Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,134.) 23 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 38
mast sörjes han af efterlefvande maka
och tre barn.
Minnet af honom som god make,
fader, vän och kamrat skall länge lefva.
Hvile han ljuft!
Viktor Ekelund.
Jeanette Berglind t- Den 14
dennes afled i hufvudstaden en kvinna, som
mer än de flesta ägnat hela sitt lifs
obemärkta sträfvan åt vanlottade
medmänniskor, nämligen grundläggarinnan af
den s. k. Tysta skolan, fröken Jeanette
Berglind.
Född 1816, blef hon tidigt fader- och
moderlös samt erhöll vid 18 års ålder
ett hem i den bekante Per Aron Borgs
familj. Hon beslöt ägna sitt lif åt de
döfstumma, och sedan hon efter Borgs
död flera år konditionerat i olika hem,
kunde hon 1860 öppna den skola,
hvarom hon länge drömt. Endast få
lärjungar kunde hon mottaga och detta ur
de fattigaste klasserna, hvadan hennes
skola troligen snart skulle hafva blifvit
stängd, om ej Fredrika Bremer, med. d:r
Lemchen och konung Karl XV gifvit
den goda handtag. År 1866 fick
skolan eget hem vid Norrtullsgatan och har
sedan dess stadigt utvecklats samt blef
ombyggd 1896, År 1882 hade fröken
Berglind afgått med pension både af
staten och sin skola.
Vid jordfästningen i lördags uti Adolf
Fredriks kyrka erinrade kyrkoherden E.
D. Heiiman i varmhjärtade ordalag om
den hädangångnas storartade lifsgärning,
som ländt så inånga till välsignelse.
Kärlek hade varit hennes valspråk i
lifvet, och kärlek skulle följa henne i
döden. En mängd kransar prydde kistan,
och då denna grafsattes å Nya
kyrkogården, framträdde barnen vid Tysta
skolan och strödde blommor å den
hädangångnas sista hvilorum.
O. Pehrsson f. I sitt hem i
Smeds-.torp afled den 13 dennes f. d.
folkskolläraren i Gårdlösa Ola Pehrsson.
Han var född i Stiby 1824 och tog
folkskollärareexamen i Lund 1849. Efter
att en tid hafva tjänstgjort i Borrby
blef han 1853 ordinarie Innehafvare af
folkskollärarebefattningen i Gårdlösa, där
han verkade som lärare till 1884, då
han erhöll afsked med pension.
P. var en lärare af gamla stammen och
visste ej hvad klemighet ville säga, men
oaktadt hans stränghet bevara hans elever
honom i tacksamt och kärleksrikt minne.
Gift tvänne gånger efterlämnar han
änka och vuxna barn.
J. Eriksson f. Den 8 dennes
afled efter föga mer än ett dygns
sjukdom f. d. folkskolläraren, klockaren och
organisten i Sunnemo i Värmland Johan
Eriksson.
Han var född 1824 i Frykerud, men
föräldrarna bosatte sig sedan i Karlstad,
hvarest han tog folkskollärarexamen
1845. Eedan förut hade han biträdt vid
undervisning i folkskola på flera platser.
År 1846 tjänstgjorde han i Vase, blef
följande år folkskollärare i Norra Råda
och tillträdde 1849 folkskollärare-,
klockare- och organistbefattningen i
Sunnemo. Som folkskollärare kvarstod han
till 1891; klockare- och
organistbefattningen innehade han till sin död.
Med honom bortgick ännu en af de
få kvarlevande från vår folkskolas
tidigaste år. Begåfvad med god hälsa och
stor arbetsförmåga, utförde han under
många år ett tungt vägrödjningsarbete
för mera ordnade skolförhållanden,
ensam lärare som han var under 18 år i
sin vidsträckta församling. Hans
plikttrohet och hans under alla förhållanden
varma intresse för allt, som hade
sammanhang med skolan, upphörde aldrig;
icke heller det glada och vänsälla i hans
väsen.
Jordfästningen skedde under stor
tillslutning i kyrkan. I tal och sång både
i templet och vid grafven hyllades den
gamle läraren, och det med rätta. Bland
annat läste en lärarekamrat upp en
längre versifierad tillägnan vid grafven. En
ovanligt rik blomstergärd höljde det
sista hvilorummet för hans stoft.
