Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 6
E. SELLING.
S. LIDÉN.
tets överlärare och kvarstod i denna befattning till 1927 ars slut. Ar 1919 valdes han till skolkassor och innehar denna befattning från 1923 för Ljusdals köpings skoldistrikt. Erhöll 1927 Patriotiska sällskapets stora guldmedalj och utnämndes samma ar till riddare av Vasaorden.
S. har varit ordförande i Västra Hälsinglands kretsförening av S. A. F. under 25 ar. Har -under många ar varit lärarkårens representant i skolrådet, ledamot och v. ordf. i styrelsen for Ljusdals kommunala mellanskola ifrån denna skolas tillkomst. Deltagit i flera kurser och som statsstipendiat gjort en studieresa.
X.
S. Lidén.
Den 11 febr. ifyller folkskolläraren och organisten i Jung Sven Lidén 50 ar. L. ar född i Travad, Skb. Han avlade ’folkskollärarexamen i Göteborg 1903 samt organist- och kantorsexamen i .Skara 1905. Elfter 31/2 års tjänstgöring i Häggesled tillträdde han sin nuvarande befattning den l jan. 1907.
I Jungs församling har L. således nedlagt ett 20-årigt arbete i skolans och kyrkans tjänst. Dessa ar kunna ju betecknas som en brytningsperiod mellan gammalt och nytt, inte minst när det gäller skolans undervisning och organisation. Nutidens krav på en (fullgod undervisning även for landsbygdens barn har L. städse understött. Han har också haft glädjen se den i västgötasocknarna förr sa vanliga C l-iformen utbytas mot B l även i sin egen socken.
Det kan ju förefalla vanskligt att offentligen värdesätta en kamrats lärargärning. Då emellertid insändaren haft förmånen vara L: s elev torde åtminstone sa mycket sägas, att kunskapsmeddelandet for honom ej ar malet utan ett medel till att fostra goda, -fria och tänkande människor. Minnesplugget har alltid varit bannlyst från hans skola.
Rättrådighet mot alla, vederhäftighet och självständighet, men också förståelse ’for andras ärliga övertygelse ha också under årens lopp mer och mer förskaffat honom hela församlingens aktning. Sa har han t. ex. fått mottaga flera ’förtroendeposter inom kommunen bi. a. ordf. i pensionsnämnden, skolkassor, led. i tax. nämnden m. m. Före årsskiftet valdes L. dessutom enhälligt till ordf. i kommunalstämman.
Inom St. Hovstraktens föreläsningsförening har han iäven nedlagt ett intresserat arbete.
Kaårsolidariteten sätter L. högt. Inom Vara-kretsen av S. A. F. ar han en aktad och gärna hörd medlem, och har bi. a. flera ar beklätt sekreterarbefattningen.
Kamrater, församlingsbor och vänner komma säkerligen att på högtidsdagen ibringa honom en hjärtlig hyllning. Redan nu må uttalas en ivarm tillönskan om halsa och krafter till fortsatt gagnande verksamhet.
R.
Dödsfall.
O. Danielsson.
.Såsom i iföregående nr i korthet omnämndes har ’folkskolläraren Otto Danielsson i Tumleberg avlidit efter en längre tids sjukdom, sörjd av maka.
D. avlade folkskollärarexamen i Göteborg 1920. Efter vikariat i Södra Ving blev han ord. i Stockabäcks folkskola, Björketorps församling, ar 1922 samt följande ar i Tumleberg.
Med D.. bortgick en god och intresserad lärare, och det ar att beklaga hans allt -för tidiga bortgång. Han var i sitt liv en försynt, rättskaffens och gladlynt människa och hörde till dem, om vilken ingen med fog kunde säga något ont. Var han var fick han många goda vänner, och vi, som fingo räkna oss till dem, minnas honom med saknad.
E. Lj-t.
G. A. Bexell.
Härom dagen iförde ett sorgkantat brev till mig underrättelsen, att min gamle lärare, förre folkskolläraren och kantorn G. A. Bexell i Navels j ö, Jönk., gått till vila, över 66 ar gammal.
