Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 18
Insändarens inrangering av folk&bollärar-kåren bland »de obildade» och hans påstående, att seminarieutbildningen = ».folkskol-’kursen, ordentligare inpluggad» må stå for hans egen räkning.
Stockholm den 19 april 1928.
Ruben W agnsson.
Man kan med skal fråga, om den av lir Wagnsson lämnade jämförande tabellen, som av N. D. A. uteslutits, varit alltför objektivt belysande och allt for besvärande, for att tidningen skulle vilja meddela sina läsare densamma.
etagen.
En fråga, som kräver sin lösning.
Genom beslut den 22 sistlidne oktober har k. m: t bifallit centralförbundets for nykterhetsundervisning ansökning, att den tid, under vilken undervisningen vid folk- och småskolor inom Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att inställas för vederbörande lärares och lärarinnors deltagande i centralförbundets allmänna upplysningskurser under ar 1928, matte få inräknas i den fastställda årliga lärotiden. Bifallet har även denna gång skett mot skolöverstyrelsens bestämda avstyrkande. Sakens allvarliga innebörd ävensom det uppseende densamma väckt - även inom riksdagen, som vi i det följande skola visa - föranleder oss att lämna en kort rekapitulation av denna frågas förhistoria.
Under ar 1920 avslog k. m:t en framställning om befrielse från igenläsningsskyldighet av undervisningstiden for lärare, som bevistat fortbildningskurser i hembygdskunskap. Centralförbundet for nykterhetsundervisning, som i likhet med skolöverstyrelsen givetvis måste inse, att dylika frågor böra behandlas med rättvisa och konsekvens, sa att icke lärarna för deltagande i ett slags kurser skulle vara pliktiga till och för deltagande i ett annat slags kurser vara befriade från återläsningsskyldighet, ingick sa i maj 1921 till k. m:t med en framställning i ärendet. Denna utmynnade i en hemställan, att k. m : t täcktes låta utreda, i vilken utsträckning undervisningen vid f olk-och småskolor samt fortsättningsskolor kunde utan återlösning inställas för vederbörande lärares och lärarinnors deltagande i förbundets allmänna upplysningskurser ävensom i utbildningskurser av olika slag. Ecklesiastikminister vid den-
na tid var B. J:son Bergqvist, och skolöverstyrelsen erhöll omedelbarligen uppdrag att verkställa den begärda utredningen. När denna sedan var färdig och avgavs den 26 januari 1923, var den undertecknad av bland andra Bergqvist såsom överstyrelsens chef. Detta utgjorde givetvis en stark garanti för att intet missförstånd ägt rum beträffande innebörden av k. m:ts utredningsdirektiv till överstyrelsen.
Vid frågans utredning hade 31 folkskolinspektörer, 10 domkapitel och 20 länsstyrelser bestämt avstyrkt varje förkortning av lästiden för nu ifrågavarande ändamål. Ett flertal myndigheter hade framhållit, att den nu vanliga undervisningstiden i folkskolan med hänsyn till de många ämnen, som trängdes på schemat, icke talde någon som helst inknappning. överstyrelsen framhöll for sin del, att behovet av kurser för lärarkårens utbildning på olika områden vore i ständigt växande. Kurser hölles i gymnastik, trädgårdsskötsel, skidlöpning, simning och livräddning, teckning, sång och talteknik, hembygdskunskap, kemi och fysik m. m., vartill komme i stor utsträckning utbildningskurser för undervisning i fortsättningsskola. Om alla dessa kurser i likhet med nykterhetskurserna finge läggas inom folkskolans undervisningstid utan återläsningsskyldighet, skulle härav uppstå orimliga konsekvenser. Lika orimligt vore det att tillerkänna nykterhetskurserna någon * monopolställning.
Därest emellertid vissa kurser nödvändigt måste förläggas under pågående termin i skolorna, anvisade överstyrelsen en naturlig och nära till hands liggande lösning av frågan. Likasom för närvarande statens tjänstmän vid tjänstledighet i och för egen utbildning äga uppbära hela sin avlöning och staten betalar vikarien, sa kunde det på samma satt ordnas för folkskolans lärare, då de deltaga i fortbildningskurser.
Ehuru denna fråga sålunda efter anbefallning av k. m:t blivit fullständigt utredd och klarlagd och bestämda linjer för dess lösning framlagda genom den centrala skolmyndigheten, ha de sittande regeringarna hittills icke givit centralförbundet för nykterhetsundervisning annat svar på dess for snart sju ar sedan ingivna begäran om utredning i saken, an att k. m:t med osviklig precision bifallit centralförbundets ar for ar gjorda framställningar om inställande av skolundervisningen i och för lärarnas deltagande i förbundets kurser.
Ar för ar upprepas samma fars: centralförbundet anhåller i under-
dånighet, att k. m:t ville i avvaktan på resultatet av den begärda utredningen provisoriskt medgiva o. s. v., skolöverstyrelsen yttrar sig och hemställer under hänvisning till den verkställda utredningen om avslag, varefter k. m:t i nåder, ruvande på centralförbundets ingivna petition om utredning och på överstyrelsens ingivna utredning, resolverar, att skolbarnens undervisning må avknappas för nykterhetskursernas skull - naturligtvis endast provisoriskt för det året i avbidan på den av centralförbundet begärda, av k. m:t anbefallda och av skolöverstyrelsen verkställda utredningen. Att uppförandet av en sådan komedi redan från formella synpunkter ar ovärdigt, inser ju en och var.
Denna fråga upptogs till observans inom konstitutionsutskottet vid 1927 ars riksdag, varvid herrar H. Hallen, Nils Anton Nilsson, Per Andersson, Borg, K. A. Westman och Sjöström (representanter ur olika partier) anförde bland annat:
Statsrådets beslut att trots skolöverstyrelsens avstyrkande likväl medgiva befrielse från återläsningss%ldigliet, synes oss synnerligen olämpligt. Att dylika medgivanden kunnat lämnas fore 1920 finna vi mera naturligt, då ännu ej de skärpta bestämmelser tillkommit, som uppsatts som villkor för utfående
av statsbidrag.–––––-Då emellertid
sa synnerligen noga och sorgfällig uppsikt av alla skolans myndigheter hålles över att ingen avknappning i lästiden sker, synes det oss oegentligt, att k. m: t, i strid mot en enhällig mening hos skolmyndigheterna, medgiver avknappning i lärotiden. An mer olämpligt synes detta, då det sker genom att behandla centralförbundets kurser i särskilt gynnad ställning. Hur värdefulla - kanske mer for lärarens personliga utveckling an för det egentliga skolarbetet - dessa kurser an må vara, kan med fullt fog hävdas, att många andra slag av fortbildningskurser, som omedelbart beröra den dagliga undervisningen, skulle vara berättigade till företräde till ovannämnda förmånsrätt, om den över huvud skulle utdelas, vilket vi i likhet med skolöverstyrelsen finna oriktigt. Då emellertid förfarandet ar efter ar upprepats, avser vår anmälan på intet satt någon personlig anmärkning mot vederbörande statsråd, utan ar det vår önskan, att den godtyckliga praxis, som inom ecklesiastikdepartementet följts i denna fråga, matte undanröjas och ersättas med det förslag till en rationell lösning av frågan, vartill hänvisning givits av skolöverstyrelsen.
För var del vilja vi på det livligaste instämma i detta uttalande. Det ar på tiden, att denna fråga vinner sin definitiva lösning. Går man vid sakens ordnande förbi alla politiska spekulationer och endast tar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
