- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 22:a årg. 1903 /
636

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (1,130.) 26 augusti 1903 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

636

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 34

Lärarnes Nordkapsresa.

En studiefärd från Trondhjem
till Varanger.

2.

Andra dagens afton hade liksom den
första varit regnig, men då vi tredje
dagens morgon vaknade, sågo vi
framför oss Lofotenfjällen i den härligaste
solbelysning.

Vi gjorde ett par timmars uppehåll i
Svolvser, ett af de största fisklägena i
Lofoten med en ypperlig hamn.
Männen voro ute på hafvet, men vi
vandrade omkring i stugorna och samtalade
med kvinnorna och barnen, hvilka
beredvilligt visade oss omkring i
fiskarbodarna och beskrefvo allt.

Öfver Svolvser resa sig höga fjäll med
besynnerliga former. Däribland är
»Svol-vsergjura» det märkligaste. 600 meter
uppe i luften sitter »Det elskende par»
och samtalar. Det är en man och en
kvinna, som satt sig häruppe på en
fjällstolpe. Ännu har det icke lyckats de
djärfvaste fjällbestigare att komma så
högt upp, att de kunnat få veta, hvad
de två hafva att säga hvarandra.

Från Svolvser gick färden direkt till
Tromsö. Då vi kommo dit tredje
dagens afton, hällregnade det.
»Lsererski-bet» - såsom »Hera» kallades af
befolkningen öfverallt, där vi foro fram -
skulle här kola, och då det sålunda ej
kunde vara något nöje att stanna
ombord, togo åtskilliga af oss sina
regnkappor, paraplyer och galoscher samt
blefvo rodda i land. Kl. var 11 på
aftonen, men det oaktadt och trots regnet
rådde här full dager, och åtskilliga
butiker voro öppna. Vi köpte vykort och
»Har d anger frukt» (bigaråer och
morel-ler, som enligt en Hardangerlärares
uppgift verkligen voro från Hardanger), och
då vi passerade »Grand Hotel» föll det
några af oss in att se, huru detta kunde

NORDKAP VID MIDNATTSSOL.

taga sig ut så här dags på dygnet. Vi
klefvo på, men som klockan var öfver
11, kunde vi ej blifva serverade. Vi
fingo emellertid en liten vink om att
någon af oss kunde beställa ett rum -
det kostade endast 50 öre. Så skedde,
och nu mötte ingen svårighet att få
hvad som helst. Vi blefvo t. o. m.
erbjudna äkta Karlshamnspunsch, men
betackade oss, då vi af slik vara hafva
tillräckligt hemma i Sverige utan att
behöfva fara till Tromsö.

Med den fjärde dagen begynte den
underbaraste delen af färden. Från ett
stycke bortom Tromsö och ända till dess
vi på hemvägen ånyo närmade oss
Tromsö, rådde det härligaste väder, mest
solsken, någon gång mulet, men regn
blott för en liten stånd på hemvägen i
Hammerfest. Lotsen förklarade, att en
Nordkapsfärd under så gynnsamma
omständigheter hörde till det sällsynta.

Vi hade nu börjat närma oss de
arktiska trakterna. Det skönjdes granne-

VID HVALFANGARESTATIONEN.

ligen på många sätt: tumlare roade oss
med sina graciösa hopp, en lefvande
hval blef för första gången under vår
färd synlig, och en hval-ångare] med
sin utsiktstunna och sin kanon
passerade alldeles förbi oss för att gå ut på
jakt.

Hammerfest, världens nordligaste stad,
låg solbelyst framför oss, och vi gjorde
en kort visit där: i hamnen fullt med
ryska segelfartyg (för inköp af fisk, som
sedan föres till Arkangel och därpå till
det inre Ryssland), och längs
Strandgatan stark fisklukt. Vi bestego
»Säd-len», en höjd bakom staden, och njöto
af den härliga utsikten utöfver Ishafvet.

Eftersom vi icke borde vara vid
Nordkap förrän vid 9-tiden på aftonen och
hade god tid på oss, gingo vi på
eftermiddagen, efter att hafva druckit kaffe
på däck, in till Troldfjords hvalf
ångarestation, belägen i en lugn bukt mellan
Hammerfest och Nordkap. Vi blefvo
rodda i land - åtskilliga af damerna
försedda med parfymflaskor, ty lukten
kändes svår redan på afstånd.
Stationen äges af den bekante h valfångaren
Ingebrigtsen från Tromsö, som med sin
familj har sitt »sommarnöje» här. Fru
Ingebrigtsen tog själf hand om oss och
lämnade nödiga förklaringar. En fenhval,
nyss införd från Beeren Eiland, låg
förankrad vid ett skär i fjorden. En
väldig blåhval - värd, som det uppgafs,
omkring 4,000 kronor - var under
högvattnet uppdragen på stranden, och
arbetet med den pågick just nu under
tiden för lågvattnet. Vi åsågo, huru
späcket fläktes upp med stora knifvar och
halades i land medelst vindspel. Sedan
de stora späckskifvorna blifvit spolade
af en bäck, som just där rann ut i
hafvet, halades de uppför en brygga och
in på trankokeriets vind samt därifrån
ned i de stora kittlarna, där späcket
efter en rad processer förvandlas till trän.
I år hade från denna station fångats 30
hvalar, medan fångsten i fjor på samma
tid var icke mindre än omkring 80.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free