Närmast sörjes den döde af åtta barn,
däraf en son är folkskollärare i Brattfors.
Engelska skolmän på studiefärd
till Amerika.
Sedan den undersökningskommission,
som af mr Alfred Mosely varit anordnad
för studium af det amerikanska
näringslifvet och som i U:T 35 af denna
tidning omnämdes, kommit på det klara
med att den amerikanska
ofverlägsen-heten på näringslifvets område
hufvudsakligen beror på den gedigna och
mångsidiga bildning, som amerikanarne
förvärfva uti sina skolor, har mr Mosely
ånyo föranstaltat om en expedition till
Amerika. Denna skall hafva till
uppgift att studera Förenta staternas hela
skolväsen; särskildt skall den lägga
märke till det inflytande, som det
rådande skolsystemet utöfvar på nationens
handel och industri.
Den nya kommissionen var ifrågasatt
redan föregående år, men dess
utsändande uppsköts, tills den nya skollagen
i England blifvit beslutad. Sedan nu
äfven Skolbillen för London blifvit af
parlamentet slutbehandlad, och man
således vet, hvad man på skolans område"
under den närmaste framtiden har att
bygga på i England, träder man till ett
ingående studium af Amerikas skolor.
Moselys skolkommission af reser till
Amerika den 3 nästkommande oktober.
Den består af 30 personer, hvilka repre-
sentera alla slag af skolor. Den engelska
lärareföreningen har Jått besätta en
plats och har för denna utvalt sin
ordförande mr H. Goward. Folkskolan är
dessutom företrädd genom en medlem af
Londons »schoolboard» och fyra
medlemmar af folkskolans lokalstyrelser å
andra orter. Färden skall gfi ölver
New-York, Newhaven, Boston, Philadelphia,
Baltimore, Washington, Chicago,
California. Meningen är, att hela
kommissionen till en början skall följas åt och
arbeta tillsamman, men att den
sedermera skall fördela sig på olika sektioner.
Hvarje medlem skall tydligen
hufvudsakligen studera den gren af skolväsendet,
som han själf representerar, samt efteråt
häröfver afgifva berättelse. Fr.
BARNBI BLI OT EKET.
SAGA
har utsändt tionde häftet af
innevarande årgång. Här afslutas berättelsen
om den kloke och tappre tuppen Lucia,
som kommer alla sina fienders ränker
på skam och segrar i den stora
tuppfäktningen. »Hjältebragd i Nordanskog»
är en spännande björnhistoria från
norra Jämtland och rör sig om en
mycket omtalad nalle, som i fjor fick
sin bane efter att länge hafva fört ett
riktigt skräckregemente i bygderna. I detta
häfte börjar också en raskt hållen historia
om den kloka kråkan »Silfverfläck».
Dessutom finnes på omslaget utom
vanliga tankeöfningar en liten historia
från Etna. Målande skildras ett utbrott
af vulkanen, och som påbröd får den
unge läsaren den behjärtansvärda
lärdomen, att det sanna modet icke består i
stora ord utan i manlig handling.
I nästa häfte afslutas historien om
kråkan »Silfverfläck», och sagan om
»Mickel Räf» påbörjas. Ingen af
medeltidens djursagor har haft så stor
utbredning bland germanska och nederländska
folk som denna, och själfva Goethe har
omdiktat den på hexameter. Här framlägges
nu for Sveriges barn i populär bearbetning
af kyrkoherden Henning Wendell den
kända sagan om huruledes den sluge
Mickel ställes inför djurens högsta
domstol, anklagas för hvarjehanda
ogärningar, slingrar sig undan, ökar allt
fortfarande sitt syndaregister och slutar
med att bli kung Lejons högtbetrodde
kansler. Den gamla tankedigra sagan
skall säkert i sin nya dräkt vinna bifall
af SAGAS små läsare. Den kommer
att illustreras af Louis Moe, förut
välbekant för sina humoristiska och
träffande d j ur teckningar.
Sedan Henning Wendells djursagor och
djurberättelser afslutats, följer en ny
samling Svenska folksagor i urval af
Fridtjuv Berg. Denna samling är
afsedd att tillsamman med de af honom
förut utgifna Svenska folkvisorna bilda
sjunde bandet af Barnbiblioteket SAGA.
Prenumeration på SAGA kan ännu
ske för hela 1903 på närmaste postan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