Det ar egendomligt, att j<u äldre man blir, dess mera envist hänger tanken på barndomen last i ens minne. Jag har under de senare aren av min e£en lärarverksamhet alltmera kommit att tanka på den man, som jag på skolbänken fått lyssna till och handledas utav. Och dessa erinringar, sa långt de sträckt sig, har starkt jnig i den övertygelsen, att Gr A. Bexell var en sällsynt dugande lärare. Jag beklagar m:jg själv, att jag icke har bLttre i minnet hans sätt att ta undervisningen. Men de brottstycken därur, som ännu stå klara for mig, bara vittne om att han var på sitt satt en föregångsman i utövandet av sitt kall.
Ett sällsynt redigt och klart huvud, en medfödd begåvning, nedärvd från en gammal lärarsläkt, tidigt inställd på ,sin blivande verksamhet kunde han konsten att med dåtida ytterligt enkla hjälpmedel bibringa åtminstone de allra enklaste elementen av kun-
skaper. Att nå dit i en periodläsande skola med fyra månaders läsning och ända upp till 70 ibarn, det vittnar om en vitalitet och skapande ’förmåga utöver vanliga mått. Hade ödet fort hans väg till en plats med större utvecklingsmöjligheter och icke som nu på sin fars plats ute på småländska landsbygden, sa skulle han icke undgått den uppmärksamhet som lärare, vilken hans skicklighet ibort berättiga honom till.
Till hans ’förtjänster hörde framför allt hans åskådlighet, koncentration och vakenhet för vad tiden, eller kanske hellre framtiden, skulle komma att kräva av de blivande medborgare han hade att fostra.
Vad som nu går under namn av hembygdsundervisning tillämpade han redan i mitten av 1890-talet på sitt eget originella sätt, åtminstone har jag aldrig sett eller hört det användas, naturligtvis icke lörut, men ej heller senare. Förmodligen hade han på ett stycke tjock papp ritat en hembygdskarta, som omfattade troligen hela socknen eller kanske var det endast skolroten. Där fanns både kyrka, skola, vägar och gårdar, vartenda skolbarns hem var inprickat, såvitt jag nu kan erinra mig. Sedan hade han delat upp denna karta i ett antal -smådelar, vilka med häftstift hopsattes på svarta tavlan under barnens livliga medverkan. Del efter del fogades till centrum, skolan, och sa växte under hans egen ’berättelse hembygden fram. Det var en framställning, där det fanns utrymme såväl för sagan om jättens ’försök att med ett jättekast tysta kyrkklockan som också historien om vikingarnas bedrifter, varom traktens runstenar vittnade. Sa ungefär bevarar jag det ännu i mitt minne.
Jag vet inte, om namnet jordbruksbetonad fortsättningsskola var kant för trettio ar sedan, men nog vet jag, att B. hade begreppet klart for sig och sökte omsätta det i praktiken. Inte for att det ’beredde just mig något större nöje att hora talas om jordens behov av »kali och super fosfat», men för dem, som redan då voro beslutna att stanna på fädernetorvan, gav det med all säkerhet en första glimt av de kunskaper en modärn jordbrukare i våra dagar måste inte endast av gammal vana kanna till utan framför allt verkligen förstå, veta varför det skall vara sa eller sa. Han var emellertid sa fördomsfri, att han kunde låta de mindre intresserade syssla med sådant, som for dem hade större intresse, en slags individualiserad undervisning alltså. Den tidens frivilliga fortsättningsskola lade ju- heller inga hinder i vägen för en sådan anordning.
Djupt måste min gamle lärare ha känt. huru en absolut undermålig skolform lade hinder i vägen för vad han ville och skulle kunnat åstadkomma, under gynnsamma yttre former. Därför iförde han en lang och stundom till synes hopplös kamp för bättre skolorganisation. Att han därvid kom att stöta samman med äkta småländsk envishet och efterblivenhet var han säkerligen i förväg fullt medveten om, liksom också att gamla vänskapsförbindelser skulle bli utsatta för hårda påfrestningar. Men för honom gick saken före allt annat, och med sin blixtrande kvickhet, sega energi och rikt flödande humor, som spred ett försonande skimmer över tillvaron,
O, DANIELSSON.
G. A. BEXELL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
