framdeles utbetala den mig tillerkända pensionen. Gent häremot anser jag mig dock böra invända, att jag icke kan finna någon skillnad i sak mellan bada dessa former for ’bevakande av min ratt. I bada fallen erhåller länsstyrelsen kännedom- om vad i saken f örekoonmit och en hemställan om utslag i malet.
På grund av det anförda hemställer jag, att eders kungl, maj: t måtte med upphävande av länsstyrelsens i Kristianstad ovannämnda beslut den 5 april 1927 återförvisa malet till länsstyrelsen for ny behandling.
Klaganden hade sålunda, såsom synes, för sitt yrkande anfört de mest bindande skäl, som voro möjliga att prestera.
över de hos k. m: t anförda besvären avgav församlingen infordrat yttrande den 29 maj 1927 och fasthöll därvid, att klaganden icke hade någon rätt att lägga sig i församlingens görande och låtande och således saknade rätt att överklaga det förenämnda kyrkostämmobeslutet, samt anförde vidare, att pension och lön icke vore likställda.
Även nn hördes statens vederbörande folkskolinspektör. Denne hävdade den uppfattningen, att klaganden hade ratt att utbekomma den beviljade tilläggspensionen under sin återstående livstid.
Slutligen inkom klaganden med påminnelser, i vilka hon bemötte vad församlingen hade anfört.
Nu har k. m: t i regeringsrätten den l maj 1928 fällt utslag i malet och ej funnit skäl att göra ändring i länsstyrelsens utslag. *
Vid detta utslag har regeringsrätten sålunda -strängt hållit sig till ordalydelsen i kyrkostämmoförordningens 41 §, och därigenom har fastslagits, sa att det ar tydligt för en var, att en pensionerad lärare, som avflyttat f rån för samlingen^ icke har ratt att hos de administrativa myndigheterna anföra besvär, därest sagda församling beslutar att fråntaga honom en kommunal pension, som församlingen förut beviljat honom genom laga kraftyun-net beslut. Det nu givna prejudikatet visar, att det ar honom omöjligt att på administrativ väg hävda sin rätt.
Söker man nu efter de skäl, som föranlett regeringsrätten att ställa sig på länsstyrelsens sida i det förevarande fallet, och går till regeringsrätten föregående utslag i sådana fall, då besvär anförts av person, som icke varit medlem av den församling, vars- kyrkostämmobeslut överklagats, finner man följande :
Vice pastorn K. Hertzberg;, som bodde i Fröskoigs f ö-rsamiling men var såsom vice pastor kyrkostämmans ordförande även i Edsleskogs församling, klagade hos k. m: t över kungl, maj : ts befall-ni ngshavandes i Älvslborgs län utslag i mål rörande ett nytt smaskolhus i Eds-leskog. Genom utslag den 2 februari 1911 förklarade regeringsrätten honom ej behörig att fora talan mot befall-ningshavandens utslaig, emedan han ej vore medlem av församlingen. (Reg. rättens årsbok 1911 nr 19.)
Ett liknande utslag avkunnade regeringsrätten ar 1924, då det var fråga om ett skolhus i Åsenhöga församling och en av flera klagande ej var medlem av församlingen. (Reg. rättens årsbcfk 1924, E. 171.)
Dessa bada utslag äro lätta att förstå. I intetdera fallet var den klagande part i målet. Dessa fall äro sålunda icke jämförliga med det nu förevarande, och av dem skulle man icke kunna på förhand gissa sig till hur regeringsrätten skulle ställa sig till fallet Emma Håkansson. Ett tredje fall finnes dock:
Lektorn vid högre allmänna läroverket i Karlstad J. Börjeson, samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
