Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 6
i att L. D. toge litet närmare reda på den saken. Men eftersom L. D. tydligen ej ar sa värst nogräknat, varför ej skriva, att folkskollärarna ej behöva mera an ett ar för examen, såsom de numera ej ovanliga studentklasserna erbjuda? Det vore ju en an mera effektfull jämförelse med universitetslärarnas »ett par decennier», eftersom nu ej förstudier räknas med - utom för de senare.
Behöver redaktionen månne söka med ljus och lykta efter universitetslärare, som vid sin utnämning varit under 40 ar? Troligen ej, men väl efter den universitetslärare, som tills tiden för sin utnämning »ej haft någon inkomst att påräkna».
Folkskollärarna åtnjuta under seminarietiden »avsevärda statsbidrag», men att blivande professorer kunna få, och i de flesta fall åtnjuta »avsevärda statsbidrag» i form av docentstipendier ar L. D. nog generöst att ej räkna som inkomst. Ej heller det faktum, att de genom kollegier och lärartjänster vid läroverk förskaffa sig en årsinkomst, som i många fall flerdubbelt överstiger folkskollärarens lön i ordinarie tjänst. För folkskolläraren ar det däremot att efter »högst fyra ar» slå sig ned vid det dukade bordet och njuta sin lön av 2,100 kr. + bostad och- vedbrand. Trots de obetydliga studierna draga dessa dock en genomsnittskostnad av 6,000 kr. (under krisåren 8,000) och efter avdrag av ränta och amortering härav, de obligatoriska avgifterna, skatter o. d. återstår av lönen en summa för livsuppehälle, som, trots ett dyrtidstillägg av 6-800 kr., tangerar existensminimum.
Att nu uppmuntra folkskollärarna med en löneökning ar ju mycket vänligt av L. D., men jag tror, att vi vore ännu mera tacksamma, om L. D. ville stå för löneökningen, eller, om de ekonomiska resurserna ej tillåta detta, åtminstone ej söka bibringa allmänheten den uppfattningen, att folkskollärarna äro överbetalda för sitt, det drar jag ej i tvivelsmål att L. D. ar villigt erkänna, plikttrogna och ofta litet värderade men icke desto mindre utslitande arbete.
Däremot tror jag ej, att någon i vår kår missunnar en universitetslärare hans skäliga lon, väl vetande huru mycket mänskligheten har att tacka dessa vetenskapsmän för.
Med utmärkt högaktning. Erik Espting.
Om Ni vid läsningen av detta nummer finner detsamma innehålla något i ett etter annat avseende
värdefullt,
sa skulle Ni göra Svensk Läraretidning en tjänst och gagna den fria lärarpressen om Ni ville
visa det
f&r de medlemmar av folk- eller småskol-kåren, som ännu ej äro prenumeranter.
da ff e n.
Statsverkspropositionen.
Några reflexioner.
I näst föregående nr yttrade vi oss angående anslagen till inspektion och sakkunniga biträden hos skolöverstyrelsen samt till stipendier åt elever vid folkskolseminarier. Vi övergå nu till statsverkspropositionens övriga förutberörda förslag, som synas oss anmärkningsvärda.
Särskild uppmärksamhet tilldrager sig anslaget till reskostnadsersättning åt folkskolinspektörer, som nu ar 300,000 kr. Detta anslag har nedsatts till 250,000 kr. Härtill kommer, att det förvandlats från förslagsanslag till reservationsanslag.
För sänkningen av beloppet hava anförts följande skäl: 1) det förberedande arbetet å genomförande av skolorganisationer har till stor del slutförts, 2) det första insynandet av lärarpersonalens tjänstbostäder torde hava blivit verkställt och 3) sänkning av skjutstaxorna har på åtskilliga håll vidtagits. Dessa skäl må nu gälla vad de kunna. Vad det första skälet angår kan man utan tvivel med lika stor om icke större sanning säga, att det nämnda arbetet till stor del återstår. Detta gäller särskilt hela norra och vissa delar av mellersta och södra Sverige.
