Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
914
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 46
ningen skall upphöra. Skulle skoldistrikt anse önskligt att för sitt vidkommande öka undervisningen till mer an åtta månader om året, anser kommittén obehövligt, att ersättning utgår för den sålunda ökade tjänstgöringstiden, såvida den icke överskrider den för lärare vid läroverk och kommunala mellanskolor stadgade maximitiden av 39 veckor.
Vid bedömandet av denna fråga vill överstyrelsen att börja med erinra därom, att övertidsersättning för läsning utöver åtta månader i samma proportion som den övriga lönen utgått ända sedan 1861. När folkskollärarna genom beslut av 1871 års riksdag erhöllo sitt första ålderstillägg, borttogs emellertid övertidsersättningen, och lärarna skulle för den bestämda lönen vara skyldiga att tjänstgöra ända intill 10 månader om året. Detta stadgande kom dock att galla endast två ar. På grund av de oegentligheter i både reellt och formellt hänseende, som följde med en dylik anordning, och det stora missnöje, som både från lärarkårens och skoldistriktens sida yppade sig med anledning härav, beslöt redan 1873 års riksdag på förslag av k. m:t, att ersättning för övertidsläsning ånyo skulle utgå i överensstämmelse med det tidigare stadgandet. Sa har också alltjämt skett under de senaste 50 åren.
Att nu på sa lösliga grunder, som kommittén framlagt, helt bryta med denna princip, finner överstyrelsen i likhet med en reservant på denna punkt betänkligt. För det första måste det befinnas vara en verklig självmotsägelse att vid strävandet att finna ett lönsystem, som i formellt avseende i möjligaste mån likställer olika grupper av befattningshavare med varandra, göra en sådan tillämpning av detsamma, att därav i realt hänseende uppstår en den mest påtagliga olikställighet mellan befattningshavare inom samma grupp. När det gällt en ifrågasatt utsträckning av tjänstgöringstiden med en eller annan timme per vecka, har kommittén, såsom framgår av dess framställning, varit angelägen om att undanröja den ojämnhet, som beträffande arbetspresta-. tion skulle kunna uppstå i fråga om olika lärare. Men när det gäller den årliga undervisningstiden, ifrågasätter kommittén utan vidare, att somliga lärare skulle för en utöver 8 månader utsträckt tjänstgöring av ända intill 4 Va veckor, sålunda över en manad, arbeta för samma lön, som det överväldigande flertalet lärare åtnjuter för 8 månaders undervisning. Och denna ojämnhet i avlöningsförhållanden skulle enligt kommitténs mening tillskapas därigenom, att den bestämmanderätt om lästidens utsträckning utan särskild ersättning, som hittills förbehållits konung och riksdag, skulle tagas ifrån statsmakterna och läggas i de enskilda skoldistriktens hand.
o
En sådan omläggning av hittills gällande grunder finner sig överstyrelsen av flera skäl icke kunna tillstyrka. Oav-
sett den verkliga orättvisa, som ligger däri, att inom samma lärarkår reallönen skulle med hänsyn till olika tjänstgöringstid å olika orter komma att ut-inätas högst olika-, skulle även andra olägenheter följa härmed. Tjänster med den längre tjänstgöringstiden skulle utan tvivel bliva svåra att besätta och få nöja sig med sämre lärarkrafter, i stället för att det med nuvarande system med lön efter arbetstiden förhåller sig tvärt-om. Den i och for sig önskvärda utvecklingen mot längre undervisningstid per ar, där förutsättningar därför eljes finnas, skulle härigenom motverkas. Ett system med olika tjänstgöringstid på skilda orter för samma avlöning komme att valla åtskilligt trassel. Särskilt for lärare, som avlönas efter lästid, t. ex. vikarier, skulle avlöningarnas och statsbidragens storlek ofta växla och därmed de administrativa svårigheterna växa. Med ett ord: alla de olägenheter av reell och formell art, som under åren 1872 och 1873 skapade en sa gott som enhällig opinion for återgående till det nuvarande systemet, skulle helt säkert inställa sig. Ur alla synpunkter förefaller det därför överstyrelsen riktigast, att den för folkskolans lärare bestämda lönen fortfarande som hittills kommer att gälla den årliga undervisningstid, som statsmakterna bestämma såsom normal lästid för hela rikets folkskolväsen, och att särskild övertidsersättning utgår i förhållande till arbetstiden i de jämförelsevis få skoldistrikt, där en mera utsträckt undervisningstid förekommer.
