Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 26. (1,122.) 1 juli 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 26
Folkskolehuset vid Valhallavägen
(där skolmötesdeltagarna i dag samlas vid ett »kafferep»).
af hr Lundahl och docenten V.
Söderberg föreslagen resolution, så lydande:
Mötet uttalar sig1 för att resekostnaderna
för föreläsare vid statsunderstödda
föreläs-ningsanstalter måtte genom nedsatta pris å
järnvägsbiljetter eller annars utjämnas och
nedbringas.
Dessutom beslöt mötet, att en
kommitté skulle utses för att hos
järnvägsstyrelsen och järnvägsföreningen anhålla
om största möjliga prisnedsättning å
föreläsarebiljetter. Kommitténs medlemmar
blefvo d:r Kjellberg, professor Fr. von
Schéele och redaktör G. H. von Koch.
Tredje frågan: »Kunna
föreläsnings-föreningarna befordra
folkbiblioteksrörelsen?» inleddes af med. d:r K. Kjellberg.
Föreläsningarna böra anvisa vägen till
själfstudier, men därför måste nödig litteratur
vara tillgänglig för åhörarne. En föreläsare
borde därför hafva kännedom på förhand om
de bokresurser, som funnes på
föredragsplatsen, för att kunna ge hänvisning åt sin
publik. Enklast vore7 att
föreläsningsföreningarna toge hand om folkbiblioteken och
sloge sig samman med
biblioteksföreningar-na, där sådana funnes. Det hela skulle ledas
från en centralanstalt i Stockholm.
Mot förslaget gjordes många
anmärkningar.
Föreläsningsföreningarna vore få, deras
verksamhet ny och föga pröfvad; de gamla
’biblioteken äro en kommunal institution,
äldre än föreläsningsföreningarna, hvarför
dessa ej utan vidare kunde kasta undan
allt hvad som blifvit gjordt före deras tid och
själfva göra sig till herrar öfver det hela.
Stämmorna skulle helt enkelt säga nej.
Många små bibliotek å samma plats äro
idéens undergång - ett lifskraftigt bibliotek
borde upprättas. Som lösning i frågan
föreslogs, att stämmorna tillsatte en
biblioteksstyrelse och i den insatte
föreläsningsför-eningens styresmän.
Slutligen antogs inledarens under
diskussionen modifierade resolutionsförslag,
så lydande:
Mötet anser, att föreläsningsföreningarna
böra på det kraftigaste stödja
folkbiblioteken och att där sådant kan ske,
föreläsnings- och folkbiblioteksverksamheten
förenas under samma ledning.
På förslag af vice ordföranden
afsändes till Arbetareinstitutets styresman d:r
Anton Nyström ett hälsningstelegram.
Slutligen höll redaktör G. H. von Koch
ett föredrag öfver frågan: »Böra före-
läsningsföreningarna anordna
musikaftnar och konstutställningar?»
Tal:n påpekade musikens makt öfver
näs-taii alla människors sinnen och den
tillströmning från de breda lagren, som icke blott
i England utan ock i vår egen hufvudstad
kommit populära musikaftnar till del. Den
lycka, som konstutställningarna allestädes
gjort, exempelvis Verdandis i Uppsala, borde
mana föreläsningsföreningarna att taga
denna fråga om hand, sätta sig i förbindelse
med konstnärerna, som borde få en viss del
af inträdesafgiften, liksom föreningarna en
viss andel af köpesumman för försålda
konstverk.
Mötet antog inledarens
resolutionsförslag, så lydande:
Mötet anser, att föreläsningsföreningarna
böra i den utsträckning det är möjligt
anordna musikaftnar samt konstutställningar
och uppmanar vederbörande
föreläsningsbyråar att kraftigt medverka till att sådana
komma till stånd.