Härmed må nu emellertid vara huru som helst. Anslagsbeloppets sänkning i och för sig har icke sa stor betydelse. Det betänkliga och för folkundervisningen och skoldistrikten ö-desdigra ar sänkningen i förening med förändringen av anslagets natur. Något mera opraktiskt förslag an detta att göra det ifrågavarande anslaget till reservationsanslag kan icke tänkas, Ett reservationsanslag får, som bekant, icke överskridas. I propositionen gives visserligen den anvisningen, att skolöverstyrelsen skall i samband med granskning av inspektörernas förslag till resplaner, avseende den regelbundna inspektionen, för en varav de 52 inspektörerna fastställa det belopp, vartill hans reskostnader högst må uppgå. Därvid skall jämväl beaktas behovet av tillfälliga inspektionsbesök. Vidare skall vid anslagets fördelning lämplig del av anslagssumman hållas i reserv för att sedermera kunna efter särskilda framställningar ställas till förfogande av de inspektörer, vilkas resanslag på grund av oförutsedda förhållanden eventuellt visa sig otillräckliga. För den med inspektionsverksamheten mindre förtrogne kan
denna anvisning lata ganska plausibel, men i verkligheten ar den ingenting annat an en ren kammarteori. Den ar ogenomförbar, sa vida man icke vill i trängande f all lämna skoldistrikten fullständigt i sticket och dessutom fördyra inspektionen.
Vad först och främst angår de regelbundna inspektionsbesöken,sa ar det ogörligt f or skolöverstyrelsen att på förhand exakt beräkna reskostnaderna för alla inspektörer.
Vad sedan vidkommer de tillfälliga inspektionsbesöken, sa kan inspektören inte ha reda på dem, när han ingiver sin resplan. Alla inspektionsbesök, som han på förhand vet om, skola nämligen intagas i resplanen. Hur skall skolöverstyrelsen vid granskning av resplanen kunna för alla de 52 inspektörerna beakta sådana besök, som ingen känner? Att kräva något sådant ar att förelägga överstyrelsen en orimlig uppgift.
Vad vidare beträffar den summa, som överstyrelsen icke skall utdela utan hålla i reserv för besök, som föranledes av oförutsedda förhållanden, sa ar det uppenbarligen en omöjlighet att rätt beräkna den. Sådana inspektionsbesök kunna nämligen vara olika inom olika inspektionsområden och under olika ar. Någon norm för beräkningen gives icke. Följaktligen måste summan tilltagas på slump. Tilltages den då för lagt, kunna många skoldistrikt bli utan den hjälp från inspektörens sida, som de behöva och som av dem påkallas. Det gives nämligen i hela landet icke sa få fall, då oförutsedda förhållanden i hast påkalla inspektörens närvaro hos ett skolråd eller en kyrkostämma. Men har då anslaget tagit slut, kan han inte resa. I brådskande fall kan han stundom inte heller resa av den anledningen, att överstyrelsens medgivande först måste inhämtas och att tiden därigenom blir försutten.
På dessa invändningar kan visserligen svaras, att den summa, som skall hållas i reserv, skall tilltagas sa rundligt, att den under alla omständigheter räcker för ändamålet. Visserligen. Men därav följer, att inspektörernas ordinarie verksamhet blir i betänklig grad inskränkt. De råd och anvisningar och den hjälp i övrigt, för att icke tala om den uppmuntran, som lärare och lärarinnor i folk- och fortsättningsskolor ännu behöva för undervisningens omläggning och förbättring, och den hjälp, av vilken skolråden i flera avseenden och särskilt för anordningen av de nya fortsättningsskolorna äro i behov, bli ransonerade och fördröjda, varav skolväsendet i sin helhet kommer att bliva lidande.
Som det nu ar, kan en folkskolinspektör, om han kallas till ett skol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
