Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
707
organisation». (Delvis översatt till svenska. Pedagogiska skrifter, 54:e häftet). »Autorität und Freiheit als Bildungs-grundsätze».
L Thorén.
Från 17:e allmänna folkskollärarmötet.
Riktlinjer för folkskolbarnens
medicinsk-hygieniska
omvårdnad.
Föredrag av överläkaren med. dr C. A. Ljunggren, Trälleborg.
Först måste vi fixera målet för våra strävanden. Klart och tydligt angives detta enligt min mening av den berömda amerikanska pedagogen Terman i följande ord: »Skolan får ej förorsaka klenhet och deformiteter hos barnen. Den lör söka skydda dem mot all slags sjuklighet, reparera de existerande felen, bekämpa de nedärvda eller förvärvade sjukdomsanlagen, kroppsliga såväl som andliga, och söka förbättra de skadliga förhållanden, i vilka barnet eventuellt lever, med ett ord sagt - stärka dess konstitution och göra det fysiskt och andligt dugligt i kampen för tillvaron^.
1. Nuvarande skolhygien.
Den nuvarande Skolhygienen har ju mest varit inriktad på den första av Termans fordringar »att motverka skolgångens skadliga inverkan på barnen», och detta ar ju också självklart den första åtgärd, som bör vidtagas. Skolgången i sig själv innebär ju ett hämmande av barnets ostörda utveckling. Man behöver bara tänka på att barnen under nästan halva dagen skola föra ett stillasittande liv i stället för att fritt få röra sig ute under den fria luftens och solens livgivande inverkan, och därjämte ar ju själva skolarbetet mer eller mindre ansträngande för dem. Då staten fordrar obligatorisk skolgång för alla barn, ar det ju dess ovillkorliga skyldighet att se till, att denna i sina verkningar ej skadar barnen. Härvidlag kunna vi med glädje konstatera, att mycket blivit gjort, sa att vårt land intager en hög rangställning bland nationerna beträffande vad jag skulle vilja kalla själva skolmiljön, såsom byggnader med deras inredning, lärotidens hygieniska indelning, gymnastik och lekar, bad m. m., även om på landsbygden ännu å sina ställen åtskilligt i detta hänseende kan vara bristfälligt ordnat, i huvudsak av ekonomiska skäl.
Härför hava vi främst att tacka folk-skolinspektörerna, som, sedan denna institution infördes 1861, energiskt och framgångsrikt arbetat inom detta område. Även våra äldre framstående barnläkare, sådana som Fr. Berg och Kjellberg, ivrade kraftigt för skolbarnens hygien. Många av våra skolläkare hava även gjort vackra insatser häri, men
det mest storslagna verket var Axel Keys utredning över hälsotillståndet bland de allmänna läroverkens barn, som även i utlandet vann stort erkännande. Detta blev av stor betydelse för förbättrandet av förhållandet vid våra högre läroverk, och verkningarna härav hava även trängt till folkskolan.
Skolläkare infördes tidigt i vårt land i elementarskolorna (i samband med Lingska gymnastiken) och finnas nu i alla dessa skolor med avlöning av staten. Den första folkskolläkaren tillsattes av Göteborgs stad ar 1895, och numera torde de flesta städer hava av kommun avlönade skolläkare men landsbygden i sin helhet vara sa gott som utan.
Det ar att anmärka, att i nästan alla andra länder man börjat med att införa skolläkarinstitutionen i folkskolorna av det klara skälet, att barnen där vore i större behov därav.
13:e allmänna folkskollärarmötet framhöll också detta krav, och riksdagen tillsatte en kommitté 1913 för att utreda frågan om statsanslag till kommuner, som ville inrätta skolläkarplatser, men längre har man tills dato icke hunnit.
Således ar f. n. större delen av vårt lands folkskolbarn utan läkartillsyn. Skolläkarinstitutionen för de övriga ar mycket bristfälligt ordnad, och även med erkännande av åtskilliga läkares intresserade och dugliga arbete på detta område och införandet av skolkliniker för specialvård i de större städerna tillfredsställer den ingalunda Termans alla fordringar på skolbarnens medicinsk-hygieniska omvårdnad. Detta ar enligt min tanke en trängande nödvändighet för alla våra folkskolbarn.