Efter mötets afslutning samlades en
mängd ombud till gemensam middag å
Café Anglais. Här beslöts att
centralbyrån i Stockholm efter samråd med
öfriga centralbyråar i Sverige skall
anordna nästa caöte å tid och ställe, som
befinnas lämpliga.
Småskollärarinnornas
rättsliga ställning.
Ett uttalande af en folkskoleinspektör
och en länsstyrelse.
Den af Sveriges allmänna
folkskol-lärareförening till k. m:t ingifna
petitionen om förbättring i
småskollärarinnornas rättsliga ställning i så
måtto, att vid hvarje småskola minst
en ordinarie lärare eller lärarinna
måtte anställas på samma sätt som
vid folkskolan, har af k. m:t
remitterats till domkapitlen och
länsstyrelserna, hvilka senare skola höra
folkskoleinspektörerna.
Länsstyrelsen i Linköping har den
20 juni afgifvit utlåtande och därvid
åberopat hvad folkskoleinspektören,
kyrkoherden C. E. Sundell anfört.
Af dennes utförliga och delvis rätt
märkliga yttrande återgifva vi efter
Östergötlands Dagblad följande:
Den af folkskollärareföreningen
framställda, underdåniga petitionen synes
hufvudsakligen stödja sig därpå, att lärare
vid småskolor icke intaga en så tryggad
rättslig ställning, som önskligt vore, och
att de i de flesta fall kunna entledigas
ungefär på samma sätt som enskilda
tjänare. Föreningens flertal har därför
ansett, att en bättre rättslig ställning
bör på föreslaget satt beredas dem. Man
skulle på grund häraf kunna få den
uppfattningen, att sniåskolepersonalens
ställning verkligen vore mycket otrygg,
att entledigande af sådana lärare ofta
förekommit och förekomme och att på
grund häraf ett faktiskt behof af en
förändring i den ifrågavarande riktningen
förelåge. Om petitionärerna verkligen
hyste denna uppfattning, så hade det
varit skäl att härför bifoga statistisk
be-vismateriell. Jag har under en något
mer än tioårig verksamhet såsom
folkskoleinspektör inom tvänne
inspektionsområden snarare gjort en motsatt
erfarenhet. Jag har funnit
småskollärarepersonalens ställning faktiskt, och med
hänsyn till det sätt, hvarpå härom
gällande författningar tillämpas, vara fullt
betryggad. Jag känner från dessa
verksamhetsområden intet fall, då en
småskollärare utan egen begäran entledigats;
i några fall hafva däremot sådana
lärarinnor begärt afsked på grund af
förseelser, som i hvarje fall bort vara
anledning till afskedande, vare sig deras
anställning varit ordinarie eller icke
ordinarie. Och jag anser inga skäl
föreligga för antagandet, att en
förändring i dessa faktiska förhållanden skulle
komma att äga rum. Tvärtom synes
det allmänna föreställningssättet gå i
den riktningen, att
småskollärareperso-nalen utan skrifven lag härom mer och
mer betraktas såsom innehade den
ordinarie anställning. Att det i
folkskolestadgans paragraf 24 gjorda medgifvande
beträffande en fastare anställning för
denna personal hittills så föga blifvit
brakad, härleder jag på grund häraf till
största delen från en allmän mening, att
en sådan åtgärd är mindre behöflig,
emedan i verkligheten ingen risk föreligger
för lärarne.
Men, om jag därför ej kan instämma
i petitionärernas yrkanden på grund af
dessa skäligen abstrakta motiv, så anser
jag dock deras företag vardt allt
beaktande och detta på följande grunder:
Den svenska småskolan har väl långt
mer än folkskolan varit beroende af
församlingarnas fria bestämmande, och
staten har med afseende på densamma
snarare utöfvat en lindrigt reglerande
och understödjande än reglementerande
verksamhet. Icke desto mindre har den
under denna frihet, såsom ock
petitionärerna betonat, utvecklat sig till en
ställning, som beträffande faktiska orga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
