Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
121
fil. måg. E. M. T. Landahl, docenten vid universitetet i Uppsala, fil. dr Erik Noreen, läraren vid Stockholms stads folkskolor, fil. kand. J. H. E.’ Strandberg, K. I. S. Jarl (vid högre folkskola för handelsundervisning) samt lektorn vid tekniska gymnasiet i Örebro F. M. Frykholm (till innehavare av lärarbefatt-ning i handelsämne vid högre folkskola). - K. m:t har bifallit en av teol kand. samt fil. kand. och måg. H. G. C. Norström gjord ansökning att förklaras behörig att antagas till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola.
Många sökande. En vid Stockholms stads högre folkskola for teknisk utbildning ledig förklarad ordinarie ämnes lärartjänst i svenska, tyska och engelska sökes av doc., fil. dr Eric Noreen, Uppsala; fil. licina.. Nät. Flygare, Stockholm, och Carl Ernolv, Östersund; fil. mag:a Natanael Ekelundh, Motala, Wulff Furstenberg, Ystad, Albert Johansson, Stockholm, Gunnar Lanning, Stockholm, Axel Larsson, Göteborg, Thure Lewin, Hässleholm, Magne Månsson, Karlstad,.. Börje Olsson, Kristinehamn, Hugo Ryland, Örebro, Harald Gärnvall, Stockholm; fil. kand:a Hugo Mogren, Stockholm, Axel Nilsson, Värnamo, och Carl Ohlsson, Stockholm, samt e. o. ämnesläraren August Berggren, Stockholm.
En vid samma skola ledigförklarad ordinarie ämneslärartjänst i svenska, historia med samhällslära samt geografi sökes av läroverksadjunkterna Gustav Engman, Umeå, och Helge Kihlstedt, Örebro; fil. doktma Sven Rosén och Ferdinand Vegelow, Stockholm; fil. lic. Helge Granfelt, Stockholm; fil. magma J. E. Andersson, Kristinehamn, Sigfrid Andgren, Lund, Gideon Arfvidsson, Falköping, Fritz Elmstedt, Karlskrona, Nils A. Ericsson, Eksjö, Simon Erlandsson, Uppsala, Sven G. Hallengren, Göteborg, Jonas V. Holmdahl, Göteborg, Einar O. Hulling, Linköping, Algot Ljung, Skara, Rudolf Lundin, Jönköping, Nils Olsson, Kristinehamn, Olov Olsson, Hudiksvall, Frans Olwig, Eskilstuna, Nils Paulsson, Malmö, Sten Schlyter, Karlskrona, och Harald Vessby, Nyköping, samt fil. kand. Harald Strandberg, Stockholm.
Stockholms högre folkskolors lärarförening hade den 9 februari ett talrikt besökt sammanträde i Matteus folkskola. Den synnerligen livaktiga föreningen, som innesluter lärare och lärarinnor endast vid de för icke sa länge sedan startade högre folkskolorna, räknar för närvarande icke mindre an 76 medlemmar. Sedan föreningens ordförande, hr P. Trönriberg med en inledande välkomsthälsning öppnat sammanträdet, lämnades ordet åt förutvarande statsrådet Värner Rydén, som därefter höll ett med spänt intresse åhört föredrag över ämnet: Undervisningen i medborgarkunskap.
Tal. erinrade först om den plats, folkundervisningskommittén givit ämnet i sitt betänkande angående fortsättningsskolan, och om det förslag till undervisningsplan för ifrågavarande ämne, som kommittén där framlagt, vidare om den överarbetning av berörda förslag, som verkställts av De Geers sakkunniga, av vilka talaren varit ledamot, om skolöverstyrelsens ställning till frågan i det av överstyrelsen avgivna utlåtandet rörande de framställda förslagen samt om den av k. m:t ar 1918 till
riksdagen avlåtna propositionen om de praktiska ungdomsskolorna och slutligen om den formulering av 13 § i fortsätt-ningsskolstadgan, som av tal. under hans statsrådstid blivit given. Under meddelandet av denna historik påvisade tal. bi. a. den begränsning av ämnet, som efterhand vidtagits och som slutligen fått sitt uttryck i förenämnda 13 §. Genom den formulering, sagda § erhållit, hade tal. velat särskilt betona, att det här gällde förvärvande av icke blott medborgerlig kunskap utan även och icke minst medborgerligt sinnelag.
Efter denna inledande historik övergick tal. till att mera i detalj yttra sig om ämnets behandling i skolan.
