Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
SVENSK LÄRARTIDNING.
Nr 2
Att folkbildningen i landet står lagt ar odisputabelt, men man må rättvisligen tillägga adverbialet ännu. Ty här arbetas det dock ej for att få en annan sakernas ordning till stånd! Sverige kan vara stolt över att härvid vara med i leken - genom fröken Dagmar Berg, föreståndarinnan for Kasr-el-Dubara College, den modärna flickskolan i Kairo, som om två ar till varen skall släppa ut de första egyptiska studentskorna.
När doc. Rydh ägnar ett kapitel åt denna skola, blir det ej, som man kunde vänta, om skoltimmar och kurser. Det blir om en pratstund, då hon lyssnar på hur fröken Berg lite misslynt tycker sig få alltför lite tid att uträtta någonting, varmed hon menar att hålla lektioner, vilket ger förf. tillfälle påpeka, att just alla dessa administrativa och andra omsorger, vilka lägga beslag på det mesta av föreståndarinnans tid, i henne funnit personen med det ideala pedagogiska handlaget. Och befolkningens enligt vedertagen uppfattning sa orubbliga indolens ar inte heller sa orubblig, när dagens skick och sed granskas lite närmare. Ty i ar ar icke som i fjol. Ett markant prov härpå äro kvinnornas slöjor, som nu börja vara sa tunna, att nästa steg - ingen slöja alls! - blott torde vara en tidsfråga, åtminstone for överklassdamernas vidkommande.
Doc. Rydhs bok ar således lärorik i mer an ett avseende. Den ar bi. a. en levande erinran om hur fort tiden hastar ut i världen, ej minst i Orienten, och den ar en fin och pålitlig vink till resande medmänniskor om nyttan av att titta på en sak minst två gånger.
Det ar överflödigt påpeka, att förf. också sysslar med det gamla faraonlandets rika skatter av minnen. Det ligger i hennes vetenskapliga fack, arkeologien, att sa skall vara. Gripen vandrar hon genom Amon Ra’s sfinx-alléer och kolonnskogar i Karnak. Hon besöker Hat-’Schepsuts tempel i Deir-el-Bahari, och det ar ursäktligt, att den nordiska fe-ministen blir varm i sinnet över kraftkvinnan på faraonernas tron for bortåt 3,000 ar sedan. Hon strävar från klipp-grav till klippgrav i Konungarnas dal, och i Kairos museum -står hon sedan med i kön till Tut-anch-Amons mer an andra lockande rum.
Men mer an for de lysande minnena, där har hon stannat vid den sa tidigt bortgångne faraonens svärfar, Ech-n-Aton, en av de märkligaste bland de gamla tidernas härskargestalter, stor som tänkare och drömmare och lycklig som människa.
Man kan vara viss, att det sista ar en omständighet, värd att nämna. Helt och fullt ar man därför med inför den ljusa familj idyll förf. rullar upp av konung, drottning och små prinsessor. Hög och molnfri ar rymden i Egyptens land, - rik och god ar solen. När Ech-n-Aton fann det gott att leva, blev hans tack till solen en tanke, som sprängde
former och kultsedvänjor och gjorde honom till kättare. - Den fria tanken har stolta traditioner.
Doc. Rydhs resboK ar en paria i sin genre. Innehållet ej mindre an de många illustrationerna, som i flertalet fall emanera från författarinnans kamera, och den förnämliga utstyrseln, göra den till en bland de finaste presentböckerna.
B. E.
Mordängeln. Kulturhistorisk berättelse från Västerbotten och Lappmarken av Carl Edquist Diakonistyrelsens förlag. Pris 4: 50.
