Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
SVENSK LÄRARETIDNING,
Nr 8
sade ämnesområden sa val överensstämmer med rektor Granér s allmänna syn på pedagogiska spörsmål. I att vägleda lärjungarna vid val av uppgifter för detta arbete och kontrollera deras utförande av detsamma har hr G. under en följd av ar ålagt sig förpliktelser, som gå vida utöver gränserna for vad gällande kursplan i det avseendet sätter i fråga.
Seminariets förseende med undervisningsmedel mötes städse av rektor G. med det mest välvilliga intresse; och särskilt ar dess boksamling hans varmt omhuldade skötebarn. Det kan sättas i fråga, om ej biblioteket vid Härnösands folkskolseminarium för närvarande kvalitativt sett hör till de främsta bland vårt lands seminariébibliotek.
Att leda ett seminarium med dess he-terogpna sammansättning av lärare och lärjungar ar för visso ingen lätt sak. Att rektor Granér häri lyckats mycket väl, därom finns det blott en mening hos dem, som känna tillståndet vid hans seminarium. Det torde vara få lärarkollegier, inom vilka det råder en sa genomgående god sämja som förhållandet ar vid Hernösands folkskolseminarium, en omständighet, som enbart den givetvis ar av oskattbar betydelse för framgången i lärarnas fullgörande av sin ömtåliga uppgift att fostra och undervisa. Det jämna ’ och samvetsgranna arbete, som över lag utföres vid seminariet, ar visserligen ej framtvingat av någon som helst stränghet eller ängslig, pedantisk hänsyn från rektors sida men väl framlockat och påverkat av hans aldrig svikande plikttrohet i att utföra sina egna närmaste åligganden.
Rektor Grauers goda inflytande på eleverna spåras i bi. a. det nästan undantagslösa välförhållande, som dessa visa i sitt uppträdande gent emot lärarna och i sitt sätt att fullgöra dem förelagda uppgifter. Under sin lärartid vid Göteborgs folkskolseminarium gick hr G. bland eleverna under namnet »Juste». De egenskaper, korrekthet och redbarhet, som på sin tid gåvo upphov till detta hedersnamn, äro nog de, som gillas högst även av hans nuvarande lärjungar. Vad dessa för övrigt tycka om sin rektor som lärare framgår av följande av en av hans elever därom nedskrivna ord: »Vara gemensamma timmar, särskilt pedagogik-och psykologitimmarna, äro verkliga högtidsstunder, som vi i dubbel måtto komma att sakna, när vi komma ut till våra respektive skolor.» Visserligen kan den impulsiva konstnärsnatur, som ar ett sa väsentligt drag i rektor Grauers rika och starka personlighet, en och annan gång taga sig utbrott i enlighet med sitt kynne. I det stora hela bemästras den dock väl, och uttrycken av den äro för övrigt av den art, att de snarare närma eleverna till an fjärma dem från honom.
Sin omvårdnad om seminariets övningsskola har rektor G. visat bi. a. genom införande av undervisning i ett främmande språk och i hushållsgöromål i skolans två högsta klasser.
Under sin studietid väckte hr G. synnerlig uppmärksamhet genom sitt utomordentliga herravälde över den språkliga formen. Man trodd.e om honom, att han skulle bli en framtidsman på språkforskningens område. Detta blev han dock på grund av förhållandenas makt icke. Hans ovanliga lätthet för den muntliga framställningen har emellertid fört honom i nära kontakt med det frivilliga folkbildningsarbetet och gjort honom till en flitigt anlitad och gärna hörd populärvetenskaplig föreläsare i ett flertal språkliga och historiska ämnen. I denna egenskap har han sedan ar 1900 besökt sa gott som alla större och ett stort antal mindre platser över hela vart land med undantag av Skåne, Bleking och Härjedalen.
Vid flera tillfällen har rektor G. framträtt med mycket men knappast tillräckligt uppmärksammade dikter, som samtliga bära prägeln av att vara danade av en verklig skald. Det må i detta sammanhang vara nog med att erinra om de av honom avfattade storslagna texterna till kantaterna vid invigning av Göteborgs Östra realskola (1906) och av de nya folkskolseminariebyggnaderna i Uppsala (1917) och i Lund (1919).
När nu rektor Martin Granér befinner sig på sitt livs middagshöjd och, livligt hyllad av lärare, lärjungar och talrika vänner, ser framåt mot uppgifter, som kunna föreligga honom, besjälas han helt visst vid tanken på sig själv och med sig samverkande krafter av liknande tankar och stämningar, åt vilka han i en av sina dikter givit följande uttryck:
»Framför oss ligger möda, allvarstyngd och
lang, men detta ar vår fröjd, vårt första och vårt
. sista:
Vårt land behöver oss; det skall bli stort
vart land!