Till en början fäste han därvid uppmärksamheten på orimligheten i de från vissa håll framställda anspråken, att stadgebestämmelserna redan nu skulle kunna vara genomförda i de nya fortsättningsskolorna, och att de senare allestädes skulle kunna vara färdiga att uppvisa de med reformen avsedda resultaten. Sagda anspråk vore oberättigade särskilt ur två synpunkter, nämligen med hänsyn till dels de äldre lärarna, dels undervisningsplanerna. Även om många av de äldre lärarna lätt nog kunde anpassa sig efter de nya förordningarna, gällde detta dock icke alla. Det vore obilligt att begära och dåraktigt att vänta, att en del av dessa lärare, som med sina gamla invanda metoder på sitt sätt åstadkomma ett jämförelsevis gott resultat men som hade svårt att sätta sig in i den nya tankegången, skulle övergiva sina gamla beprövade vägar och slå in på de nya. Följden därav bleve endast ett sämre resultat. Och vad undervisningsplanerna beträffar, sa hade man hittills, sa länge det varit nödvändigt att pröva sig fram, måst nöja sig med provisoriska sådana. Den av skolöverstyrelsen utgivna exempelsamlingen på undervisningsplaner hade hittills i de flesta skoldistrikt antagits oförändrade. Då emellertid dessa icke vore fullt anpassade efter stadgan, måste de givetvis snart nog läggas om, varvid även den då vunna erfarenheten borde utnyttjas och medborgarandan såsom ett av det förevarande undervisningsämnets syften starkare betonas. För det fallständiga genomförandet av en sa genomgripande reform som den här ifrågavarande fordrades enligt tal:s mening minst en halv mansålder, varför sålunda en smula tålamod i berörda avseende vore oundvikligt.
Undervisningens metodiska tillrättaläggande för barnen vore givetvis även förenat med vissa svårigheter till en början. Detta hade framgått jämväl av de första försöken till läroböcker i ämnet medborgarkunskap. Hur tal. för sin del hade tänkt sig det metodiska förfaringssättet, hade han velat visa genom att själv utgiva en lärobok i ämnet. Han utgå ve sig ingalunda för att därmed hava löst läroboksproblemet på det i allo lyckligaste sättet, men hade gjort
ett försök, som icke vore någon konstruktion utan vilade på vunna erfarenheter från den tid, då han i sin egen klass åt barn på samma åldersstadium som fortsättningsskolornas meddelat undervisning i medborgarkunskap. Konsten vore givetvis att lägga framställningen av det i sig själv nog sa torra ämnet på ett sådant sätt, att det tillvunne sig lärjungarnas intresse. Men härför fordrades tydligen i första hand ämnets anknytning till vad som förut funnes i lärjungarnas medvetande. Därur hade givit sig själv vad som vore den ledande grundtanken i tal:s lärobok: den historiska uppställningen. Tal. hade velat begagna sig av lärjungarnas redan förut vunna historiska kunskap och historiska intresse och sålunda hos dem skapa en historisk syn på hela ämnet. Huru han genomfört detta utvecklade han närmare i olika punkter.
I sammanhang härmed betonades även vikten av att i vissa fall taga till utgångspunkt något som lärjungarna känna till och hava intresse för, och betydelsen härav illustrerades med ett par fall ur verkligheten. Två lärare, en äldre och en mycket ung, hade att undervisa om hälsovårdsmyndigheterna. Den yngre började med socialdepartementet, gick därefter till medicinalstyrelsen o. s. v. ända ned till hälsovårdsnämnden, och efter dessa redogörelser visste ingen av lär~ jungarna någonting av det, som medde-delats dem. Den äldre erinrade först om ett utbrott av skarlakansfeber i skolan, hälsovårdsnämnden och provinsialläkaren ingrepo, nch skolan stängdes. Detta hade alla varit med om. Med detta som utgångspunkt byggde läraren sedan upp hela raden av hälsovårdsmyndigheter upp till den högsta. I detta fall hade lärjungarna följt med och kunde efteråt redogöra för alltsamman, uppenbarligen på grund av det personliga intresse, som det konkreta skarlakansfeberfallet hade ingivit dem.
Tal. varnade för särskilt läxplugg i detta ämne. Men lärjungarna borde lära känna sin bok på ett sådant sätt, att de visste, var redogörelsen för samhällets olika funktioner funnes i boken, sa att de sedermera vid behov genast kunde slå upp, vad de sökte.
Till slut betonade tal. ytterligare, att undervisningen i medborgarkunskap framför allt borde avse väckandet av en god medborgaranda och därför icke vara färgad av någon som helst partipolitik.
Föredraget mottogs med starkt bifall.
Varje lärare och lärarinna bör följa med Bin tid och hålla
antingen
Svensk Läraretidning eller
tidningen Småskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
