Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,132.) 9 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
SVENSK LÄRARETIDNING.
:r 36
Alldenstund eleverna i denna skola
utbildas till yrkesskicklighet inom någon
slöjdart för att genom denna sin
utbildning sättas i stånd att förvärfva sitt
uppehälle, är ju skolan närmast en
fackskola, som med skäl kan utställa sina
alster till täflan. Den pedagogiska
skicklighet, som fordras för att med dylika
elever vinna ett sådant resultat, som
utställningen visar, är värd allt det
erkännande, som så rikligen kommit denna
skola och dess föreståndarinna, fröken
Reuter s var d till del.
Inom Kristianstads läns
utställnings-afdelning finnas slöjdalster från
Kristianstads folkskolor under särskilda nummer
för goss- och flickslöjd. Arbetena inne
fatta en modellserie för hvardera
slÖjd-arten. De äro väl gjorda, ehuru
träslö j dalstren synas hafva varit färdiga i
alltför god tid före utställningen.
Lärkesholms goss-slöjdskola möter med
en samling elevarbeten, som visst ej gör
anspråk på att inom sig innefatta en
modellserie. En fullt metodisk plan i
slöjdundervisningen skulle säkrare och
jämnare ledt till det mål, till hvilket
man allt för hastigt velat komma.
Arbetena bära dock vittne om stort
intresse och ej sällan om aktningsvärd
färdighet.
Tre kvinnliga slöjdskolor samt
Kristianstads läns centralslöjdskola utställa
arbeten af äldre elever. Dessa arbeten
äro af växlande beskaffenhet och mera
kräfvande vid utförandet än den
egentliga skolslöjdens, hvarpå de snarast äro
att anse som en fortsättning.
Lärarnes Nordkapsresa.
En studiefärd från Trondhjem
till Varanger.
4.
Hemresan blef en rad af festligheter,
som begynte redan i Hammerfest.
Under färdens sjunde dag hade vi
från Tanafjorden färdats förbi Nordkyn,
genom Magerösundet (i stället för att
som förra gången gå norr om Magerön)
och kommo på eftermiddagen till
Hammerfest, där vi skulle stanna ända till kl.
2 på natten. Vi hade alltså god tid på
oss för att bättre än på uppresan
studera denna stad och dess omgifningar.
Vi besågo den vackra kyrkan samt
folkskolan med ?dess 8 lärosalar jämte
särskild säl för
naturkunnighetsuiidervis-ningen m. m. Därpå ett par timmars
vacker promenad förbi några smärre
sjöar och genom »Verdens nordligste
Skov», en liten björklund, som
omsorgsfullt vårdas af stadens invånare, men
det oaktadt synes föra en
bekymmersam tillvaro. Ungdomen har under sina
fristunder anlagt vägar och gårlgstigar
häruppe, och ett litet friluftskafé finnes.
Här drucko vi kaffe ute »i det gröna».
Promenaden slutade ytterst på den smala
halfö, som bildar hamnens västra sida.
Ett vackert minnesmärke af järn är här
uppfördt, å hvilket läses, att här slutade
i norr den stora meridianmätning, som
på bekostnad af Norge, Sverige och
Ryssland verkställdes åren 1816-1852 och
som i söder slutar nere vid Svarta hafvet.
På aftonen samlades deltagarna i
societetshuset. Stadens musikkår
spelade nationalsången, hvarefter
tidningen Nordkaps redaktör, Iserer Johansen,
bjöd oss välkomna. Så tråddes
dansen, och pedagogerna och
Hammerfest-. borna fingo tillfälle att göra
bekantskap. Förfriskningar serverades på nedra
botten. Längre fram på natten
ytterligare åtskilliga tal, däribland af hr
Ru-steen i hjärtliga ordalag- för förbrödring
mellan Nordens folk; i arbetet härför
kunde lärarekåren göra mycket.
Så gick färden ytterligare åt söder.
På morgonen den åttonde dagen ångade
vi in i den vackra, 9 mil långa
Lyngen-f j orden. På båda sidor af fjorden
fantastiska snötinnar, som resa sig brant i
höjden; forsande vattendrag utför
fjällen, och på ett ställe en snebrse, som
går ända ned till fjorden.