I höst och vintertid, i nya somrars brand välsignat vare allt, som rikta vill och värna den adla sådd, som gror i fosterlandets famn, och över allt vart verk, en stor och ensam
stjärna, evinnerligen stråle Sveriges dyra namn!»
_____ V.
Martin Granér ar född i Oskarshamn den 26 febr. 1874. Genomgick Oskarshamns iägre och Uppsala högre allmänna läroverk. Stu-dentex. i Uppsala 1891, Teologisk-filosofisk ex. i Uppsala 1893, fil. kand.-ex. där 1895 (kompletterad i Uppsala 1898, vid Göteborgs högskola 1904). Folkskollärarex. i Linköping 1896. Vik. folkskollärare höstterm. 1896 och en del av vårterm. 1897. Provar i Stockholm 1898-1899. E. o. seminarieadj. i Göteborg 1899 - 1903, extra lärare vid Göteborgs västra realskola 1903-1906. Utnämnd seminarieadj. i Strängnäs 1905, tjänstgjorde där 1906 -1908. Adjunkt vid Uppsala högre allm. läroverk 1908-1911, vid Uppsala folkskolseminarium 1911-1913 (lektor 1919). T. f. folkskolinspektör 1912-1913. Rektor vid folk-skolseminariel i Härnösand 22 aug. 1913. Vik. undervisningsråd i skolöverstyrelsen tills. 12 månader aren 1916-1923.
Ledamot av styrelsen för dövstumskolan i Härnösand och inspektor för denna sedan 1918, ledamot av styrelsen (v. ordf.) för Västernorrlands lans landstings seminarium sedan 1918
Föreståndare för Strängnäs föreläsningsanstalt vårterm. 1908 och ordf. i Härnösands
föreläsningsförening sedan 1915. Mycket anlitad som populärvetenskaplig föreläsare fr. o. m. 1900. Föreläste vid akademiska sommarkurser i Göteborg 1902, vid sommarkurser i Norrbotten 1912 och 1913 och vid vetenskapliga fortbildningskurser for folkskollärare i Härnösand 1914-1920.
"Ett metodikspörsmåt i geografiundervisningen det fjärde skolåret" - ännu en gång.
Den artikel i detta ämne, som stod att läsa i Sv. Ltg för 16 jan. väckte reminiscenser från de första aren efter den nya undervisningsplanens tillkomst, då man i glad iver ville uppfylla minsta prick av lagen - och helst ännu mer. Att man då ofta råkade bli mer konungsk an konungen själv ar väl inte att undra på. Sådant händer alltid, när det skall banas vag för något nytt. Men att sa pass långt efteråt påträffa samma fenomen var förbluffande, det var som att på nytt uppleva de obestridliga utsvävningarna i hembygdskunskap för några ar sedan. En önskan om att få meddela sjätte klassens »fysisk-geografiska» lärdom redan det fjärde skolåret, kan man i denna intresseundervisningens tid ta något sådant på allvar?!
Då nu en artikel i nr 3 av denna tidning visar, att sa i alla fall skett, må det tillåtas, att spörsmålet åter tas upp.
Till en början ar det väl mer en fråga om lärokursen an om metoden, och i sa måtto ar ju en diskussion av ringa värde, då kursplanen en gång ar fastställd. Men då man nu strax får en lärobok efter - l - s recept i handom, blir man anda ängslig och känner ett behov av att säga ifrån. Vare därmed ingenting förklenande sagt om Fr. Bergs lärobok, som helt visst ar utmärkt. Bara inte i fjärde klassen!
Eller ar det verkligen någon, som funnit det lätt att tala med nio-tioåringarna om »naturliga landskap»? De naturliga områdena i Sverige äro minsann abstrakta nog för stort folk. Vem vill t. ex. peka ut gränsen mellan skogsbygden och kustlandet i Norrland? Ja, sådant betyder inte sa mycket för en vuxen, men för dessa småttingar blir det något besvärande oklart. Men en landskaps- resp. länsgräns ar något konkret, med rågång och röse och slut på den och den landshövdingens befogenhet. Sådant kan en tioåring fatta.
Och för resten, vad blir det av alla trevliga landskapsbeskrivningar, all nyväckt känsla för den egna bygden och det egna landskapet, om de historiska gränserna suddas ut och det blir ett naturvetenskapligt system av alltsammans?
Nå, faran för att det där skall gå igenom ar väl inte sa stor och blir väl allt mindre, ju mer lärarna behjärta generaldirektör Bergqvists nyligen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