Föreliggande arbete av den kände prästmannen och kulturskildraren uterör en direkt fortsättning av hans ar 1926 utgivna tidsskildring »Det stora nödåret». Det ar sålunda till Skellefteåbygden han även här förflyttar läsaren. Det stora nödåret 1866-67 efterföljdes av ännu ett sådant, och i dess spår gick pesten, såsom oftast hände. Befolkningen däruppe blev sålunda hart prövad, men dess tålamod, gudsförtröistan, självförsakelse och offervilja ’Sviktade ej, om man ser befolkningen i stort. Förf. meddelar storartade och gripande prov härpå. Och det bor ihågkommas, när man läser boken, att den i sina huvuddrag vilar på historisk grund. Händelserna ligga ju icke längre tillbaka, an att förf. av ännu levande personer kunnat få ränningen till den väv, som han sedan sa konstnärligt vävt samman. Ty även i litterärt avseende måste man säga, att boken står på ett högt plan. Det finnes ställen, som äro mästerstycken av kultur- och folklivsskildring. Sa t. ex. har förf. på ett mästerligt satt skildrat de ganska massiva rester av gammal folktro, som ännu i slutet av 1860-talet levde kvar i Västerbottens skogsbygder och kanske till någon del ännu leva kvar,. Även hans naturmålningar utmärkas av en friskhet och åskådlighet, som endast den kan ge, som själv på nära håll, fångat något av naturens e gren själ. Man märker, hur kärleksfullt förtrogen han ar med sin karga men anda vana hembygd och hur angelägen han ar att göra dess härlighet känd i de kretsar, dit hans bok kan nå. Och han har lyckats häri, mer kanske, an han själv tror. Man ryckes med av den ödemarks-stämning och vildmarksmystik, som han mångenstädes trollar fram. Men starkast gripes nog läsaren anda av de levande personer, som han möter i boken. Flera av dem äro direkt gripna ur verkligheten, såsom häradshövding Kramer, pastor Norrman, Lappmarksbasen, nylä-sarrörelsens hövding Anders Larsson, känd från förf: s arbete »Läseriet i Skelleftebygden» m. fi. Mera fritt uppfattade och indiktade äro »Spel-Jonke» och hans familj krets, finnen Feltonen m. fi. Skärt och vackert tecknas den senares förhållande till »Spel-Jonkes» dotter Kunigunda, en kärnfrisk, arbetsam och gudfruktig norrlandstös, som det ar
en sann glädje att göra bekantskap med. Mellan henne och nutidens jazzfliokor ar det ett mycket stort svalg befäst. - Men - »all jordisk lust ar bräcklighet och kärlek allra mest.» Just när de unga stodo vid malet för sin strävan, skördades Feltonens brud,, den präktiga genomsunda norrlandsflickan, av döden. Hennes dödsbädd och ingående i den himmelska härligheten utgör bokens slutparti, liksom nog skildringen härav också utgör bokens höjdpunkt.
Föreliggande bok borde ju - kunde man tycka - vara en ganska sorglig bok. Men det ar den icke. Läsningen av densamma kvarlämnar intet dystert intryck. Nog kan man gripas och gripas djupt av vissa partier, men det huvudintryck den ger ar en ljus förtröstan. Och man lägger ifrån sig boken med ett starkt intryck av livets oändliga rikedom. Förklaringen ligger nära till hands. Det ar »tonen från himlen», som går igenom boken och gör den till en sa stark och god bok. Förf. har lyckats påvisa, vilken bärande makt en sund och stark gudsförtröstan ar i livet och inför döden. Livet far en annan rymd, mening och innebörd, när det går upp for människan, att »tidens kval far sammanhang med evighetens tröst.» I den meningen ar Carl Edquists senaste bok en både styrkande och livsbejakande bok. Det ar böcker av detta slag, som var tid behöver. Illa vore det, om denna värdefulla bok skulle drunkna i julöverflödet på böcker. Den bör ej saknas i något folkbibliotek, och som ungdomsbok kan den på det varmaste rekommenderas.
Edvin Aspling.
Nytt i bokhandeln. Diakonistyrelsens bokförlag:
Fader Vår. Den kristna tros- och livsåskådningen, för den grundläggande undervisningen sammanfattad av Johannes Ljunghoff. Första avdelningen: Jesu förkunnelse. Större upplagan med metodiska anvisningar. 75 öre.
Hjälpbok lör den sammanfattande undervisningen i den kristna tros- och livsåskådningen, för folkskolans* sjätte klass, utgiven av Edv. Rodhe och G. Thunander. 40 öre.
a ord.
I Jönfrågan.
Det svar, som deputationen från centralstyrelsens verkställande utskott erhöll av ecklesiastikministern, »att en proposition i lärarnas lönfråga vare sig beträffande lönreglering eller tillfällig lönförbättring icke ar att for- ’ vänta ,vid 1 928 års riksdag», ar väl ändå väl starkt. Trots det »välvilliga» emottagandet som det ju alltid heter, ar det ingenting mindre an det absoluta ignorerandets handske ånyo slungad Sveriges folkskollärarkår mitt i ansiktet. Detta kan synas vara ett starkt ord, men med tanke på hela denna passionshistoria, som behandlingen av folkskolans lärarkår i lönhänseende kan sägas vara, ar det nog ganska berättigat. Den historiska översikt över folkskollärarnas lönfråga sedan 1840 och .fram till våra dagar, vilken stått att läsa i Sy. Ltg och som ingick i centralstyrelsens petition, ger verkligen syn for sagen, att det ar en enda ilång liidandehi storrå. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