Vi landstego vid Lyngseidet. Här är
ett lappläger, och här skulle vi få se en
renhjord, som var beställd för vår
räkning. Men de närmast föregående
dagarnas dimma borta på fjällen gjorde,
att lapparna ej kunnat få fatt på
renhjorden. Detta glansnummer uteblef
alltså. Lapparna själfva voro emellertid
hemma, och med dem fingo vi göra
bekantskap, liksom ock med deras
handarbeten, hvilka lifligt utbjödos och äfven
rönte strykande åtgång, särskildt skorna,
pjäxorna och långstöflarna af renhud.
De här under sommaren bosatta
lapparna, omkring 20 familjer, hafva sitt
egentliga hemvist i Karesuando i
Sverige. Då sommaren kommer och solen
bränner hett på de svenska fjällen,
begifva sig renarna ut mot Ishafvet, och
lapparna måste följa med. Enligt
konvention mellan Sverige och Norge hafva
de svenska lapparna rätt till
sommarbete för sina renar i Norge, liksom de
norska renarna hafva vinterbete i
Sverige. Enligt uppgift skulle icke mindre
än omkring 70,000 svenska renar vistas
i Norge under somrarna.
Jag gaf mig i samspråk med en af
lappfamiljerna, och då de nämde
Karesuando, hälsade jag från deras
kyrkoherde, med hvilken jag en månad
tidigare gjort bekantskap under det stora
Skolmöte t i Stockholm. Gumman
bör-jatie då leta fram sitt bibliotek. Hon
visade mig deras på lapska tryckta bibel
(inuti låg ett exemplar af den af
riksdagen för några år sedan antagna
lapplagen, likaledes tryckt på lapska
språket), Än vidare presenterade hon för
mig Lsestadii postilla (prydd med ett
stort porträtt af Laestadius) samt
psalm-och evangelieboken.
De tre lärarne i Lyngseidet inbjödo
oss sedan till en liten festlighet i
tingshuset, där förfriskningar intogos, flera
tal höllos och fosterlandssånger af sjöngos
under stor entusiasm.
Vid affärden från Lyngseidet
uppenbarade sig ett par hvalar, hvilka
tumlade rundt fartyget en god stund.
Då vi vid 7-tiden på aftonen kommo
till Tromsö regnade det, men icke förty
hade så godt som hela staden mött nere
vid hamnen, och öfverallt flaggades det.
En deputation steg ombord och inbjöd
oss å lärareföreningens vägnar till sexa
i Arbetareföreningens lokal. Men först
skulle vi bese folkskolan och museet.
Detta senare är särdeles omfattande och
bjuder på mycket af intresse, i
synnerhet för belysande af lifvet i det nordliga
Norge samt i de arktiska regionerna.
Festen på aftonen var storartad -
något som ju ock var att vänta, då man
erfor, att lärareföreningen erhållit anslag
från stadens sparbank för att vi skulle
på ett för Tromsö, »Nordens Paris», fullt
värdigt sätt blifva mottagna. Efter ett
hälsningstal af lärareföreningens
ordförande Iserer Aas, intogs en splendid sexa.
Därpå följde kaffe och bålar samt en lång
rad af tal. Skoledirektör Aas talade
stämningsfullt för lärarnes första
Finn-marksfärd. På deltagarnes vägnar
svarade seminarlserer Deinboll med ett tal
för Tromsö stad. För Sverige talade
skoleinspektör Benum, som därvid i
berömmande ordalag uttalade sig om vårt
skolväsende, vår slöjd, gymnastik m. m.,
som de norska skolmannen varit i
tillfälle att studera, hvarvid de alltid blif-
Foto E. Olse/ij Trondhjem.
LYNGSEIDET.
(De förnämsta byggnaderna äro, från vänster räknadt: kyrkan, tingshuset, handelsboden
och hotellet. I passet till höger om kyrkan går vägen, som leder till lapplägret.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