Vad angår kommunala mellanskolor och högre folkskolor föreslår överstyrelsen, att undervisningsskyldigheten för ämneslärare bestämmes 25-30 timmar i veckan.
5) Beträffande ’kvinnliga lärare har kommittén ansett sig böra inskränka sig till att för dessa befattningshavare uppbygga ett lönsystem under anslutning till de nuvarande grunderna för kvinnlig lärares avlöning.
Kommitten betonar dock, att denna anordning bor betraktas som ett provisorium, vilket sedermera bor avlösas av definitiv lönereglering jämväl for kvinnliga befattningshavare. Visserligen har den för utredning i ämnet tillsatta kommittén nu framlagt förslag till reglering av kvinnliga befattningshavares avlönings-och pensionsförhållanden, men då ifrågavarande spörsmål ännu ej varit föremål för riksdagens omprövning, ar uppenbarligen sakläget i det hela oförändrat.
Givetvis, säger överstyrelsen, skulle det varit ägnat att medföra påtagliga fördelar, om i samband med nu ifrågasatt lönreglering ett mera definitivt ordnande av de inom undervisningsväsendet talrika kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsförhållanden kunnat ske på grundvalen av de principer, som i sådant avseende be-
finnas böra komma i generell tillämpning. I frågans nuvarande läge ar emellertid tydligt, att statsmakterna svårligen kunna tänkas villiga att lämna sin medverkan till en partiell lösning, som otvivelaktigt skulle komma att betraktas såsom föregripande det slutliga ståndpunktstagandet i ett vittutseende spörsmål med avsevärda statsfinansiella konsekvenser. Vid sådant förhållande anser sig överstyrelsen böra biträda den av kommitten företrädda ståndpunkten, under framhållande likväl av den synnerliga angelägenheten av att berörda fråga måtte utan dröjsmål föreläggas riksdagen till slutlig prövning.
Svenska skolmuseet
har ånyo anordnat en utställning, denna gång tillsamman med Stockholms slöjdlärarförening. Museet och nämnda förening hade nämligen anmodat folkskollärarna i Landskrona, överläraren vid Näs Gunnar Nilsson att å museet utställa en samling slöjdmodeller, och hr Nilsson har efterkommit denna anmodan. Utställningen, som omfattar en av hr Nilsson samlad serie modeller för papp-, trä- och metallslöjd, delvis utförda av barn i Landskrona stads folkskolor, öppnades den 7 nov. i närvaro av ett stort antal slöjdlärare och andra intresserade och pågår under 14 dagar. I sammanhang med utställningens öppnande höll hr Nilsson ett föredrag, i vilket han dels redogjorde för de viktigaste principer, sona ligga till grund för slöjdundervisningen, sådan den numera bedrives vid Näs, dels bemötte den kritik, som på senare tid riktats mot denna undervisning. Föredraget illustrerades av ett stort antal skioptikonbilder. Beträffande ovannämnda modellserie, i vad den avser träslöjden, hänvisas till nr 31 av denna tidning. ______.
Folkskollärarnas Tidning
har enligt tidningens egen uppgift utsänt sitt nr för den 5 nov. till samtliga »kårmedlemmar». Vilken kår här menas- hela folkskolkåren eller endast de manliga folkskollärarna - nämnes icke. Numret jämte en bilaga på 31 sidor ar avsett att utgöra propaganda for Sveriges folkskollärarförbund efter dettas 5-åriga tillvaro. Det ar betecknande for den ståndpunkt, på vilken tidningen ännu befinner sig, att en sådan propaganda icke kunnat gå av för mindre, an att tidningen skulle försöka resa kammen och agera stridstupp gentemot Sv. Ltg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