Nu kunde Ni svara mig: »Skolans uppgift ar att bibringa barnen vetande. Det ar intet hälsoinstitut, och då det ar sörjt för att de hygieniska förhållandena i skolan äro goda och därjämte införts även fysisk fostran med gymnastik, lek och bad etc., har staten gjort sin skyldighet och kan överlåta åt föräldrarna, som bära ansvaret för sina barns hälsovård, att ombesörja den. Det skulle kanske t. o. m. minska föräldrarnas ansvarskänsla gentemot barnen, om skolan övertoge deras hälsovård. Skolläkare med begränsad verksamhet och därför ej medförande större kostnader, med uppgift att undersöka de barn, som skola intagas i skolan, övervaka särskilt deras syn- och hörselorgan, gallra ut dem, som ej tåla gymnastik etc., kan ju möjligen tänkas ingå i skolans uppgift, men ett program sa omfattande som det Termanska tillkommer ej skolan. Vidare kunna skolans målsmän framhålla, att barnen i allmänhet förefalla dem friska och sunda, och det vore onödigt att klema med dem med någon dyrbar läkarvård, och dessutom kunde en utvidgad läkarverksamhet i skolan störande inverka på skolans egentliga mål, nämligen undervisningsverksamheten. Slutligen kan den frågan framställas: »Vilka utsikter har man
för att resultatet skall motsvara kostnaderna?»
Alla dessa frågor har jag ställt till mig själv, då jag började min verksamhet i skolorna, ty jag började icke min verksamhet där såsom skolläkare, utan som medlem i folkskolstyrelsen, vilken fått i uppdrag att på basta satt ordna skolläkarverksamheten i staden. Sedan delade jag upp skolorna på 3 läkare, av vilka jag själv tog skolan med de klenaste barnen. Som det icke låg i mina kollegers intresse, då de liksom jag hade full sysselsättning förut, att betungas med ett stort arbete för skolorna, voro de goda kritici av mina förslag. Först nu efter nära fem års arbete i skolan och efter ett ganska mödosamt men å andra sidan mycket intressant arbete tror jag mig kunna riktigt bedöma de ovan anförda spörsmålen och angiva riktlinjerna för ett skolläkararbete, lagt efter de Termanska synpunkterna.
2. Skolbarnets normala utveckling förut ofullständigt känd.
Största svårigheten, som mötte, var, att barnets normala utveckling under skolåren var sa ofullständigt känd. Lantbrukarna på min ort visste att uppföda sina husdjur bättre an vi barnen. De kände precis, hur mycket en gris skulle taga sig i månaden, om den utvecklade sig normalt, men i våra medicinska handböcker fann man ingen tillförlitlig uppgift å huru mycket ett barn skulle taga sig. Jag läste i en engelsk tidskrift följande: Då man nu fullständigt känner lagarna för den vita råttans utveckling och de faktorer, som inverka härpå, sa torde det vara skäl att lika grundligt lära känna dessa lagar för - - jag hade väntat och hoppats, att det skulle stå »för barnets», men i stället stod där dess släkting »den norska råttan». Jag var icke ensam om denna missräkning. En hel nation fick erfara densamma. Efter kriget ansåg Frankrike det vara en absolut nödvändighet att agna det uppväxande släktet en sa god omvårdnad som möjligt. Regeringen utfärdade en förordning, att särskilda kurser skulle givas åt läkare och lärare om barnets fysiologiska utveckling, men det befanns, att de stora handböckerna endast innehöllo ett par sidor härom, alldeles för litet till en kurs. Man beslöt då att tillsätta en särskild professur, som bara skulle sysselsätta sig med detta ämne, och fyra av ministrarna tävlade om vem som kunde bli den första att inlämna denna motion till kamrarna, ty de visste, att den av alla partier skulle hälsas med livligt bifall. En annan svårighet vållade kostnadsfrågan. Därför måste man lösa detta problem sa, att för minsta möjliga arbete största möjliga verkan erhölles och tillika sa, att det icke på något satt verkade störande på undervisningsverksamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
